tag:blogger.com,1999:blog-84129040208924991602023-11-27T16:21:29.348-08:00မျိုးမြင့်ချိုသိတ်ထွေထွေထူးထူးမရှိ၊ သူလိုကိုယ်လိုပါပဲ။myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.comBlogger2985125tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-11799692728096165472023-04-01T03:27:00.005-07:002023-04-01T03:28:01.344-07:00ဗမာလူမျိုးကြီးဝါဒ၏အစွဲအလမ်းများ<div style="font-family: inherit;"><div class="" dir="auto" style="font-family: inherit;"><div class="x1iorvi4 x1pi30zi x1swvt13 xjkvuk6" data-ad-comet-preview="message" data-ad-preview="message" id="jsc_c_1ae" style="font-family: inherit; padding: 4px 16px;"><div class="x78zum5 xdt5ytf xz62fqu x16ldp7u" style="display: flex; flex-direction: column; font-family: inherit; margin-bottom: -5px; margin-top: -5px;"><div class="xu06os2 x1ok221b" style="font-family: inherit; margin-bottom: 5px; margin-top: 5px;"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x x4zkp8e x3x7a5m x1f6kntn xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto" style="-webkit-font-smoothing: antialiased; color: var(--primary-text); display: block; font-family: inherit; line-height: 1.3333; max-width: 100%; min-width: 0px; overflow-wrap: break-word; word-break: break-word;"><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(ဗမာလူမျိုးကြီးဝါဒ၏အစွဲအလမ်းများ) အကြီးဆုံးအစွဲအလမ်းမျာ၊ အနော်ရထာ၊ ဘုရင့်နောင်၊ အလောင်းဘုရား အစွဲအလမ်းဖြစ်သည်။ နဝတ-နအဖ အစိုးရက အမွှမ်းတင်လွန်းသည်။ အနော်ရထာ၊ ဘုရင့်နောင်၊ အလောင်းဘုရားတို့ကို လွန်လွန်ကျူးကျူး အမွှမ်းတင်လွန်းလျှင် ဗမာလူမျိုးက ကျေနပ်နိုင်မည်ဖြစ်သော်လည်း မွန်၊ ရခိုင်တို့က အနာဟောင်းဆွပေးသလို အခံရခက်ကြမည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">စစ်အုပ်စုက တမင်လုပ်နေခြင်းဖြစ်သည်ဟု ကွန်မြူနစ်များကထင်သည်။ စစ်အင်အားနှင့်ထိန်းမှဖြစ်မည်။ အနော်ရထာ၊ ဘုရင့်နောင်၊ အလောင်းဘုရားတို့လိုလုပ်မည်ဟု လူမျိုးစုများကို <span style="font-family: inherit;"><a style="color: #385898; cursor: pointer; font-family: inherit;" tabindex="-1"></a></span>တဘက်လှည့်ခြိမ်းခြောက်နေခြင်းဟုမြင်သည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒီချုပ်ကိုလည်း လူမျိုးစုများအရေးမှာ ပျော့ညံ့ညံ့လုပ်နေလျှင် ခံရမည်ဟု ပြောလိုဟန်ရှိသည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">နယ်ချဲ့ဆန့်ကျင်ရေးကို ဇောင်းပေးစဉ် ဘီအိုင်အေခေတ်က ရာဇဓိရာဇ်ကိုပါ ထည့်ပေးခဲ့သည်။ ဘီအိုင်အေတပ်တွင် မွန်တွေအများကြီးပါနေသည်မဟုတ်လော။ ထို့ကြောင့် ဖာဖာထေးထေး လုပ်နေခြင်းဖြစ်သည်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မည်သို့ပင် ဖာဖာထေးထေးလုပ်သည်ဖြစ်စေ ပြီးခဲ့သောသမိုင်းကို ပြင်နိုင်မည်မဟုတ်ပါ။ သမိုင်းကိုပြန်လှန်နေကြလျှင် အနာဟောင်းများသာ ကြွထလာလိမ့်မည်။ အားလုံးကျေနပ်အောင်လည်း လုပ်မရပါ။ ထို့ကြောင့် ပဒေသရာဇ်အစွဲအလမ်းများအားလုံးကို ဖျောက်ရပါမည်။ အစွဲအလမ်းများရှိနေလျှင် သွေးကွဲရေးကိုသာ ဖြစ်စေလိမ့်မည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရှေ့ကတင်ပြခဲ့သလို စစ်အုပ်စုသည် လက်နက်နှင့်အန်တုဖူးသူများကို လက်စားချေချင်နေသည်။ လေးငါးသိန်းရှိသည့်တပ်ကြီးရှိခိုက် အသာစီမှနေကာ အကြွေးဟူသမျှ ရှင်းချင်နေသည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">စစ်အုပ်စု ဤသို့လုပ်နေလျှင် ပြည်ထောင်စုပြဿနာ မရှင်းနိုင်ရုံမက သံသရာတပတ်လည်ပြီး “သီးခြားတိုင်းပြည်“၊ “ခွဲထွက်ရေး“ အယူအဆများ ပြန်လည်အားကြီးလာလိမ့်မည်။ ပြည်ထောင်စုပြဿနာလည်း ရှင်း၍ရတော့မည်မဟုတ်ပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">နောက်အစွဲအလမ်းတခုက အမျိုးသားရေးနှင့်ပါတီရေးကိုစွဲလမ်းခြင်းဖြစ်သည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမျိုးသားရေးဆိုသည့်အတွေးအခေါ်မှာ ဓနရှင်ခေတ်ပေါ်စမှ ပေါ်သည့်အတွေးအခေါ်ဖြစ်သည်။ ဓနရှင်တွေးခေါ်မြော်မြင်မှုဖြစ်သည်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ပဒေသရာဇ်ခေတ်က ဂျာမဏီပြည်ဟူ၍မရှိပါ။ ဂျာမန်လူမျိုးများ၏ ပဒေသရာဇ်တိုင်းငယ်ပြည်ငယ်ကလေးများ ၃ဝဝ ကျော်ရှိသည်ဟုဆိုကြသည်။ ဟုတ်လိမ့်မည်။ ဗမာပြည်တွင်လည်း ထိုမျှလောက်ပင်ရှိခဲ့သည်ဟု ပြောရမည်ထင်သည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">စစ်ကိုင်း၊ အင်းဝ၊ ပင်းယတိုင်းပြည်များသည် တခေါ်သာဝေးသည့်တိုင်းပြည်များဖြစ်သည်။ အားလုံးကလည်း ဗမာများဖြစ်သည်။ ပဒေသရာဇ်ချင်းသာမက လူထုချင်းကလည်း ဆွေမျိုးတော်စပ်နေသည်။ သို့သော် တိုက်ချင်လျှင် ထတိုက်ကြသည်။ မိုးညှင်းမှ ရှမ်း၊၊ မဏိပူရမှ ကသည်းတို့နှင့် မဟာမိတ်ပြုပြီး တဘက်တိုင်းပြည်ကို တိုက်ချင်တိုက်သည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ယခု ရှမ်းပြည်ဟုခေါ်သောနေရာတွင်လည်း တိုင်းပြည်တွေ အများကြီးရှိသည်။ ဗမာများက မိုးညှင်း၊၊ မိုးကုတ်၊ မိုးမိတ်၊ မိုးလို ခေါ်သော “မိုး“များသည်လည်းကောင်း မိုင်းတုံ၊ မိုင်းလုံ၊ မိုင်းရှူး၊ မိုင်းနောင်ဟုခေါ်သော “မိုင်း“များသည်လည်းကောင်း တိုင်းပြည်များဖြစ်သည်။ ၁၉၅ဝ ခုနှစ်များအထိ အိမ်ခြေသုံးလေးရာစီမျှရှိသော ကျောက်ဂူနှင့်နောင်လုံမှလူများက ကျောက်ဂူပြည်၊ နောင်လုံပြည်ဟု ခေါ်နေကြဆဲဖြစ်သည်။ လူမျိုးအရတော့ နှစ်နေရာလုံး ရှမ်းများ၊ ဓနုများဖြစ်သည်။ နောင်လုံသားက ကျောက်ဂူသွားလျှင် ကျောက်ဂူပြည်သွားသည်ဟုပြောကြသည်။ ဗမာ၊ ရှမ်းတွေသာမဟုတ် မွန်၊ ရခိုင်လည်း ထိုသို့ပင်ဖြစ်သည်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ပဒေသရာဇ်တိုင်းသည် ထီးဆောင်းမင်းတို့၏ဘုရင် တိုင်းပြည်တရာ၏မင်းဘွဲ့ ခံလိုကြသည်။ တရာ မပြည့်ပြည့်အောင် စစ်အင်အားရှိလျှင် နယ်ပယ်ချဲ့မည်။ မရှိလျှင်လည်း တရာပြည့်အောင် စာရင်းချမည်ဖြစ်သည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အထက်ဗမာပြည်ကွက်ကွက်ကလေးတွင် မင်းလုပ်နေသောမင်းတုန်းမင်းကို “ရာပြည့်မင်း“ဟု မြှောက်သူမြှောက်သည်။ မင်းတုန်းမင်းကလည်း ကျေနပ်သည်။ မြှောက်သူရော ဘုရင်ပါ စိတ်မသိုးမသန့်မဖြစ်ကြပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤမျှရေးနေရခြင်းမှာ ပဒေသရာဇ်ခေတ်က အမျိုးသားရေးစိတ်မရှိကြောင်း တင်ပြလို၍ဖြစ်သည်။ ယခုစစ်အုပ်စုခေတ်တွင် ပါတီရေးနှင့်အမျိုးသားရေးကို ဖြောင့်ဖြောင့်ကြီးဆန့်ကျင်ဘက်ဖြစ်လေဟန််််််ပြောနေကြသည်ကိုလည်း ကွန်မြူနစ်များသဘောမတူပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ပါတီရေးလုပ်လေတိုင်း အမျိုးသားရေးနှင့်ဆန့်ကျင်သည်မဟုတ်ပါ။ ဘာလုပ်သလဲဆိုတာက အခရာ ကျသည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">နအဖက သူတို့ကို “အမျိုးသားရေးဦးဆောင်မှုအခန်း“ ပေးရမည်ဟုပြောနေသည်။ စစ်အုပ်စုလုပ်တာမှန်သမျှ အမျိုးသားရေး၊ ဒီချုပ်လုပ်တာမှန်သမျှ ပါတီရေးဟုပြောနေသည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကွန်မြူနစ်တို့အမြင်အရဆိုရလျှင် စစ်အုပ်စုကလုပ်သည်ဖြစ်စေ၊ ဒီချုပ်ကလုပ်သည်ဖြစ်စေ ဗမာပြည်၏အဆင့်နေရာကို နိမ့်ကျအောင်လုပ်လျှင် အမျိုးသားဆန့်ကျင်ရေးဖြစ်သည်ဟုမြင်သည်။ တိုင်းပြည်အဆင့်နေရာမြင့်တက်အောင်လုပ်လျှင် မည်သူလုပ်လုပ် အမျိုးသားရေးတာဝန်လုပ်သည်ဟု ယူဆသည်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(မနေ့ညက သေချာပြန်လေ့လာမိသည့် ဗမာပြည်ကွန်မြူနစ်ပါတီ၏အာဘော်ဖြစ်သော် “ပြည်သူ့အာဏာ“ဂျာနယ် အမှတ် ၂၂၊ အောက်တိုဘာလ ၂ဝဝ၂ ခုနှစ်ထုတ် ပြည်ထောင်စုပြဿနာဆောင်းပါးမှ ကောက်နှုတ်ချက်ကို ဒီမနက် စာရိုက်ပြီးတင်ပေးတာဖြစ်ပါတယ်)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မျိုးမြင့်ချို</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဇူလိုင် ၁၉၊ ၂ဝ၁၉</span></div></div></span></div></div></div></div></div><div class="x8gbvx8 xdppsyt x1n2xptk x78zum5 x1q0g3np x1qughib xz9dl7a xn6708d xsag5q8 xpkgp8e x14vqqas" style="align-content: flex-start; border-bottom: 1px solid var(--divider); border-top: 1px solid var(--divider); display: flex; flex-direction: row; font-family: inherit; justify-content: space-between; margin-top: 12px; padding: 12px 12px 12px 14px;"><div class="x6s0dn4 x78zum5 x1nhvcw1" style="align-items: center; display: flex; font-family: inherit; justify-content: flex-start;"><div aria-label="button" class="x1i10hfl xjbqb8w xjqpnuy xa49m3k xqeqjp1 x2hbi6w x13fuv20 xu3j5b3 x1q0q8m5 x26u7qi x972fbf xcfux6l x1qhh985 xm0m39n x9f619 x1ypdohk xdl72j9 x2lah0s xe8uvvx xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x2lwn1j xeuugli xexx8yu x4uap5 x18d9i69 xkhd6sd x1n2onr6 x16tdsg8 x1hl2dhg xggy1nq x1ja2u2z x1t137rt x1o1ewxj x3x9cwd x1e5q0jg x13rtm0m x1q0g3np x87ps6o x1lku1pv x1a2a7pz x6s0dn4 x3nfvp2 xl56j7k" role="button" style="align-items: center; border-bottom-color: var(--always-dark-overlay); border-left-color: var(--always-dark-overlay); border-radius: inherit; border-right-color: var(--always-dark-overlay); border-style: solid; border-top-color: var(--always-dark-overlay); border-width: 0px; box-sizing: border-box; cursor: pointer; display: inline-flex; flex-basis: auto; flex-direction: row; flex-shrink: 0; font-family: inherit; justify-content: center; list-style: none; margin: 0px; min-height: 0px; min-width: 0px; outline: none; padding: 0px; position: relative; text-align: inherit; touch-action: manipulation; z-index: 0;" tabindex="0"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x x4zkp8e x3x7a5m x1f6kntn xvq8zen x1s688f x1fey0fg x2b8uid" dir="auto" style="-webkit-font-smoothing: antialiased; color: var(--blue-link); display: block; font-family: inherit; font-size: 0.875rem; font-weight: 600; line-height: 1.3333; max-width: 100%; min-width: 0px; overflow-wrap: break-word; text-align: center; word-break: break-word;"><br /></span></div></div><div class="x78zum5 x13a6bvl" style="display: flex; font-family: inherit; justify-content: flex-end;"><span class="x4k7w5x x1h91t0o x1h9r5lt xv2umb2 x1beo9mf xaigb6o x12ejxvf x3igimt xarpa2k xedcshv x1lytzrv x1t2pt76 x7ja8zs x1qrby5j x1jfb8zj" style="align-content: inherit; align-items: inherit; align-self: inherit; display: inherit; flex-direction: inherit; flex: inherit; font-family: inherit; height: inherit; justify-content: inherit; max-height: inherit; max-width: inherit; min-height: inherit; min-width: inherit; width: inherit;"><a aria-label="Boost post" class="x1i10hfl xjbqb8w x6umtig x1b1mbwd xaqea5y xav7gou x1ypdohk xe8uvvx xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r xexx8yu x4uap5 x18d9i69 xkhd6sd x16tdsg8 x1hl2dhg xggy1nq x1o1ewxj x3x9cwd x1e5q0jg x13rtm0m x87ps6o x1lku1pv x1a2a7pz x9f619 x3nfvp2 xdt5ytf xl56j7k x1n2onr6 xh8yej3" href="https://www.facebook.com/ad_center/create/boostpost/?entry_point=www_profile_plus_permalink&page_id=103989545714789&target_id=10159743491541267&__cft__[0]=AZWqXkwa1lqN2huH5G-uv8TMZBrq4Npzb6jcc9mYlaSnLEUvoqii7CDOX-Ia8xtaKEq6vl-Q_hMAx-2C-1ApGKXWRipO8zJld3_Kcj8Bl3xLusnQbfcwYWLzrgcB3IsCvQPTGsh7ALu8ZdSX_r_G63Xi&__tn__=*W-R" role="link" style="border-radius: inherit; border: 0px; box-sizing: border-box; color: #385898; cursor: pointer; display: inline-flex; flex-direction: column; font-family: inherit; justify-content: center; list-style: none; margin: 0px; outline: none; padding: 0px; position: relative; text-align: inherit; text-decoration: none; touch-action: manipulation; width: 105.531px;" tabindex="0"><div class="x1n2onr6 x1ja2u2z x78zum5 x2lah0s xl56j7k x6s0dn4 xozqiw3 x1q0g3np xi112ho x17zwfj4 x585lrc x1403ito x972fbf xcfux6l x1qhh985 xm0m39n x9f619 xn6708d x1ye3gou xtvsq51 x1fq8qgq" style="align-items: center; border-bottom-left-radius: var(--button-corner-radius); border-bottom-right-radius: var(--button-corner-radius); border-top-left-radius: var(--button-corner-radius); border-top-right-radius: var(--button-corner-radius); border-width: 0px; box-sizing: border-box; display: flex; flex-flow: row nowrap; flex-shrink: 0; font-family: inherit; height: var(--button-height-large); justify-content: center; padding-left: 12px; padding-right: 12px; position: relative; z-index: 0;"><div class="x6s0dn4 x78zum5 xl56j7k x1608yet xljgi0e x1e0frkt" style="align-items: center; display: flex; font-family: inherit; justify-content: center; margin-left: calc(-1*var(--button-inner-icon-spacing-medium)); margin-right: calc(-1*var(--button-inner-icon-spacing-medium)); width: calc(100% + 6px);"><div class="x9f619 x1n2onr6 x1ja2u2z x193iq5w xeuugli x6s0dn4 x78zum5 x2lah0s x1fbi1t2 xl8fo4v" style="align-items: center; box-sizing: border-box; display: flex; flex-shrink: 0; font-family: inherit; margin-left: var(--button-inner-icon-spacing-medium); margin-right: var(--button-inner-icon-spacing-medium); max-width: 100%; min-width: 0px; position: relative; z-index: 0;"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x x4zkp8e x3x7a5m x1jchvi3 x1lbecb7 x1s688f xtk6v10" dir="auto" style="-webkit-font-smoothing: antialiased; color: var(--primary-button-text); display: block; font-family: inherit; font-size: 1rem; font-weight: 600; line-height: 1.1765; max-width: 100%; min-width: 0px; overflow-wrap: break-word; word-break: break-word;"><span class="x1lliihq x6ikm8r x10wlt62 x1n2onr6 xlyipyv xuxw1ft" style="display: block; font-family: inherit; overflow: hidden; position: relative; text-overflow: ellipsis; white-space: nowrap;"><br /></span></span></div></div><div class="x1o1ewxj x3x9cwd x1e5q0jg x13rtm0m x1ey2m1c xds687c xg01cxk x47corl x10l6tqk x17qophe x13vifvy x1ebt8du x19991ni x1dhq9h" data-visualcompletion="ignore" style="border-radius: inherit; font-family: inherit; inset: 0px; opacity: 0; pointer-events: none; position: absolute; transition-duration: var(--fds-duration-extra-extra-short-out); transition-property: opacity; transition-timing-function: var(--fds-animation-fade-out);"></div></div></a></span></div></div><div style="font-family: inherit;"><div class="x168nmei x13lgxp2 x30kzoy x9jhf4c x6ikm8r x10wlt62" data-visualcompletion="ignore-dynamic" style="border-radius: 0px 0px 8px 8px; font-family: inherit; overflow: hidden;"><div style="font-family: inherit;"><div style="font-family: inherit;"><div style="font-family: inherit;"><div class="x1n2onr6" style="font-family: inherit; position: relative;"><div class="x6s0dn4 xi81zsa x78zum5 x6prxxf x13a6bvl xvq8zen xdj266r xktsk01 xat24cr x1d52u69 x889kno x4uap5 x1a8lsjc xkhd6sd xdppsyt" style="align-items: center; border-bottom: 1px solid var(--divider); color: var(--secondary-text); display: flex; font-family: inherit; font-size: 0.9375rem; justify-content: flex-end; line-height: 1.3333; margin: 0px 16px; padding: 10px 0px;"><div class="x6s0dn4 x78zum5 x1iyjqo2 x6ikm8r x10wlt62" style="align-items: center; background-color: white; color: #65676b; display: flex; flex-grow: 1; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; overflow: hidden; widows: 2;"><span aria-label="See who reacted to this" class="x1ja2u2z" role="toolbar" style="font-family: inherit; z-index: 0;"><span class="x6s0dn4 x78zum5 x1e558r4" id="jsc_c_1ah" style="align-items: center; display: flex; font-family: inherit; padding-left: 4px;"><span class="x6zyg47 x1xm1mqw xpn8fn3 xtct9fg x13zp6kq x1mcfq15 xrosliz x1wb7cse x13fuv20 xu3j5b3 x1q0q8m5 x26u7qi xamhcws xol2nv xlxy82 x19p7ews xmix8c7 x139jcc6 x1n2onr6 x1xp8n7a xhtitgo" style="border-bottom-color: var(--card-background); border-left-color: var(--card-background); border-radius: 11px; border-right-color: var(--card-background); border-style: solid; border-top-color: var(--card-background); border-width: 2px; font-family: inherit; height: 18px; margin-left: -4px; position: relative; width: 18px; z-index: 2;"><span class="x12myldv x1udsgas xrc8dwe xxxhv2y x1rg5ohu xmix8c7 x1xp8n7a" style="border-radius: 9px; display: inline-block; font-family: inherit; height: 18px; width: 18px;"><span class="x4k7w5x x1h91t0o x1h9r5lt xv2umb2 x1beo9mf xaigb6o x12ejxvf x3igimt xarpa2k xedcshv x1lytzrv x1t2pt76 x7ja8zs x1qrby5j x1jfb8zj" style="align-content: inherit; align-items: inherit; align-self: inherit; display: inherit; flex-direction: inherit; flex: inherit; font-family: inherit; height: inherit; justify-content: inherit; max-height: inherit; max-width: inherit; min-height: inherit; min-width: inherit; width: inherit;"><div aria-label="Love: 1 person" class="x1i10hfl x1qjc9v5 xjbqb8w xjqpnuy xa49m3k xqeqjp1 x2hbi6w x13fuv20 xu3j5b3 x1q0q8m5 x26u7qi x972fbf xcfux6l x1qhh985 xm0m39n x9f619 x1ypdohk xdl72j9 x2lah0s xe8uvvx xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x2lwn1j xeuugli xexx8yu x4uap5 x18d9i69 xkhd6sd x1n2onr6 x16tdsg8 x1hl2dhg xggy1nq x1ja2u2z x1t137rt x1o1ewxj x3x9cwd x1e5q0jg x13rtm0m x3nfvp2 x1q0g3np x87ps6o x1lku1pv x1a2a7pz" role="button" style="align-items: stretch; border-bottom-color: var(--always-dark-overlay); border-left-color: var(--always-dark-overlay); border-radius: inherit; border-right-color: var(--always-dark-overlay); border-style: solid; border-top-color: var(--always-dark-overlay); border-width: 0px; box-sizing: border-box; cursor: pointer; display: inline-flex; flex-basis: auto; flex-direction: row; flex-shrink: 0; font-family: inherit; list-style: none; margin: 0px; min-height: 0px; min-width: 0px; outline: none; padding: 0px; position: relative; text-align: inherit; touch-action: manipulation; z-index: 0;" tabindex="0"><img class="x16dsc37" height="18" role="presentation" src="data:image/svg+xml,%3csvg xmlns='http://www.w3.org/2000/svg' xmlns:xlink='http://www.w3.org/1999/xlink' viewBox='0 0 16 16'%3e%3cdefs%3e%3clinearGradient id='a' x1='50%25' x2='50%25' y1='0%25' y2='100%25'%3e%3cstop offset='0%25' stop-color='%23FF6680'/%3e%3cstop offset='100%25' stop-color='%23E61739'/%3e%3c/linearGradient%3e%3cfilter id='c' width='118.8%25' height='118.8%25' x='-9.4%25' y='-9.4%25' filterUnits='objectBoundingBox'%3e%3cfeGaussianBlur in='SourceAlpha' result='shadowBlurInner1' stdDeviation='1'/%3e%3cfeOffset dy='-1' in='shadowBlurInner1' result='shadowOffsetInner1'/%3e%3cfeComposite in='shadowOffsetInner1' in2='SourceAlpha' k2='-1' k3='1' operator='arithmetic' result='shadowInnerInner1'/%3e%3cfeColorMatrix in='shadowInnerInner1' values='0 0 0 0 0.710144928 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.117780134 0 0 0 0.349786932 0'/%3e%3c/filter%3e%3cpath id='b' d='M8 0a8 8 0 100 16A8 8 0 008 0z'/%3e%3c/defs%3e%3cg fill='none'%3e%3cuse fill='url(%23a)' xlink:href='%23b'/%3e%3cuse fill='black' filter='url(%23c)' xlink:href='%23b'/%3e%3cpath fill='white' d='M10.473 4C8.275 4 8 5.824 8 5.824S7.726 4 5.528 4c-2.114 0-2.73 2.222-2.472 3.41C3.736 10.55 8 12.75 8 12.75s4.265-2.2 4.945-5.34c.257-1.188-.36-3.41-2.472-3.41'/%3e%3c/g%3e%3c/svg%3e" style="border: 0px; vertical-align: top;" width="18" /></div></span></span></span></span></span><span style="font-family: inherit;"><div class="x1i10hfl xjbqb8w x6umtig x1b1mbwd xaqea5y xav7gou x9f619 x1ypdohk xe8uvvx xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r xexx8yu x4uap5 x18d9i69 xkhd6sd x16tdsg8 x1hl2dhg xggy1nq x1o1ewxj x3x9cwd x1e5q0jg x13rtm0m x1n2onr6 x87ps6o x1lku1pv x1a2a7pz x1heor9g xnl1qt8 x6ikm8r x10wlt62 x1vjfegm x1lliihq" role="button" style="border-radius: inherit; border: 0px; box-sizing: border-box; cursor: pointer; font-family: inherit; list-style: none; margin: 0px; max-height: 1.3333em; outline: none; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative; text-align: inherit; touch-action: manipulation; z-index: 1;" tabindex="0"><div class="x9f619 x1ja2u2z xzpqnlu x1hyvwdk xjm9jq1 x6ikm8r x10wlt62 x10l6tqk x1i1rx1s" style="box-sizing: border-box; clip-path: inset(50%); clip: rect(0px, 0px, 0px, 0px); font-family: inherit; height: 1px; overflow: hidden; position: absolute; width: 1px; z-index: 0;">All reactions:</div><span aria-hidden="true" class=" xrbpyxo x6ikm8r x10wlt62 xlyipyv x1exxlbk" style="float: left; font-family: inherit; overflow: hidden; text-overflow: ellipsis; width: 100px;"><span style="font-family: inherit;"><span class="xt0b8zv x1e558r4" style="font-family: inherit; padding-left: 4px;">1</span></span></span><span class="xt0b8zv x1jx94hy xrbpyxo xl423tq" style="background-color: var(--card-background); float: left; font-family: inherit; margin-left: -100px;"><span style="font-family: inherit;"><span class="x1e558r4" style="font-family: inherit; padding-left: 4px;">Mg Thit Ni</span></span></span></div></span></div><div class="x1c4vz4f x2lah0s xci0xqf" style="background-color: white; color: #65676b; flex-grow: 0; flex-shrink: 0; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; widows: 2; width: 7px;"></div><div class="x9f619 x1n2onr6 x1ja2u2z x78zum5 x2lah0s x1qughib x1qjc9v5 xozqiw3 x1q0g3np xykv574 xbmpl8g x4cne27 xifccgj" style="align-items: stretch; background-color: white; box-sizing: border-box; color: #65676b; display: flex; flex-flow: row nowrap; flex-shrink: 0; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; justify-content: space-between; margin: -6px; orphans: 2; position: relative; widows: 2; z-index: 0;"><br class="Apple-interchange-newline" /></div></div></div></div></div></div></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-27549620603818588172023-03-30T23:29:00.006-07:002023-03-30T23:29:51.346-07:00ဗမာပြည်ကွန်မြူနစ်ပါတီပြောခွင့်ရပုဂ္ဂိုလ် ရဲဘော်ဖိုးသံချောင်းနဲ့ အင်တာဗျူး<div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေး <span style="font-family: inherit;"><a style="color: #385898; cursor: pointer; font-family: inherit;" tabindex="-1"></a></span>- မတ်လ ၂၈ ရက်မှာ ဗမာပြည်ကွန်မြူနစ်ပါတီလက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးလုပ်လာတာ ၇၅ နှစ်ရှိပါပြီ၊ လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးကို ဘယ်လိုပြန်သုံးသပ်ပါသလဲ။ မှန်သလား။ မှားသလား။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဖြေ - ကျနော်ပြောချင်တာက ကျနော်တို့တတွေ လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးသာ မလုပ်ခဲ့သော် ဆိုတဲ့ စဉ်းစားမှုမျိုးက ကျနော်တို့ တော်လှန်ရေးရဲ့အကွေ့အကောက်တွေအများကြီးထဲမှာ ခဏခဏ စဉ်းစားခဲ့ကြတဲ့ဟာတွေပါ။ ဘယ်အချိန်မှာ စဉ်းစားတိုင်း စဉ်းစားတိုင်း "ငါတို့သာ လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးမလုပ်ခဲ့လို့ရှိရင် အခုချိန်မှာ ငါတို့ရှိမှာတောင်မဟုတ်တော့ဘူး" ဆိုတဲ့ အဲဒီအဖြေအထိ ထွက်တာပဲ။ ဒီနေ့ မင်းအောင်လှိုင်စစ်အစိုးရက သူတို့အာဏာသိမ်းတာ ၂ နှစ်ပြည့်တဲ့အချိန်မှာ "တိုင်းပြည်၏အခြေအနေသည် သာမန်အခြေအနေမဟုတ်" ဆိုပြိးတော့ ထုတ်ပြန်တာရှိတယ်။ အဲဒါအမှန်ပဲ။ ကျနော်တို့ တိုင်းပြည်ဟာ အခုကမ္ဘာပေါ်မှာ ဘက်ပေါင်းစုံမှာ ဟိုးအောက်ဆုံးရောက်နေပြီ။ အဲ့တာအပြင် သူတို့သတ်ခဲ့တဲ့လူဆိုတာ အရပ်သားကိုပဲ သုံးထောင်လောက် သတ်ပြီးပြီ။ သေဒဏ်ပေးတာကတော့ ၁၄၀ ကျော်နေပြီ။ အဲဒီတော့ သူတို့ရဲ့ ဝေ့လည်ကြောင်ပတ်၀န်ခံချက်တွေအရတောင်မှပဲ တိုင်းပြည်ရဲ့နယ်မြေအတော်များများကို သူတို့မထိန်းချုပ်နိုင်တော့ဘူးဆိုတာက ရှင်းလာတယ်။ အခုဆိုရင် မြို့နယ် ၃၇ ခုကို စစ်အုပ်ချုပ်ရေးတောင် ကြေညာထားလိုက်ရပြီ။ ဒီအချက်အလက်တွေနဲ့ထောက်လိုက်လို့ရှိရင် ကျနော်တို့တိုင်းပြည်ဟာ တနေ့တခြားပိုပိုပြီး ဆိုးလာတယ်။ အဲဒါက လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးကြောင့်မဟုတ်ဘူး။ လက်ရှိ ရှိနေတဲ့အစိုးရတွေကြောင့်၊ ဒီအစိုးရတွေကို ပြန်မတိုက်လို့ရှိရင် ကြာလေဆိုးလေဖြစ်မှာပဲ။ သူတို့ထင်သလိုလုပ်ခွင့်ရလေ ဆိုးလေဖြစ်မှာပဲဆိုတာ ကျနော်တို့ နိဂုံးချုပ်လို့ ကောက်ချက်ချလို့ရပါတယ်။ ကျနော်တို့ ပါတီဘက်က ကြည့်ရင်တော့ အဲဒီ လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးလုပ်ခဲ့လို့သာလျှင် ကျနော်တို့တတွေဟာ အခုခါမှာ အနာဂတ်ရှိတဲ့ ဖိုးသက်ရှည်ပါတီဖြစ်နေတာပါ။ အရင်တုန်းကသာ ၄၈ တုန်းကသာ လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးမလုပ်ခဲ့လို့ရှိရင် အခုချိန်မှာ ဗမာပြည်ကွန်မြူနစ်ပါတီဆိုတာ မရှိတော့ဘူး။ အရင်တုန်းက ဗမာပြည်သမိုင်းမှာ တော်တော်အရေးပါခဲ့တဲ့ပါတီတွေ အများကြီးရှိပါတယ်၊ နိုင်ငံရေးအဖွဲ့အစည်းတွေ ဖဆပလက အစ။ အဲ့ဒီပါတီတွေလိုပဲ အခုဆိုရင် ကျနော်တို့ကွန်မြူနစ်ပါတီဟာ အဲဒီလိုဖြစ်သွားမယ့် အခြေအနေမျိုးရှိပါတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေး - ၇၅ နှစ်ကြာတဲ့အထိ လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးလုပ်ရခြင်းရဲ့ ရည်မှန်းချက်က ဘာပါလဲ။ တိုင်းပြည်အတွက် ဘယ်လိုဖြစ်စေချင်တာပါလဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဖြေ - ကျနော်တို့ အဓိကစဉ်းစားတာတော့ တိုင်းပြည်မှာ စကာစပေါ့ ၊ တော်လှန်ရေးစကာစဆိုရင် ဒီဗျူရိုကရက်အရင်းရှင်ကြီး လူတန်းစား၊ နယ်ချဲ့နဲ့ ပေါင်းနေတဲ့ နယ်ချဲ့ဆီက ကပ်စားနေတဲ့ ဗျူရိုကရက်အရင်းရှင်ကြီး လူတန်းစားလက်ထဲက အာဏာကို ပြည်သူလူထုလက်ထဲ အပ်ဖို့ဖြစ်ပါတယ်။ အခုမှာကျတော့ အဲဒါထက်ပိုပြီးတော့ ပစ်ကွင်းက ပိုပြီးတိကျလာပြီး၊ ပိုပြီး နည်းနည်းကျဉ်းလာတယ်။ အဲဒါက ဘာလဲဆိုတော့ စစ်အုပ်စု၊ စစ်ဗျူရိုကရက်အရင်းရှင်တွေကို ဗမာပြည်သမိုင်း၊ဗမာပြည်နယ်မြေပေါ်ကနေပြီးတော့ အာဏာမဲ့အောင်လုပ်ပစ်ဖို့ဖြစ်ပါတယ်။ ပြီးတော့ကျတော့မှ ပြည်သူလူထုရဲ့ အစိုးရတရပ်၊ ပြည်သူလူထုဆိုတာက ဗမာပြည်သားတွေအားလုံး၊ မြန်မာလူမျိုးကြီး မဟုတ်ဘူး။ လူမျိုးပေါင်းစုံပြည်သူလူထု သူတို့တတွေ အာဏာရဖို့ လုံးပန်းရမှာဖြစ်ပါတယ်။ အဲဒီအတွက် ကျနော်တို့ ကြိုးစားနေကြတာပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေး - လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးကို တပ်ပေါင်းစုပုံစံနဲ့ လုပ်ရမယ်လို့ ဗမာပြည်ကွန်မြူနစ်ပါတီက ခဏခဏပြောပါတယ်။ ဗမာပြည်ကွန်မြူနစ်ပါတီရဲ့ တပ်ပေါင်းစုပေါ်လစီက ဘာပါလဲ။ တပ်ပေါင်းစု ဘယ်လိုဖွဲ့ရမှာပါလဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဖြေ - ဟုတ်ကဲ့၊ ကျနော်တို့ တိုင်းပြည်ရဲ့ထူးခြားချက်ကိုက နိုင်ငံရေးလောကမှာလည်း နိုင်ငံရေးအဖွဲ့အစည်းတွေ အများကြီးရှိတယ်။ အဲ့ဒီလိုပဲ သာမန်လူ့အဖွဲ့အစည်းအတွင်းမှာလည်း လူမျိုးတွေ အများကြီးရှိတယ်။ အဲ့တာကြောင့်မို့ကို တပ်ပေါင်းစုဆိုတာ လိုအပ်ပါတယ်၊ လိုအပ်တယ်လို့ ကျနော်တို့တင်ပြတာပါ။ အဲဒီတော့ ကျနော်တို့က ကျနော်တို့ရဲ့ တပ်ပေါင်းစုဆိုတဲ့ဟာက အခုအဖိနှိပ်ခံအဖြစ် ဒီဗမာပြည်မှာ ပြည်တွင်းစစ် စပေါ်ကတည်းက တပြည်လုံး အဲ့ဒီအုပ်စိုးသူတွေရဲ့ နှိပ်စက်ခြင်းခံခဲ့ရတာ။ အဲ့တော့ ၇၅ နှစ်လောက်အတူတူတိုက်ခဲ့ကြတဲ့ ဆန့်ကျင်ခဲ့ကြတဲ့ အဖိနှိပ်ခံခဲ့ကြတဲ့ လူထုတွေနဲ့ ကျနော်တို့နဲ့ ပေါင်းဖို့ပဲဖြစ်ပါတယ်။ အဲ့တော့ တပ်ပေါင်းစုဖွဲ့ပြီဆိုလို့ရှိရင် ကျနော်တို့က ဘယ်လိုဟာတွေ ဘယ်လိုမူတွေနဲ့ဖွဲ့မလဲ၊ ဘယ်လိုလုပ်နည်းလုပ်ထုံးတွေ လုပ်မယ်ဆိုတာကို ပြောစရာလိုလာမယ်လို့ထင်ပါတယ်။ အဲဒီတော့ ကျနော်တို့ တပ်ပေါင်းစုမှာ အတွေ့အကြုံတွေ အများကြီးရှိပါတယ်။ အဲဒီတော့ အဲဒီဟာတွေ နိဂုံးချုပ်သုံးသပ်ပြထားတာကတော့ တပ်ပေါင်းစုအနေနဲ့ လုပ်လို့ရှိရင် ကျနော်တို့ ကိုယ့်ဘက်က နောက်တလှမ်းဆုတ် စဉ်းစားလေ့ရှိပါတယ်။ အားလုံးဟာ ကိုယ်လိုလူ သူလိုလူ အားလုံးနှစ်တွေ ဆယ်စုနှစ်တွေနဲ့ချီပြီး ခံခဲ့ရတဲ့ ဘက်ကနေခဲ့ရတဲ့သူတွေ ဖြစ်တယ်ဆိုတာကို နှလုံးသွင်းထားတယ်။ ဒါကြောင့်မို့ တပ်ပေါင်းစုခိုင်မာရေးအတွက်အထောက်အကူပြုတဲ့အချက်တွေလို့ ကျနော်တို့ ဒါတွေကို ယုံကြည်တယ်။ အဲ့ဒီလို ဘ၀တူချင်းမို့လို့ တပ်ပေါင်းစုဖွဲ့လွယ်မယ်လို့ ကျနော်တို့ ယုံကြည်တယ်။ ကျနော်တို့အနေနဲ့က ကျနော်တို့ရဲ့ ရိုးရှင်းတဲ့စိတ်ထားကို သူတို့မြင်လာအောင် ကြိုးစားပါတယ်။ မတူတာတွေကို အခုညှိလို့မရသေးရင် အချိန်ယူပြီး ဆက်ညှိမယ်။ တတိုင်းပြည်လုံးဆိုင်ရာကိစ္စတွေမှာ အများစုအနေနဲ့ ကွဲလွဲတာရှိလာခဲ့ရင် ကိုယ့်အမြင်ကို ဆက်လက်ကိုင်စွဲထားတာရှိပေမယ့် အများစုရဲ့အမြင်ကို လေးစားလိုက်နာဆောင်ရွက်မှာဖြစ်တယ်။ တပ်ပေါင်းစုရဲ့ အနိမ့်ဆုံးအခြေခံဖြစ်တဲ့ တဦးတည်းသောဘုံရန်သူကို ဦးတည်တိုက်ဖို့ တူတာတွဲလုပ်မယ်၊ မတူတာခွဲလုပ်တယ် ဆိုတဲ့ မူသဘောထားကို ကျနော်တို့က ကျနော်တို့ရော ကျနော်တို့ အခုနောက်ဖွဲ့လိုက်တဲ့ ပြည်သူ့လွတ်မြောက်ရေးတပ်မတော်ကပါ အတိအလင်းကြေညာထားပြီးဖြစ်ပါတယ်။ အဲ့တော့ လူမျိုးရေးကိစ္စပြောစရာဖြစ်လာလို့ရှိရင် ကျနော်တို့က မြန်မာလူမျိုးကြီးဝါဒကို အဓိကထားတိုက်မယ်၊ ဒါပေမယ့် တချိန်တည်းမှာလည်း ကျဉ်းမြောင်းတဲ့ အမျိုးသားရေးဝါဒကိုလည်း ဆန့်ကျင်ပါတယ်။ တိုင်းပြည်ပြိုကွဲမယ့် ကိစ္စမှန်သမျှကို ရှောင်ကြဉ်မယ်။ တိုင်းပြည်ထဲက ခွဲထွက်သူတွေ ပေါ်လာလို့ရှိရင် ဖျောင်းဖျသိမ်းသွင်းတဲ့နည်းနဲ့ အချိန်ယူဖြေရှင်းတဲ့နည်းတွေ သုံးမယ်။ သူတို့ကို ပြန်ပြီး ဖျောင်းဖျပြီး ပြန်ပြီးဆွဲခေါ်မယ်။ အဲဒီလိုစဉ်းစားပါတယ်။ ဒါ ကျနော်တို့ တပ်ပေါင်းစုနဲ့ပတ်သက်တဲ့ အခြေခံမူပါ။ ဘယ်အဖွဲ့အစည်းအတွက် ဘာဆိုတာကတော့ အဲဒါကို သီးခြားအခြေအနေနဲ့ သီးခြားစဉ်းစားတာ၊ အခိုင်အမာအခြေအနေနဲ့ အခိုင်အမာလက်တွေ့အရ စဉ်းစားတာဖြစ်ပါလိမ့်မယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေး - တပ်ပေါင်းစုဖွဲ့ရင် ဘယ်အဖွဲ့မျိုးပဲပေါင်းမယ်၊ ဘယ်အဖွဲ့မျိုးဆိုရင် မပေါင်းဘူးလို့ စည်းကမ်းသတ်မှတ်ထားတာရှိပါသလား။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဖြေ - ကျနော်တို့ပြောတာ အဓိကကတော့ အဲ့ဒီစစ်တပ်၊စစ်အုပ်စု သူတို့ကို တိုက်ဖို့အတွက် သူတို့ကိုဆန့်ကျင်တဲ့ သူတွေအားလုံးနဲ့ပေါင်းမယ်။ အဲဒီလိုပြောတာ၊အဲဒီတော့ စစ်အုပ်စုဘက်က ရပ်တည်တဲ့ သူတွေကတော့ ကျနော်တို့ရဲ့ ပစ်ကွင်းထဲမှာ ရောက်သွားမှာပေါ့။ ရန်သူစာရင်းထဲပါသွားမှာပေါ့၊ အဲ့လိုမဟုတ်ဘဲ စစ်အုပ်စုကိုဆန့်ကျင်တဲ့သူတွေအားလုံးက ကျနော်တို့ပေါင်းလို့ရတဲ့ သူတွေဖြစ်မှာပေါ့။ အဲ့ဒီလိုပဲ ပြောကြပါစို့။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေး - စောစောကပြောသွားတဲ့အထဲပါတဲ့ ကျဉ်းမြောင်းတဲ့ လူမျိုးရေးဝါဒဆိုတာ ဘာကိုဆိုလိုပါသလဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဖြေ - ကျဉ်းမြောင်းတဲ့ လူမျိုးရေးဝါဒဆိုတာက ကိုယ့်လူမျိုးမှ ကိုယ့်လူမျိုး ကိုယ့်လူမျိုးအတွက်ဘဲ စဉ်းစားမယ်။ တခြားလူမျိုးတွေအတွက် မစဉ်းစားဘူး။ အထူးသဖြင့် ကျနော်တို့ရဲ့ ပစ်ကွင်းထဲမှာ မြန်မာလူမျိုးကြီးကို ပစ်ကွင်းအဖြစ်ထားမယ်၊ရန်သူအဖြစ်ထားမယ်၊ အဲဒီလိုဟာမျိုးကို ကျနော်တို့က လက်မခံပါဘူး။ လက်မခံဘူးဆိုတာက ကျနော်တို့ သဘောမတူတာကိုပြောတာ၊ သူတို့နဲ့မတွဲတော့ဘူးလို့ပြောတာမဟုတ်ဘူး၊ တွဲလို့ရတဲ့ အချက်တွေမှာတော့ တွဲလုပ်အုံးမှာပါ။ အဲဒီတစ်ချို့လူတွေကတော့ ကျနော်ပြောလို့မကောင်းပါဘူး။ ပြည်နယ်တွေထဲမှာ တစ်ချို့ လူမျိုးတွေက ကျန်တဲ့ လူမျိုးတွေကို အမျိုးမျိုး စဉ်းစားတာ ပြောတာတွေရှိပါတယ်။ နှိမ်တာတွေလဲရှိပါတယ်။ သူတို့ ဘာသာစကားတွေထဲမှာကိုပဲ တခြားလူမျိုးတွေကို အခေါ်အဝေါ်ကိုယ်က ကျွန် လိုသဘောမျိုး၊ အောက်တန်းကျတဲ့အဆင့်လိုဟာမျိုး ခေါ်ဝေါ်ပြောဆိုတာတွေရှိပါတယ်။ အဲ့တာမျိုးတွေကို ကျနော်တို့က ဆန့်ကျင်တာ၊ရှောင်ကြဉ်တာကိုပြောတာပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေး - မြန်မာလူမျိုးကို ပစ်မှတ်ထားပြီး တိုက်တာက မဖြစ်သင့်ဘူးဆိုရင် တိုင်းရင်းသားတွေအနေနဲ့ ဘာကို ပစ်မှတ်ထားတိုက်ခိုက်မှ နိုင်ငံရေးအရ မှန်ကန်တယ်လို့ ဆိုနိုင်မှာပါလဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဖြေ - ကျနော်ထင်တာတော့ ဗမာပြည်မှာဖြစ်နေတဲ့ အနိဋ္ဌာရုံအားလုံး တိုင်းရင်းသားတွေရော ဗမာလူမျိုးတွေအားလုံး တွေ့ကြုံနေရတဲ့ အနိဋ္ဌာရုံအားလုံးဟာ ဒီစစ်အုပ်စုနဲ့ စစ်ဗျူရိုကရက်တွေ သူတို့လုပ်ထားတဲ့ဟာတွေ၊ ပြီးတော့ စစ်သုံးစစ်ပေါ့လေ။ သူတို့ဖန်တီးထားတဲ့ ကိစ္စတွေ အဲဒါတွေကို အဲဒီစစ်သုံးစစ်ကို တိုက်ခိုက်ဖို့အတွက် ကျနော်တို့က ကျန်တဲ့ တိုင်းရင်းသားတွေကိုလဲ လက်တွဲတိုက်မယ်၊ အဲဒီလိုပြောတာပါ။ အဲ့ဒီဟာက စည်းမျည်း၊ အဲ့တာက စံဖြစ်ပါလိမ့်မယ်။</span></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-88306842735292950852023-03-30T23:22:00.006-07:002023-03-30T23:22:45.285-07:00အမေရိကန်ဒေါ်လာ နန်းကျမယ့်အရေး စီးပွားရေးပါမောက္ခ ဘာပြောသလဲ<div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">“အမေရိကန်ဒေါ်လာ နန်းကျမယ့်အရေး စီးပွားရေးပါမောက္ခ ဘာပြောသလဲ”</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မကြာသေးခင်က Democracy at Work ရဲ့ ပရိတ်သတ်တဦးက “ တကယ်လို့ အမေရိကန် ဒေါ်လာဟာ ကမ္ဘာတဝှမ်းလုံးမှာ လွှမ်းမိုးနှိုင်တဲ့ ကမ္ဘာ့အရန်ငွေ ကြေးအဖြစ်ကနေ နေရာဖယ်ပေးရမယ်ဆိုရင် ဘယ်လိုတွေဖြစ် လာမလဲ၊ အမေရိကန်ပြည်ထောင်စုအတွင်းမှာ စီးပွားရေးအရ ဘယ်လို ဂယက်ရိုက်ခတ်မှုတွေရှိမလဲ၊ အကြီး အကျယ်ပြို လဲသွားမှာလား” ဆိုတာ သိလိုပါတယ်လို့ မေးပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဲဒီအမေးကို ပါမောက္ခ ရစ်ချတ် ဝုလ်ဖ် က ဒီလိုဖြေထားပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: inherit;"><a style="color: #385898; cursor: pointer; font-family: inherit;" tabindex="-1"></a></span>ဟုတ်ပါတယ်။ ဒေါ်လာငွေကြေးဟာ သူ့ရဲ့အဓိကကျတဲ့အခန်းကနေ တဖြည်းဖြည်းချင်းဆုတ်ခွာပေးနေရပါ ပြီ။ ဒီအတွက် အငြင်းပွားစရာမရှိပါဘူး။ အငြင်းပွားစရာက ဒီဖြစ်စဉ်ဟာ ဘယ်လောက်မြန်မြန်ဆန်ဆန်ဖြစ် လာမှာလဲဆိုတာနဲ့ ဘယ်တော့လဲဆိုတာပါ။ ဖြစ်လာမှာလား မဖြစ်ဘူးလား ဆိုတဲ့ ပြဿနာမဟုတ်တော့ပါဘူး။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒီလို ရှုမြင်တာကို လက်ယာနိုင်ငံရေးသမားတွေနဲ့ အမေရိကန် အရင်းရှင်စနစ်ကို မျက်စိစုံမှိတ် ထောက်ခံသူ တချို့ကတော့ သဘောတူကြမှာမဟုတ်ပါဘူး။ ဒါတောင်မှ ဒေါ်လာဟာ ကမ္ဘာ့လုံးဆိုင်ရာ အဆင့်ကနေ သိသိ သာသာကြီး လျှောကျလာနေပြီဆိုတာ သူတို့တွေ့မြင်ကြမှာပါ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">"ကမ္ဘာကိုလွှမ်းမိုးနှိုင်တဲ့အခါ ရရှိတဲ့ အခွင့်ထူးတွေ"</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေရိကန်ဒေါ်လာဟာ ကမ္ဘာ့ငွေကြေးနယ်ပယ်မှာ လွှမ်းမိုးတဲ့နေရာကို ဒုတိယကမ္ဘာစစ်အပြီး လွန်ခဲ့တဲ့ ၇၅ နှစ်လောက်ကတည်းက ရခဲ့ပါတယ်။ တချို့နိုင်ငံတွေမှာ ဒေါ်လာကို သူ့ကိုယ်ပိုင်ငွေကြေးနဲ့အတူတရားဝင်သုံးစွဲ တာရှိသလို၊ သူတို့ဗဟိုဘဏ်တွေမှာ ရွှေနဲ့အတူ အရန်ငွေကြေးအဖြစ် သိမ်းဆည်းတာမျိုးရှိပါတယ်။ ဒါက သူတို့ ကိုယ်ပိုင်ငွေကြေးရဲ့ ခိုင်မာမှုကိုပြသဖို့ နဲ့ ထောက်ကူဖို့ဘဲဖြစ်ပါတယ်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကမ္ဘာ့နိုင်ငံတွေက ဒေါ်လာကို ပိုအသုံးပြုလေလေ၊ ဒါမှမဟုတ် ပိုယုံကြည်လေလေ၊ တခြားနိုင်ငံတွေမရနှိုင် တဲ့ စီးပွားရေးအကျိုးအမြတ်တွေကို အမေရိကန်က ခံစားရလေလေပါဘဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ပထမဆုံးအနေနဲ့ ရှင်းရှင်းလေးမြင်ရတာတခုပြောပါ့မယ်။ ကျနော်တို့အမေရိကန်က ကမ္ဘာကို ဒေါ်လာပေး လိုက်တာနဲ့ တခြားနိုင်ငံက ကုန်ပစ္စည်းတွေ ဝယ်လို့ရပါတယ်။ ပြင်သစ်က ဝိုင်တွေ၊ တရုတ်က လူသုံးကုန်ပစ္စည်း တွေနဲ့ အိန္ဒိယက နည်းပညာပစ္စည်းတွေအတွက် သိပ်အဖိုးမတန်တဲ့ စက္ကူပေါ်မှာ တန်ဘိုးတခုသတ်မှတ်ရိုက်နှိပ် ထားတဲ့ ဒေါ်လာ၊ ဒါမှမဟုတ် အီလက်ထရောနစ် ညီမျှကိန်းတခု (ဒစ်ဂျစ်တယ် မန်းနီး) ဆိုတာကို ပေးလိုက်ရုံပါဘဲ။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သေသေချာချာစဉ်းစားကြည့်ရင် တော်တော်အံ့သြစရာကောင်းပါတယ်။ တကမ္ဘာလုံးက ထုတ်လုပ်တဲ့ စားစ ရာ၊ စည်းစိမ်ဥစ္စာတွေကို (တကယ်တန်းမှာ) ဘယ်တော့မှ တောင်းခံမှုလုပ်လေ့မရှိတဲ့ တန်ဘိုးသတ်မှတ် ဖေါ်ပြထားတဲ့ ဒေါ်လာဆိုတဲ့စာရွက်ကလေးတွေပေးပြီး အမေရိကန်က ဝယ်ယူပါတယ်။ ဘာဖြစ်လို့ တောင်းခံမှု မလုပ် သလဲဆိုတော့ အဲဒီဒေါ်လာကို သူတို့က ယုံကြည်လက်ခံပြီး- သူတို့အချင်းချင်း ရောင်းကြ၊ ဝယ်ကြ၊ သိုလှောင် သိမ်းဆည်းကြတာတွေလုပ်နေကြလို့ပါဘဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">နောက်ပြီး သူတို့ဆီမှာ ပိုလျှံလာနေတဲ့ ဒေါ်လာတွေကို အမေရိကန်အစိုးရဆီပြန်ပို့ပြီး ငွေချေးပေးပါသေး တယ်။ (အစိုးရငွေချေးစာချုပ်တွေဝယ်တာကိုဆိုလိုသည်) ဒီလိုနည်းနဲ့ ကျနော်တို့ အမေရိကန်အစိုးရက တိုက်ခိုက် တဲ့စစ်ပွဲတွေ၊ အစိုးရအသုံးစားရိတ်တွေကို တခြားနိုင်ငံတွေက ငွေကြေးထောက်ပံ့ပေးပါတော့တယ်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒါက အလွန်အရေး ကြီးပါတယ်။ အမေရိကန်အစိုးရက ဒီလိုချေးငှားခြင်းအားဖြင့် ဘတ်ဂျက်လိုငွေကို ဖြည့်တင်းဖို့ အမေရိကန်ပြည်သူတွေဆီက အခွန်တွေအများကြီး ကောက်ဖို့မလိုတော့ပါဘူး။ အဲဒီလို အများကြီး အခွန်ကောက်မဲ့အစား သူတို့ကိုချေးပေးချင်နေတဲ့ နိုင်ငံခြားအစိုးရတွေဆီကို ငွေချေးစာချုပ်တွေရောင်းပါတယ်။ ဒါကြောင့် ဒေါ်လာငွေဟာ ကမ္ဘာ့အရန်ငွေကြေးဖြစ်တာကြောင့် အမေရိကန်ရရှိတဲ့ အကျိုးကျေးဇူးတွေက အများကြီးဘဲလို့ ပြောရတာဖြစ်ပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တကယ်လို့ ဒေါ်လာရဲ့ အရေးပါမှု ကျဆင်းသွားမယ်ဆိုရင် တခြားနိုင်ငံတွေမှာ ဒေါ်လာကို လက်ခံ သုံးစွဲတာ လျော့နည်းလာမယ်။ ရပ်ဆိုင်းသွားမယ်ဆိုရင် အထက်ကပြောခဲ့တဲ့ အကျိုးကျေးဇူးတွေပျောက်ကွယ် သွားပါလိမ့် မယ်။ အမေရိကန်စီးပွားရေးအပေါ်မှာ ကြီးမားတဲ့ သက်ရောက်မှုတွေရှိလာမှာဖြစ်ပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">"နန်းလုကြမဲ့ ငွေကြေးတွေ"</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေရိကန်ဒေါ်လာ လွှမ်းမိုးမှုကျဆင်းသွားဖို့ဆိုတာ ပထဝီနိုင်ငံရေးနဲ့ ဆိုင်ပါတယ်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကမ္ဘာ့တခြားနိုင်ငံတွေက ထုတ်ကုန်တွေနဲ့ စီးပွားရေးလုပ်ငန်းတွေ၊ လူသုံးကုန်ပစ္စည်းနဲ့ ဝန်ဆောင်မှုတွေ အမေရိကန်ပြည်ထောင်စုကိုတင်ပို့တဲ့အခါ အမေရိကန်အစိုးရက စိတ်ကြိုက်ရိုက်နှိပ်ထားတဲ့ ဒေါ်လာငွေစက္ကူနဲ့ ပေးချေလိုက်ရုံပါဘဲ။ အဲဒီအကျိုးကျေးဇူးကို အမေရိကန်တွေခံစားရသလို တခြားနိုင်ငံတွေလည်း ရရှိခံစားချင် ကြပါတယ်။ အဲဒီလိုဖြစ်ချင်တဲ့ နိုင်ငံတွေထဲမှာ ယူရို သုံးတဲ့ ဥရောပနိုင်ငံတွေ၊ ယွမ်သုံးတဲ့ တရုတ်နိုင်ငံ စသဖြင့်ပါ ဝင်ကြပါတယ်။ အဲဒီ ရည်မှန်းချက်ကို တကယ်ရအောင်လက်တွေ့လည်း ကြိုးစားနေကြပါတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အခုတလော BRICS ဘရစ် ဆိုတဲ့အဖွဲ့က အရေးကြီးတဲ့ ခြေလှမ်းတခုလှမ်းလိုက်တယ်။ ဘရာဇီး၊ ရုရှား၊ အိန္ဒိယ၊ တရုတ်နဲ့ တောင်အာဖရိက နိုင်ငံတွေ ပါဝင်တဲ့အဖွဲ့။ နောက်ထပ်လည်း ခြောက်နိုင်ငံကနေ ဆယ်နိုင်ငံ လောက်အထိ တိုးချဲ့ပါဝင်လာမဲ့ ဒီအဖွဲ့က တကမ္ဘာလုံး လူဦးရေရဲ့ တဝက်လောက်ရှိလာလိမ့်မယ်။ သူတို့က သူတို့ အချင်းချင်းကြားမှာ ဒေါ်လာကို အခြေမခံတဲ့ စီးပွားကုန်သွယ်ရေးကို လုပ်ကြမှာပါ။ သူတို့အထဲမှာ စီးပွားရေး အင်အားအကြီးဆုံးဖြစ်တဲ့ တရုတ်ရဲ့ ယွမ်ငွေကို ဖြစ်ဖြစ်၊ ဒါမှမဟုတ် သီးသန့်ဖန်တီးထားတဲ့ ငွေကြေးတခုခု ကိုဘဲဖြစ်ဖြစ် အသုံးပြုဖို့ ရည်မှန်းထားတယ်။ ဒါဟာ အသိသာအထင်ရှားဆုံး အပြောင်းအလဲပါဘဲ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">နောက်ထပ် အဖြစ်အပျက်တခုရှိပါသေးတယ်။ လွန်ခဲ့တဲ့ ရက်အနည်းငယ်က တရုတ်နိုင်ငံက ကြားဝင်စေ့စပ် ပေးမှုနဲ့ အရှေ့အလယ်ပိုင်းက ကမ္ဘာရန်ဖြစ်ခဲ့ကြတဲ့ ဆော်ဒီအာရေဗျနဲ့ အီရန်တို့ဟာ ပြေလည်မှုရသွားကြပြီး အပြန်အလှန်သံတမန်အဆက်အသွယ်လုပ်နေကြပြီ။ ဒီမှာသတိထားဖို့က ဆော်ဒီအာရေဗျနိုင်ငံဆိုတာ ကမ္ဘာ့ အကြီးဆုံး ရေနံထုတ်လုပ်သူဆိုတာပါ။ တရုတ်ဟာ ဆော်ဒီအာရေဗျရဲ့ အကြီးဆုံးကုန်သွယ်ဖက်နိုင်ငံတနိုင်ငံ အဖြစ် အမေရိကန်ကိုကျော်တက်သွားပြီ။ ဒီအပြောင်းအလဲက တော်တော်အရေးကြီးပါတယ်။ ဆော်ဒီရဲ့ အဓိက ရောင်းကုန်က ရေနံစိမ်းပါ။ ရေနံကို အရောင်းအဝယ်လုပ်ကြတဲ့အခါ အရင်ကဒေါ်လာနဲ့ဘဲ စာရင်းရှင်းနေရာကနေ အခုအခါ တရုတ်ယွမ်ငွေနဲ့တန်ဘိုး သတ်မှတ်စာရင်းရှင်းဘို့ ဆွေးနွေးနေကြပါပြီ။ သူတို့အခေါ်အားဖြင့် ပက်ထရိုယွမ် ပေါ့။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">" အမေရိကန်တွေ ပြင်ဆင်ထားကြဖို့လိုပြီ"</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒါကြောင့် ဒီနောက်ပိုင်းနှစ်တွေမှာ ဒေါ်လာစျေးဟာ (တခြားနိုင်ငံငွေနဲ့ လဲနှုန်းမှာ) ကျဆင်းလာလိမ့်မယ်။ အဲဒီ လိုအမေရိကန်ဒေါ်လာစျေးကျတဲ့အတွက် အမေရိကန်နိုင်ငံထဲကိုတင်သွင်းတဲ့ နိုင်ငံခြားကုန်ပစ္စည်းတွေဟာ စျေးကြီးလာလိမ့်မယ်။ ကုန်စျေးနှုန်းတွေကြီးလာပြီး ငွေဖောင်းပွမှုနှုန်း မြင့်လာမယ်။ ကျနော်တို့ရဲ့ ဒေါ်လာငွေ တန်ဘိုးကျလာပြီး၊ အမေရိကန်ထုတ် ကုန်ပစ္စည်းတွေက ပိုစျေးပေါလာမှာဖြစ်တဲ့အတွက် ထုတ်ကုန်တင်ပို့ တဲ့နိုင်ငံအဖြစ်ပြောင်းလဲရမှာပါ။ ဒီလိုအပြောင်းအလဲလုပ်ဖို့က အမြဲလိုလို အခက်အခဲရှိပါတယ်။ အဲဒီအတွက် ပြင် ဆင်မထားရင်၊ အဲဒီအတွက် ကောင်းကောင်းစီမံခန့်ခွဲမှုမလုပ်ခဲ့ရင် အကြပ်အတည်းတွေထွက်ပေါ်လာနှိုင်ပါတယ်။ အဲဒီ အခက်အခဲအကြပ်အတည်းတွေက အမေရိကန်ရဲ့ ဘဏ်စနစ်ကို ဖြိုလှဲတဲ့အထိ ခြိမ်း ခြောက်လာနှိုင်ပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒါကြောင့်ပြောချင်တာက ဒါဟာ အန္တရာယ်ရှိပါတယ်။ ဒါဟာ ရှည်လျားတဲ့ ကမ္ဘာလုံးဆိုင်ရာ ပြန်လည်ထိန်းညှိ မှုပါ။ အမေရိကန်တွေအတွက် သဘောပေါက် လက်ခံနားလည်ဖို့ အလွန်ခက်ခဲတဲ့ အချိန်ကာလဖြစ်ပါလိမ့်မယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျနော်တို့ဟာ ကနေ့မှာ နောက်ဆုံးဆယ်စုနှစ်တွေမှာတုံးကလို ကမ္ဘာကို လွှမ်းမိုးထားနှိုင်တဲ့ ပလေယာ မဟုတ်တော့ပါဘူး။ အဲဒီကာလတွေက ကုန်ဆုံးသွားပါပြီ။ ပိုအရေးကြီးတာက ပကတိလက်တွေ့အခြေအနေနဲ့ ကိုက်ညီတဲ့ တောင်းဆိုချက်တွေ ပေါ်လာပါလိမ့်မယ်။ ဘာဖြစ်လို့လည်းဆိုတော့ တနေ့တခြား အဲဒီအခြေအနေက ပိုပိုပြီး မှန်ကန်လာလို့ဖြစ်ပါတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">- Democracy At Work ချန်နယ်မှ Ask Prof Wolff: Is the U.S. Dollar in Trouble? ကိုဆီလျော်အောင် ဘာသာပြန်ပါသည်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">Richard David Wolff မက်ဆာချူးဆက် အမ်းဟတ်စ် တက္ကသိုလ်မှ စီးပွားရေး ပါမောက္ခ တဦးဖြစ်သည်။ ယေးလ် တက္ကသိုလ်၊ နယူးယော့ စီးတီးတက္ကသိုလ်၊ ယူးထား တက္ကသိုလ်၊ ပဲရစ် ဆိုဘုန်း တက္ကသိုလ်တို့တွင်လည်း စီးပွားရေးပညာကို သင်ကြားပေးခဲ့သည်။</span></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-68300358724864121512023-03-30T02:10:00.009-07:002023-03-30T02:10:56.135-07:00ဒေါ်လာနဲ့ ယွမ်တို့ရဲ့ ကမ္ဘာ့အရန်ငွေကြေး နန်းလုပွဲ<div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">“ ဒေါ်လာနဲ့ ယွမ်တို့ရဲ့ ကမ္ဘာ့အရန်ငွေကြေး နန်းလုပွဲ”</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒုတိယကမ္ဘာစစ်ပွဲကြီးပြီးဆုံးသွားတဲ့ နောက်ပိုင်းမှာ အမေရိကန်ဟာ တကမ္ဘာလုံးထုတ်လုပ်ရေးပမာဏရဲ့ တဝက်လောက်ကို ထိန်းချုပ်ထားနှိုင်ခဲ့ပါတယ်။ ကမ္ဘာစစ်ပွဲကြီးမှာ ပါဝင်တိုက်ခိုက်ခဲ့ရတာကြောင့် မွဲပြာကျနေတဲ့ အမေရိကန်ရဲ့ မဟာမိတ်တွေရော၊ စစ်ရှုံးနိုင်ငံ ( ဂျာမနီနဲ့ ဂျပန်) တွေပါ အမေရိကန်ပို့ကုန်တွေအတွက် ငွေပေးချေဖို့ အခက် အခဲကြုံကြရပါတယ်။ အဲဒီပြဿနာကိုဖြေရှင်းဖို့အတွက် အမေရိကန်ဟာ နိုင်ငံတကာငွေကြေးရန်ပုံငွေ အဖွဲ့ ( IMF) နဲ့ ကမ္ဘာ့ဘဏ် ( World Bank ) ဆိုတာကိုတည်ထောင်ပြီး အရင်းအနှီးလိုအပ်တဲ့နိုင်ငံတွေကို ငွေချေးပေးကာ ကမ္ဘာလုံးဆိုင်ရာ ဘဏ္ဍာရေးအုတ်မြစ်ကို တည်ဆောက်ပါတယ်။ ဒီလိုနည်းအားဖြင့် အမေရိကန် ဟာ အများအကျိုးဆောင်ဝါဒ မျက်နှာဖုံးအောက်မှာ ကမ္ဘာ့မြီရှင်နိုင်ငံကြီးတခုဖြစ်လာခဲ့ပြီး၊ သူ့ အတွက်အလွန်ကြီး မားတဲ့ သြဇာပါဝါကိုလည်း တည်ဆောက်ခဲ့ပါတယ်။ ဒီလို ဘဏ်ကြီးနှစ်ခုတည်ထောင်တဲ့တချိန်ထဲမှာ အမေရိကန် ဒေါ်လာကိုလည်း ကမ္ဘာလုံးဆိုင်ရာ အရန်ငွေကြေးအဖြစ်ပုံဖော်လိုက်ပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဲဒီနောက်ပိုင်းနှစ်တွေမှာတော့ အမေရိကန်ဟာ သူ့သြဇာမခံတဲ့ နိုင်ငံတွေကိုစစ်ပြုဖို့အတွက် စစ်ဖက်ဆိုင် ရာမှာ ငွေအမြောက် အများသုံးခဲ့တာကြောင့် ဘတ်ဂျက်လိုငွေပြမှု တနေ့တခြားကြီးထွားလာပါတယ်။ ဒီလို အကြီး အကျယ် ဘတ်ဂျက်လိုငွေပြမှုတွေကြောင့် အမေရိကန်အစိုးရအဆက်ဆက်က ချေးငှားသုံးကြရပါတယ်။ အဲဒီ အခါ ဒေါ်လာနဲ့ ချိတ်ဆက်ထားတဲ့ ရွှေတွေဟာ ဥရောပနိုင်ငံတွေဆီကို ပြန်လည်စီးဆင်းသွားပါတယ်။ ဒါကြောင့် သမတနစ်ဆင်လက်ထက် ၁၉၇၁ ခုနှစ် သြဂုတ်လမှာ အမေရိကန် ဒေါ်လာနဲ့ ရွှေချိတ်ဆက်ထားတာကို ဖျက်သိမ်း လိုက်ပါတော့တယ်။ အဲဒီအချိန်မှာ အမေရိကန်ရဲ့ အဲဒီလိုတဖက်သတ်လုပ်ရပ်ကို ဘယ်နိုင်ငံကမျှ စိန်မခေါ်ရဲကြ ပါ။ အကြောင်းကတော့ အမေရိကန်ဒေါ်လာပြိုလဲသွားရင် သူနဲ့ကုန်သွယ်နေကြပြီး ဒေါ်လာကိုအရန်ငွေကြေး အဖြစ်ကိုင်ထားတဲ့ နိုင်ငံတွေအားလုံး ထိခိုက်နစ်နာကြတော့မှာဖြစ်လို့ပါဘဲ။ အဲဒါနဲ့ တချိန်တည်းလိုမှာဘဲ အမေရိ ကန်ဟာ ဆော်ဒီအာရေဗျနဲ့ ရေနံထုတ်လုပ်တဲ့ အိုပက်နိုင်ငံတွေကို စစ်လက်နက်ပစ္စည်းတွေထောက်ပံ့ပါတယ်။ အဲဒီစစ်လက်နက်ပစ္စည်းတွေအတွက် အမေရိကန်ဒေါ်လာနဲ့ တန်ဘိုးသတ်မှတ်ထားတဲ့ ရေနံတွေ ပြန်ဝယ်ပါတယ်။ ဒီလိုနည်းနဲ့ ဒေါ်လာဟာ ကမ္ဘာ့ဘဏ္ဍာရေးလောကကိုလွှမ်းမိုးတဲ့ ငွေကြေးအဖြစ် ရောက်ရှိလာပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဂျပန်၊ ဂျာမနီနဲ့ ယူကေ (ဗြိတိသျှ) လိုနိုင်ငံတွေဟာ အမေရိကန်နဲ့ ကုန်သွယ်ရာမှာ ရရှိလာတဲ့ ကုန်သွယ်ရေး ပိုငွေ (အမြတ်ငွေ) တွေကို အမေရိကန်ရဲ့ အစိုးရငွေချေးစာချုပ်တွေပြန်ဝယ်ယူတာကို မလွှဲမရှောင်သာ လုပ်ကြရ ပါတော့တယ်။ ( ရွှေနဲ့လဲယူလို့ မရတော့ အတိုးရတဲ့ ငွေချေးစာချုပ်ဘဲ ဝယ်ထားရတာပေါ့) ဒီလိုနည်းနဲ့ အမေရိကန် ဒေါ်လာကို ကမ္ဘာ့ အရန်ငွေကြေးအဖြစ် ခိုင်မာအောင် ထပ်မံကျားကန်ပေးသလို ဖြစ်သွားပါတော့တယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေရိကန်ရဲ့ ကုန်သွယ်ဖက်နိုင်ငံတွေက သူတို့ရတဲ့ ကုန်သွယ်ရေးပိုငွေတွေကို အမေရိကန်ငွေတိုက်စာချုပ် တွေပြန်ဝယ်ယူခြင်းအားဖြင့် အမေရိကန်ဗဟိုဘဏ်ရဲ့ အတိုးနှုန်းကို အနိမ့်မှာ တန့်နေအောင် ထိန်းထားပေးပါ တယ်။ ဘဏ်အတိုးနှုန်းနိမ့်တဲ့အတွက် အမေရိကန် ရင်းနှီးမြှုပ်နှံသူတွေက ဘဏ်ကငွေချေးငှားပြီး ရင်းနှီးမြှုပ်နှံ ငွေလိုအပ်နေတဲ့ ဖွံ့ဖြိုးဆဲနိုင်ငံတွေဆီ သွားရောက်ချေးပေးမြှုပ်နှံကြပါတယ်။ ဒီလို ငွေချေးပေးတဲ့အတွက် မြီရှင် အဖြစ်နဲ့ လက်ဝါးကြီးအုပ်ခွင့်ရရှိအောင်လည်း ဖိအားတွေပေးပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒီလို အမေရိကန် ဒေါ်လာကလွှမ်းမိုးတဲ့အနေအထားက ဘယ်လိုအဓိပ္ပါယ်ဆောင်နေသလဲဆိုရင် ကျန်ဖွံ့ဖြိုး ဆဲ ကမ္ဘာတခုလုံးဟာ အမေရိကန်ရဲ့လက်အောက်ခံလိုဖြစ်လာပါတယ်၊ တချိန်တည်းမှာဘဲ အဲဒီနိုင်ငံတွေက သဘာဝသယံဇာတတွေကို အများအပြားထုတ်ယူသုံးစွဲပြီး အနည်းအကျဉ်းလောက်သာ ပြန်ပေးပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒီလိုအနေအထာားက တရုတ်ပြည်နဲ့ ဘာဆိုင်သလဲ၊ အမေရိကန်က တရုတ်ကို ဘာကြောင့် ခြိမ်းခြောက်မှုလို့ မြင်တာလဲ ဆိုတာကို ရှင်းပြပါ့မယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တရုတ်နိုင်ငံရဲ့ စီးပွားရေးဟာ လွန်ခဲ့တဲ့ဆယ်စုနှစ် လေးခုလောက်ကစပြီး တဖြည်းဖြည်းတိုးတက်လာခဲ့တာ အခုချိန်မှာ ကမ္ဘာ့နံပါတ်နှစ် စီးပွားရေးအင်အားကြီးနိုင်ငံဖြစ်လို့လာပါပြီ။ ဒါကြောင့် မဖွံ့ဖြိုးသေးတဲ့ နိုင်ငံတွေကို ချေးငှားပေးပြီး ရင်းနှီးမြှုပ်နှံမှုတွေလုပ်နှိုင်လာပါတယ်။ တရုတ်က ချေးပေးတဲ့ ဒီငွေပင်ငွေရင်းတွေအတွက် အိုင်အမ်အက်ဖ်နဲ့ ကမ္ဘာ့ဘဏ်တို့က တောင်းဆိုသလို စနစ်အပြောင်းအလဲတွေလုပ်ဖို့ မလိုပါဘူး။ ဒီလိုငွေချေးယူ နှိုင်တဲ့ ပင်ရင်းနေရာရွေးချယ်ခွင့်ရှိလာခြင်းက ဖွံ့ဖြိုးဆဲနိုင်ငံတွေအနေနဲ့ အမေရိကန်ရဲ့ သြဇာခံစရာ မလိုတော့ သလို အမေရိကန်ရဲ့ ခြိမ်းခြောက်မှုကိုလည်း ကြောက်စရာမလိုတော့ပါဘူး။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တကယ်လို့ ဖွံ့ဖြိုးဆဲနိုင်ငံတွေက သူတို့ဖာသာဖူလုံတဲ့ အခြေခံလယ်ဗယ်တခုကို တည်ဆောက်နှိုင်ပြီး တခြား နိုင်ငံတွေနဲ့ ကုန်သွယ်ရာမှာ သူတို့ကိုယ်ပိုင်ငွေကြေးနဲ့ ဆောင်ရွက်နှိုင်ပြီဆိုရင် အမေရိကန်ဒေါ်လာလွှမ်းမိုးမှုဟာ တဖြည်းဖြည်းမှေးမှိန်သွားမှာဖြစ်ပါတယ်။ ဒါဟာ အမေရိကန်အနေနဲ့ တရုတ်ကို ခြိမ်းခြောက်မှုတခုလို့ ရှုမြင်တဲ့ အရင်းခံအကြောင်းရင်းဖြစ်ပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တရုတ်ရဲ့ စစ်ရေးအင်အား တောင့်တင်းလာတာကြောင့်မဟုတ်သလို၊ တရုတ်မှာ အနောက်တိုင်းဒီမိုကရေစီ စနစ်ကို မကျင့်သုံးလို့လည်းမဟုတ်ပါဘူး။ တရုတ်က ထိုင်ဝမ်ကို ကျူးကျော်တိုက်ခိုက်မှာကို စိုးရိမ်တာကြောင့် လည်းမဟုတ်ပါဘူး။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေရိကန်ဒေါ်လာ လွှမ်းမိုးမှုနဲ့ အမေရိကန် ဘဏ္ဍာရေးလက်ဝါးကြီးအုပ်မှုကို တရုတ်က ခြိမ်းခြောက်နေတဲ့ အတွက်ကြောင့်သာဖြစ်ပါတယ်။ အမေရိကန်ဟာ တရုတ်ကို အထီးကျန် ဝိုင်းပယ်ထားဖို့ လွန်ခဲ့တဲ့ နှစ်များစွာက တည်းက လုပ်ဆောင်နေခဲ့တာပါ။ အထူးသဖြင့် တရုတ်ဦးဆောင်တဲ့ စီးပွားရေးဟာ ရွေးချယ်စရာတခုအနေနဲ့ ထင်ထင် ရှားရှားပေါ်ထွက်လာခဲ့တဲ့ လွန်ခဲ့တဲ့ ဆယ်စုနှစ်ပတ်ဝန်းကျင်လောက်က စခဲ့ကြတာလို့ဆိုနှိုင်ပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဘာဘဲပြောပြော မကြာသေးခင်ကဖြစ်ပွားခဲ့တဲ့ အဖြစ်အပျက်တွေက စစ်ဖြစ်ဖို့ အလားအလာတွေ ပိုမိုများ ပြားလာနေတယ်ဆိုတာကို ပြနေပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ပထမအချက်အနေနဲ့ ၂၀၁၆ ခုနှစ်မှာ တရုတ်ဟာ (ဝယ်ယူသုံးစွဲနှိုင်အားနဲ့ တွက်ချက်ထားတဲ့) ဂျီဒီပီအရ ကမ္ဘာ့ အကြီးဆုံးစီးပွားရေးအဖြစ် အမေရိကန်ကို ကျော်တက်သွားပါပြီ။ ပုံမှန်တွက်ချက်တဲ့ ဂျီဒီပီ အရလည်း နောက် ဆယ်စုနှစ် အနည်းငယ်အတွင်းမှာ ကျော်တက်သွားဘွယ်ရှိနေပါတယ်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒုတိယအချက်အနေနဲ့ အမေရိကန်က ဖြစ်လည်းမဖြစ်စေချင်၊ မျှော်လင့်လည်းမထားတဲ့ ကိစ္စတခုဖြစ်တဲ့ တရုတ်နဲ့ ရုရှားဆက်ဆံရေးဟာ ပိုမိုအားကောင်းလာနေတာပါ။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တတိယအချက်အနေနဲ့ တရုတ်ရဲ့ စစ်အင်အားဟာ အမေရိကန်နဲ့ ဗိန်မသာလိန်မသာ အဆင့်အထိ အလျင် အမြန် ကြီးထွားလာနေပါတယ်။ အမေရိကန်တိုက်ခိုက်မှုကို ကြီးကြီးမားမား ခုခံကာကွယ်နှိုင်တဲ့ အားသာချက်တွေ တရုတ်မှာရှိနေပါပြီ။ ဒီအချက်က အမေရိကန်ရေတပ်ကို ပစ္စဖိတ်သမုဒ္ဒရာတဝှမ်းလုံး ဖြန့်ကျက်ဖို့ ဖိအားပေးနေပါ တယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">စတုတ္ထအားဖြင့် BRIC ( ဘရာဇီး၊ ရုရှား၊ အိန္ဒိယ၊ တရုတ် ကြီးလေးကြီးအဖွဲ့)၊ SCO ( ရှန်ဟိုင်း ပူးပေါင်း ဆောင်ရွက်ရေးအဖွဲ့) BRI ( ခါးပတ်လမ်း ပဏာမခြေလှမ်း) စတာတွေဟာ စက်မှုလုပ်ငန်းနဲ့ အခြေခံအဆောက်အ အုံတည်ဆောက်ရေး ရင်းနှီးမြှုပ်နှံမှုတွေအဖြစ်၊ ဖွံ့ဖြိုးဆဲနိုင်ငံတွေရဲ့ စိတ်ဝင်တစားအားပေးမှုကို အလျင်အမြန် ရရှိနေပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေရိကန်အနေနဲ့ ပိုသတိထားစောင့်ကြည့်နေတာက BRICS အဖွဲ့အစည်းပါ။ ဒီအဖွဲ့ဟာ ဘရာဇီး၊ ရုရှား၊ အိန္ဒိယ၊ တရုတ်နဲ့ တောင်အာဖရိကတို့ပါဝင်တဲ့ စီးပွားရေးမဟာမိတ်အဖွဲ့ပါ။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒီနိုင်ငံတွေရဲ့ စုစုပေါင်းလူဦးရေက သန်းပေါင်း ၃၂၀၀ ရှိလေတော့ တကမ္ဘာလုံးလူဦးရေရဲ့ ၄၂ ရာခိုင်နှုန်းရှိ သလို၊ စီးပွားရေးအရလည်း တကမ္ဘာလုံး ဂျီဒီပီရဲ့ ၃၀ ရာခိုင်နှုန်းရှိပါတယ်။ ဒါ့အပြင် ဒီအဖွဲ့ကို အာဂျင်တီးနား၊ အင်ဒိုနီးရှား၊ မက္ကဆီကို၊ ဆော်ဒီအာရေဗျ၊ အီရန်၊ အီဂျစ်၊ နိုက်ဂျီးရီးယား၊ ဆူဒန်နဲ့ တခြားနိုင်ငံအတော်များများ ဝင် ရောက်လာကြဖို့ တန်းစီနေပါတယ်။ ဒီအထဲက နိုင်ငံတချို့ဟာ BRICS မှာဝင်ခွင့်ရဖို့ လျှောက်ထားပြီးဖြစ်ပါတယ်။ ဒါပေမဲ့ ဒီအဖွဲ့အနေနဲ့ အဖွဲ့ဝင်ဖြစ်ဖို့ အရည်အချင်းသတ်မှတ်ချက်တွေ ကြေငြာထားတာမရှိသလို၊ ဘယ်နိုင်ငံတွေ ကလျှောက်လွှာတင်ထားပြီးဖြစ်တယ်ဆိုတာလည်း ထုတ်ဖေါ်ပြောထားတာမရှိသေးပါဘူး။ ဒီ BRICS မဟာမိတ် အဖွဲ့က ၂၀၁၅ ခုနှစ်ကတည်းက ရှန်ဟိုင်းမှာ အခြေစိုက်တဲ့ NDB- new development Bank ဖွံ့ဖြိုးရေးသစ် ဘဏ် ဆိုတာကို တည်ထောင်ထား ပြီးဖြစ်ပါတယ်။ သူ့ရဲ့ရည်ရွယ်ချက်က BRICS အဖွဲ့ဝင်နိုင်ငံတွေနဲ့ တခြားဖွံ့ဖြိုးဆဲ နိုင်ငံတွေမှာ အခြေခံအဆောက်အအုံတည်ဆောက်ရေးနဲ့ ဘဏ္ဍာရေးထောက်ပံ့မှုတွေကို ပေးဖို့ဖြစ်ပါတယ်။ ဒါကြောင့် အဲဒီနိုင်ငံတွေအနေနဲ့ ငွေချေးငှားရာမှာ အိုင်အမ်အက်ဖ်တို့ ကမ္ဘာ ဘဏ်တို့နဲ့ အပြိုင် ရွေးချယ်စရာတခု အဖြစ် ရှိလာနေပါတယ်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">BRICS အဖွဲ့ကိုစတင်တည်ထောင်တဲ့ နိုင်ငံတွေအနေနဲ့ ညီတူမျှတူ ရှယ်ယာထည့်ဝင်ကြပြီး၊ တူညီတဲ့ မဲပေးခွင့် ရရှိကြပါတယ်။ ဒီအချက်ကလည်း အိုင်အမ်အက်ဖ်တို့ ကမ္ဘာ့ဘဏ်တို့မှာ ပေါ်လစီချမှတ်တဲ့နေရာ နဲ့ ဆုံးဖြတ်ချက် ချမှတ်တဲ့နေရာတွေမှာ အမေရိကန်က သိပ်ဗိုလ်ကျလွန်းလို့ ဝေဖန်သံတွေဆူညံနေတာနဲ့ နှိုင်းယှဉ်ကြည့်နှိုင်ပါ တယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေရိကန်ဒေါ်လာကို ကမ္ဘာ့အရန်ငွေကြေးအဖြစ်အသုံးပြုကြရတဲ့အတွက် အမေရိကန်နိုင်ငံအနေနဲ့ အခြား နိုင်ငံတွေအပေါ် အများကြီး အသာစီးရမှုတွေရှိပါတယ်။ အမေရိကန်က ဒေါ်လာကို လက်နက်အဖြစ် အသုံးချ တိုက်ခိုက်ရမှာကိုလည်း ဝန်မလေးဘဲ အီရန်၊ ဗင်နီဇွဲလား၊ ဆီးရီးယားနဲ့ တခြားနိုင်ငံတွေကို ဆန့်ရှင်ချ ပိတ်ဆို့ အရေးယူတာမျိုးလုပ်ပါတယ်။ ၂၀၂၂ ခုနှစ်မှာ ရုရှား-ယူကရိန်း စစ်ပွဲဖြစ်လာတော့ အမေရိကန်က ဒေါ်လာကိုလက် နက်အဖြစ်အသုံးချပြီးတိုက်ခိုက်တာကို အဆင့်သစ်တရပ်မြှင့်တင်ပြီး လုပ်ခဲ့ပါတယ်။ အဲဒါက အမေရိကန်နိုင်ငံ ဘဏ်တွေထဲမှာထားတဲ့ ရုရှားရဲ့ အချုပ်အခြာအာဏာပိုင် နိုင်ငံခြားအရန်ငွေတွေကို ထုတ်ယူခွင့်ပိတ်ပင်တာပါ။ ဒီလိုလုပ်တာဟာ နိုင်ငံတကာဥပဒေတွေ စံချိန်စံနှုန်းတွေနဲ့ မညီညွတ်တဲ့ ဗြောင်ကျကျ စော်ကားမှုတခုပါဘဲ။ ဘာဖြစ်လို့လည်းဆိုတော့ အချုပ်အခြာအာဏာပိုင် ဓနဥစ္စာတွေဟာ တခြားနိုင်ငံတခုရဲ့ သိမ်းပိုက်မှု၊ စွက်ဖက်မှု ကင်းလွတ်ခွင့်ရှိလို့ဖြစ်ပါတယ်။ အမေရိကန်က ဒီလိုလုပ်လိုက်တဲ့အတွက် ဒေါ်လာအပေါ် ကမ္ဘာ့အရန်ငွေကြေး အဖြစ်လက်ခံ ယုံကြည်မှုနဲ့ တည်ငြိမ်မှုကို ဖျက်ဆီး လိုက်သလိုဖြစ်သွားပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒီလုပ်ရပ်က တခြားနိုင်ငံတွေကိုပါ သတိပေးခေါင်းလောင်းထိုးလိုက်သလိုပါဘဲ။ အဲဒီနိုင်ငံတွေက သူတို့ကိုင် ထားတဲ့ ဒေါ်လာတွေကို တခြားအစားထိုးစရာ ဓနဥစ္စာတွေနဲ့ အစားထိုးဖို့ ကြံစည်တွေးတောလာကြပါတော့တယ်။ မကြာသေးတဲ့ နှစ်တွေအတွင်းမှာ တရုတ်ယွမ်ငွေဟာ ကမ္ဘာ့ကုန်သွယ်ရေးမှာ နေရာယူမှု ပိုမိုများပြားလာတာကို တွေ့ရပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ခါးပတ်လမ်း ပမာဏစီမံကိန်း ( BRI ) ရဲ့ အစိတ်အပိုင်းတရပ်အဖြစ် နှစ်နိုင်ငံအကြား ငွေကြေးလဲလှယ်ခြင်း ဆိုင်ရာ သဘောတူညီချက်ကိုလည်း နိုင်ငံပေါင်း ၂၂ နိုင်ငံနဲ့ တရုတ်က လက်မှတ်ထိုးခဲ့ပါတယ်။ တရုတ် ယွမ်ငွေနဲ့ စာရင်းရှင်းဖို့ က နိုင်ငံ ၈ နိုင်ငံနဲ့ သဘောတူထားပါတယ်။ တရုတ်က ရုရှားနဲ့ ကုန်သွယ်ရေးကိုလည်း ပိုမိုတိုးချဲ့လာ ခဲ့ပါတယ်။ အဲဒီကုန်သွယ်မှုရဲ့ ကြီးမားတဲ့ ပမာဏတစိတ်တပိုင်းဟာ တရုတ်ယွမ်ငွေနဲ့ စာရင်းရှင်းလင်းကြမှာဖြစ်ပါ တယ်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တရုတ်ပြည်အနေနဲ့ ရေနံဒေါ်လာ ( petrodollar ) လက်ဝါးကြီးအုပ်မှုကို ချိုးဖျက်ဖို့အတွက် ဆော်ဒီအာရေဗျ နဲ့လည်း ဆွေးနွေးနေပါတယ်။ တချို့ ရေနံအဝယ် ကန်ထရိုက်စာချုပ်တွေမှာ ယွမ်ငွေနဲ့ စျေးနှုန်းသတ်မှတ် ရောင်း ဝယ်ကြဖို့ ချုပ်ဆိုထားပါတယ်။ တရုတ်ဟာ အခုချိန်မှာ ဆော်ဒီအာရေဗျရဲ့ အကြီးဆုံးရေနံဝယ်လက်ဖြစ်နေတဲ့ အတွက် ရေနံဘိုးကို အမေရိကန်ဒေါ်လာနဲ့ ပေးချေရတာက လုံးဝမဆီလျော်တဲ့ကိစ္စပါဘဲ။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">BRICS အဖွဲ့ကလည်း ဒေါ်လာအပေါ်မှီခိုနေရမှု လျှော့ချဖို့အတွက် အရန်ငွေကြေးအသစ်တခု တီထွင်ဖို့ အလွန်စိတ်အားထက်သန်နေတယ်ဆိုတဲ့ သတင်းတွေ ထွက်ပေါ်နေပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">၂၀၂၂ ခုနှစ်က ကျင်းပခဲ့တဲ့ BRICS နိုင်ငံတွေရဲ့ ၁၄ ကြိမ်မြောက်ထိပ်သီးအစည်းအဝေးမှာ ဗလာဒီမာ ပူတင်က ၎င်းတို့အနေနဲ့ မျှတတဲ့ လုပ်ဖေါ်ကိုင်ဖက်တွေနဲ့အတူ ကမ္ဘာလုံးဆိုင်ရာ အရန်ငွေကြေးသစ်တမျိုးကို ပေါ်ထွန်းလာ စေဖို့ ပြင်ဆင်နေပြီလို့ ကြေငြာပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တကယ်လို့ BRICS က ငွေကြေးအသစ်ထုတ်ဝေမယ်၊ အဖွဲ့ဝင်သစ်တွေကိုလည်း တိုးချဲ့မယ်ဆိုရင် ဒီငွေကြေး အသစ်ဟာ မုချဘဲ ဒေါ်လာကို စိန်ခေါ်လာတော့မှာပါ။ ဘာဖြစ်လို့လည်းဆိုတော့ လက်ရှိ BRICS အဖွဲ့ဝင်တွေနဲ့ နောက်တိုးချဲ့လာမဲ့ နိုင်ငံတွေဟာ ကမ္ဘာ့ကုန်သွယ်ရေးရဲ့ ကြီးမားတဲ့ အစိတ်အပိုင်းနဲ့ ကမ္ဘာ့ သယံဇာတအများပိုင်းကို ပိုင်ဆိုင်ကြလို့ဖြစ်ပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သူတို့အချင်းချင်းကြားမှာ ဒီငွေကြေးသစ်ကို သုံးစွဲကြမယ်ဆိုတာ အလွန်ကျိုးကြောင်းဆီလျော်ပါတယ်။ ဒီလို သာလုပ်နှိုင်မယ်ဆိုရင် သူတို့အုပ်စုဝင်နိုင်ငံအချင်းချင်းအကြားကုန်သွယ်မှုမှာ အမေရိကန်ဒေါ်လာ ရှိဖို့လိုအပ်တော့ မှာမဟုတ်ပါ။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တရုတ်နိုင်ငံအနေနဲ့ အမေရိကန်ဟာ သူ့ကို ဝိုင်းပယ်ဖို့ လုပ်နေတယ်ဆိုတာ ခပ်စောစောကဘဲ သတိပြုမိပါ တယ်။ ဒါကြောင့်လည်း တရုတ်အစိုးရက သူတို့ကိုသူတို့ အမေရိကန်စီးပွားရေးနဲ့ ချိတ်ဖြုတ်ဖို့ ကြိုးစားခဲ့ပါတယ်။ ဒီလိုကြိုးစားနေမှုဟာ အမေရိကန်ရဲ့ ကန့်သတ်ပိတ်ဆို့မှုတွေစတင်လာခဲ့တဲ့ သမတထရမ့်လက်ထက်က ပိုမိုအရှိန် မြင့်လာခဲ့ပါတယ်။ ရလဒ်ကတော့ တရုတ်ဝယ်ယူထားတဲ့ အမေရိကန်ငွေချေးစာချုပ်တွေရဲ့ ပမာဏကို ၂၀၂၁ ခုနှစ်ဂျွန်လလောက်ကစပြီး အလျင် အမြန်လျှော့ချပစ်လိုက်တာဘဲဖြစ်ပါတယ်။ ဒေါ်လာနယ်ပယ် ကိုစွန့်ခွာရတာ ဟာ နေ့ချင်းညချင်းလုပ်လို့ရတဲ့ကိစ္စမဟုတ်ပေမဲ့ ဒီဖြစ်စဉ်ကတော့ ရပ်တန့်လို့မရအောင် ဆက်လက်လှုပ်ရှားနေပြီ ဆိုတာကတော့ သေချာပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေရိကန်က ဒေါ်လာကိုလက်နက်သဘွယ်အသုံးချတာက ကိုယ့်ကိုကိုယ်လည်း ပြန်ထိပါတယ်။ ဒေါ်လာကို မယုံကြည်တော့လို့ ကမ္ဘာ့အရန်ငွေကြေးအဖြစ် ကနေ သူ့အခန်းကဏ္ဍလျော့ကျသွားမယ်ဆိုရင် အမေရိကန်စီးပွား ရေးဟာလည်း ပူညံပူညံ မငြိမ်သက်မှုတွေဖြစ်လာနှိုင်ပါတယ်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေရိကန်ဟာ လက်ရှိအချိန် (၂၀၂၃ ခုနှစ်ဖေဖေါ်ဝါရီ) မှာ အကြွေး ၃၁.၅ ထရီလီယံ ဒေါ်လာ ( ၃၁,၅၀၀,၀၀၀,၀၀၀,၀၀၀) တင်နေပါတယ်။ ဒီအဓိပ္ပာယ်က ၃၃၆ သန်းရှိတဲ့ အမေရိကန်ပြည်သူတယောက်စီတိုင်း အပေါ်မှာ အကြွေးဒေါ်လာ ၉၃၇၅၀ ဒေါ်လာ တင်ရှိနေတဲ့သဘောပါ။ ဒေါ်လာဟာ ကမ္ဘာ့အရန်ငွေကြေးဘဝက နေရာဖယ်ပေးရတော့မယ်ဆိုရင်၊ ကမ္ဘာတဝှမ်းလုံးမှာရှိတဲ့ အမေရိကန် သြဇာကို ထောက်ကန်ထားတဲ့ စစ်အခြေ စိုက်စခန်းပေါင်း ၈၀၀ ကျော်ရဲ့ တနှစ် တနှစ် အသုံး စားရိတ် ဒေါ်လာ တစ်ထရီလီယံနီးပါးကိုလည်း ပေးနှိုင်တော့မှာ မဟုတ်ပါ။ စစ်စခန်းတွေဆက် လက်မထားနှိုင်တော့တာနဲ့အမျှ သူ့ရဲ့သြဇာပါဝါဟာလည်း ယုတ်လျော့ကျဆင်း လာတော့မှာဖြစ်ပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အမေရိကန်ဒေါ်လာ ကမ္ဘာ့အရန်ငွေကြေးနေရာက ဆင်းပေးလိုက်ရမယ်ဆိုရင် ဖြစ်ပေါ်လာမဲ့ အကျိုးဆက် တွေဟာ အမေရိကန်အတွက် အရင်က မကြုံဘူးတဲ့ အလွန်ဆိုးဝါးတဲ့သက်ရောက်မှုတွေရှိလာမှာဖြစ်ပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;"> ဒါကြောင့် အမေရိကန်ဟာ တရုတ်ကို အဲဒီနေရာ မတက်ရောက်နှိုင်အောင် တတ်နှိုင်သမျှနည်းလမ်းတွေ သုံးပြီး ပိတ်ဆို့ဟန့်တားမှုတွေလုပ်နေတာဖြစ်ပါကြောင်းတင်ပြလိုက်ရပါတယ်။</span></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-51773419449964763772023-03-29T00:29:00.005-07:002023-03-29T00:29:56.237-07:00ပြည်တွင်း<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">“ပြည်တွင်း”</span><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စစ်အုပ်စုရဲ့ ရွေးကောက်ပွဲကော်မရှင်က </span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အပါအဝင် ပါတီပေါင်း ၄၀ ကို မှတ်ပုံအသစ်ပြန်မတင်လို့ အလိုအလျှောက်ပျက်ပြယ်တယ်ဆိုပြီး ဖျက်သိမ်းလိုက်ပါပြီ။ ပါတီသစ်တွေတည်ထောင်မှာကိုတော့ ဆက်လက်</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ခွင့်ပြုထားတယ်ဆိုပေမယ့် </span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပါတီဟာ အသစ်တည်ထောင်မလားလို့တွေးရင်တော့ မတည်ထောင်တော့ဘူးလို့ ယတိပြတ်ယူဆစရာမရှိသေးပါဘူး။</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပြည်တွင်းက</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထောင်အ</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပြင်မှာရောက်နေတဲ့ </span>CEC <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တွေ </span>CC <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တွေအနေနဲ့လည်း လူမစုံတာကတကြောင်း ဒေါ်စုသဘောထားမပါဘဲ ဘာမှလုပ်မှာမဟုတ်မှာကတကြောင်းတို့ကြောင့် လောလောဆယ်မှာ ဘာမှ</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဆုံးဖြတ်လုပ်ကိုင်မယ်မထင်ပါဘူး။</span> <br /><br /><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နောက်တချက်က စစ်အုပ်စုက ဒီတချီမှာ ဒေါ်စုနိုင်ငံရေးကို အပြတ်ဖြတ်ပြီး </span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကို</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အပြီးတိုင်ပွဲသိမ်းသွားအောင်</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လုပ်ချင်တာပါ။ လုပ်လို့ ရ/မရကလည်း ပြောဖို့ခက်ပါတယ်။ မင်းအောင်လှိုင်ရဲ့ </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">“</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မလုပ်ရဲတာ ဘာမှမရှိဘူး</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">”</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဆိုတာကိုလည်း ထည့်တွက်ရမှာပါ။ ခုကိုပဲ ကျွန်တော်တို့ မဖျက်ဝံ့လောက်ဘူးထင်တဲ့ </span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကိုဖျက်လိုက်ပြီ</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မဟုတ်လား။ ဒေါ်စုကို ပုဒ်မမျိုးစုံနဲ့ အကျဉ်းချလိုက်ပြီ</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မဟုတ်လား။</span> <br /><br /><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒေါ်စု အခြေအနေတရပ်ကြောင့် ပြန်လွတ်လာခဲ့ရင်ရော ပါတီသစ်ထောင်မလားကလည်း တွေးစရာပါ။ တခါ ပါတီသစ်ထောင်ပြန်ရင်လည်း ရွေးကောက်ပွဲကော်မရှင်က မှတ်ပုံတင်ပေးမလားကလည်း တွေးစရာပါ။ ခုကိုပဲ ပါတီအသ</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စ်ထော</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">င်ဖို့မှတ်ပုံတင်ထားတဲ့ပါတီတွေ မနည်းရှိနေပေမယ့် ရွေး/ကော်က စိစစ်ဆဲဆိုပြီး ကြိုးရှည်ရှည်နဲ့ လှန်ထားတာမဟုတ်လား။</span> <br /><br /><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တကယ်တော့ </span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပါတီဆိုတာ ဒေါ်စုဆိုတဲ့ ဝိညာဉ်နဲ့အသက်ဝင်နေတာပါ။ </span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထဲက ဒေါ်စုနှုတ်လိုက်ရင် ပါတီဟာ တွယ်ရာမဲ့သွားမှာပါ။ ပြည်သူရှိရင် ပါတီရှိတယ် ဘယ်လိုပြောပြော တကယ့်နိုင်ငံရေး </span>Real Politik <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မှာတော့ စစ်အုပ်စုက မှတ်ပုံတင်ပေးပါမှ ပါတီဟာ ပေါ်စေဖြစ်ရမှာပါ။ သူတို့မတင်ပေးရင်နေ ကိုယ့်ဘာသာ</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လူထုနဲ့အတူရပ်တည်မယ်ဆိုပြီး လူထုတိုက်ပဲဆင်နွှဲပြီး ပြည်သူ့ပါတီလုပ်မှာလ</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ားလို့</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တွေးကြည့်ရင်</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဝေးပါ်သေးတယ်။</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒေါ်စု တလျှောက်လုံး ဂုဏ်ယူဝံ့ကြွားစွာ</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပြောတာတွေထဲမှာ "</span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဟာ </span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တခုလုံးအနေနဲ့ မူချပြီး ဘယ်ဆန္ဒပြပွဲကိုမှမလုပ်ခဲ့ဘူး၊ မပါခဲ့ဘူး၊</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပါတီဝင်တွေ တယောက်ချင်းအနေနဲ့ ဆန္ဒပြကြတာပဲရှိတယ်"ဆိုတာလည်းပါပါတယ်။ တချို့ပါတီဝင်တွေများ အဲ့သလိုဆန္ဒပြမိလို့ ပါတီဝင်အဖြစ်ကထုတ်ပစ်တာတွေတောင်ရှိပါတယ်။ ဒီတော့ လူထုလှုပ်ရှားမှုလုပ်ပြီး လူထုပါတီအ</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဖြစ်</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တည်ဆောက်ရပ်တည်သွားဖို့ဆိုတာ မဖြစ်နိုင်ပါ။</span> <br /><br /><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒါဆို ဘာလုပ်မလဲ၊ ခု ပါတီတော့ အဖျက်ခံလိုက်ရပြီ၊ ဘယ်လိုဆက်စခန်းသွားကြမလဲက တွေးစရာအပြည့်ပါ။ ပြည်ပရောက်နေတဲ့ </span>NLD(CWC) <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကတော့ ဘေးလွတ်ရာကနေဆိုတော့ ပြောအားရှိပါတယ်။ ဘာမှဖြစ်မယ်မဖြစ်ဘူး</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဆိုတာကတော့ တပိုင်းပါ။</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒီ့မတိုင်မီကပဲ </span>NLD(CWC)<span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">က ပါတီမှတ်ပုံမတင်ဘူး ရွေးကောက်ပွဲမဝင်ဘူးနဲ့ အတိအလင်း</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပြောခဲ့တာပါ။ ပြည်တွင်းအခြေအနေ (လူမစုံတာ၊ ဒေါ်စုမပါတာ)တွေကြောင့် </span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဟာ မှတ်ပုံတင်ဖို့့မတင်ဖို့</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အခက်ပွေနေချိန်မှာ </span>NLD(CWC)<span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">က ကြေညာချက်ဦးအောင်ထုတ်ပြီး အမြတ်ထုတ်တာလားကလည်း တွေးစရာ</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဖြစ်ပါတယ်။ သူတို့ကို ပြည်တွင်း </span>NLD <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">က မှတ်ပုံမတင်ဘူး ရွေးကောက်ပွဲမဝင်ဘူးဆို ဘာလုပ်</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရ</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မှာလဲ</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လို့</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မေး</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရင် </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဖြေစရာတော့ရှိမယ်မထင်ပါဘူး။</span> <br /><br /><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒီနေရာမှာပြောစရာရှိတာက "ဗမာပြည်နိုင်ငံရေးအလှည့်အပြောင်းကို </span>'<span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပြည်တွင်း</span>' <span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကပဲဖန်တီးနိုင်တယ်"ဆိုတဲ့ခံယူမှုပါ။ ဒီမှာပြောတဲ့ "ပြည်တွင်း" ဆိုတာဘာလဲကို ရှင်းရှင်းလင်းလင်းသိထားဖို့လိုပါလိမ့်မယ်။ ပြည်တွင်းဆိုတာ ပြည်တွင်း</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">က</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မြေပေါ်မှတ်ပုံတင်ပါတီတွေ</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သက်သက်</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကိုပြောတာ မဟုတ်ပါ။ "ပြည်တွင်း"ဆိုတာ</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လက်နက်</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကိုင်ကိုင်</span><span lang="X-NONE">/</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မကိုင်ကိုင် </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နိုင်ငံတွင်းမှာနေပြီး</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စစ်အုပ်စု စစ်အစိုးရ စစ်ဗျူရိုကရေစီယန္တရားကို</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဆန့်ကျင်တွန်းလှန်</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နေသူအားလုံး၊</span><span lang="MY"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အဖွဲ့အစည်းအားလုံး၊ လူထုအားလုံးကိုဆိုလိုတာပါ။ ဒါကို တချို့ကမှတ်ပုံတင်ပါတီတွေကိုချည်းကွက်ပြီး </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">“</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပြည်တွင်း ပြည်တွင်း”နဲ့လုပ်နေတာဟာ ရည်ရွယ်ချက်ပါပါတယ်။ မသမာမှုပါ။ လူထုမပါဘဲ၊ လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေး အင်အားစုတွေမပါဘဲ မှတ်ပုံတင်ပါတီတွေချည်း ဘာမှလုပ်မရပါဘူး။ သူတို့ဟာ တကယ်တော့ စစ်အုပ်စုရဲ့ ထားရာနေစေရာသွား ပေါ်စေပျောက်စေပါတီတွေပါ။ </span><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒီလိုဆိုလိုက်လို့ နိုင်ငံရေးပါတီတွေမရှိရတော့ဘူးလားလို့ မေးစရာဖြစ်ပါလိမ့်မယ်။ မရှိရဘူး မဟုတ်ပါဘူး။ ရှိချင်ရင် ရှိလို့ရပါတယ်။ ဘာလုပ်လို့ရမယ်/မရဘူးဆိုတာပဲ စကားပြောပါတယ်။ သေချာတာတခုကတော့ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">“</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မှတ်ပုံတင် နိုင်ငံရေးပါတီတွေကပဲ ဗမာပြည်ရဲ့အပြောင်းအလဲကိုလုပ်နိုင်မယ်”ဆိုတဲ့အတွေးအခေါ်အမှားကို ကျွန်တော်တို့ လက်မခံမိကြဖို့ပါ။ မှတ်ပုံတင်ပါတီတွေကိုချည်းရည်ရွယ်ပြီး </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">‘</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပြည်တွင်းပြည်တွင်း</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">’</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လုပ်နေတာကို လက်မခံမိကြဖို့ပါ။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">မျိုးမြင့်ချို။ မတ် ၂၉။ ၂၀၂၃</span></span><o:p></o:p></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-52409521564116520982023-03-27T06:34:00.002-07:002023-03-27T06:34:29.731-07:00ဘုရားကျောင်းလေး<p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span style="color: #050505;">"</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဘုရားကျောင်းလေး"</span><span style="color: #050505;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ခု လူက နည်းနည်းဝလာတယ်။ မတော်တော့တဲ့ ခါးပတ်တွေ အဝတ်အစားတွေ များလာတယ်။ ဟို့နေ့က ကိုယ်နဲ့မတော်တော့တဲ့ အဝတ်အစားတွေထဲက ကောင်းသေးလတ်သေးတာတွေရယ်၊ မတော်ပေမယ့်အသစ်အတိုင်းရှိသေးပြီး တခါမှမဝတ်ရသေးတဲ့ ဘောင်းဘီ အင်္ကျီတွေရယ်ကိုရွေးထုတ်ကာ </span><span style="color: #050505;">Saint Henry </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဘုရားကျောင်းရန်ပုံငွေအတွက် ပြန်ရောင်းတဲ့အဟောင်းဆိုင်လေး</span><span style="color: #050505;">Thrift Store </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကို သွားလှူလိုက်တယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505;"></span><span style="color: #050505;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အဲ့ဒီဘုရားကျောင်းက ကျွန်တော်တို့ရောက်စက </span><span style="color: #050505;">Preschool </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ခေါ်တဲ့မူကြိုကျောင်းလေးပါ တွဲဖွင့်ထားခဲ့ဖူးတယ်။ ကျွန်တော် အဲ့ဒီကျောင်းလေးမှာ</span><span lang="MY" style="color: #050505;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အလုပ်လုပ်ဖူးတယ်။ ကျောင်းအုပ်က </span><span style="color: #050505;">Mr Fey Fey </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပါ။ ကျွန်တော်တို့ ဗမာပြည်ဖွားတွေ အခါကြီးရက်ကြီးတွေ၊ အခမ်းအနားတွေလုပ်ကြတဲ့အခါ သူ့ဆီက ခမ်းမဆောင်ကိုငှားပြီး သုံးခဲ့ကြဖူးတယ်။ နောက်ပိုင်း ချင်းအမျိုးသားတွေ အရောက်များလာပြီး အဲ့ဒီဘုရာကျောင်းဝင်းအတွင်း ဟင်းသီးဟင်းရွက်တွေ စိုက်ကြပျိုးကြနဲ့ တော်တော်လေး စည်စည်ကားကားရှိခဲ့တယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505;"></span><span style="color: #050505;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဘုရားကျောင်း ဖာသာကြီးက ကျွန်တော့်ယောက္ခမဘိုးတော်နဲ့သူငယ်ချင်းလည်းဖြစ်တော့ ဘိုးတော်နဲ့ဘွားတော် ဘုရားကျောင်းတက်ရင် အဲ့ဒီမှာပဲတက်သလို သူတို့သမီး ကျွန်တော့်ဇနီးလည်း အဲ့ဒီမှာပဲတက်တယ်။ ကျွန်တော်လည်း တခါတလေ ဘုရားသွားကျောင်းတက် လိုက်လိုက်သွားတတ်တယ်။ ဖာသာကြီး တရားဟောတာ သဘောကျလို့။ သူဟောတဲ့တရားက လူမှုရေးအခြေခံ ကျင့်ဝတ်သီလလုံခြုံရေးအဓိကပါပဲ။ ဓမ္မသစ်ထဲကဟာတွေများတယ်။ နိုင်ငံရေးအယူအဆတွေမပါပေမယ့် အစိုးရရဲ့ကမောက်ကမလုပ်ပုံတွေကို ဟာသနှောပြီးပြောတတ်တယ်။ တရားဟောရင် ရယ်စရာမောစရာလေးတွေလည်း ပါတတ်တယ်။ အသံကလည်း ငြိမ်ပြီးကြည်လို့ရွှင်လို့။ မျက်နှာကလည်း အလွန်အေးချမ်းပါတယ်။ တနင်္ဂနွေနေ့ဆို ကျောင်းတဝက်လောက် လူပြည့်ပါတယ်။ အများစုကတော့ လက်တီနိုတွေနဲ့ စပင်းန်နစ်တွေပါပဲ။ အဖြူတွေလည်း နည်းတော့မနည်းပါဘူး။</span><span lang="MY" style="color: #050505;"></span><span style="color: #050505;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နောက်တော့ ဘယ်လိုဖြစ်တယ်မသိ အဲ့ဒီဖာသာကြီးပြောင်းသွားပြီး သူ့နေရာမှာ သက်လတ်ပိုင်းအရွယ် ဖာသာတယောက်ရောက်လာတယ်။ သူက တရားဟောရင် စိတ်လိုက်မန်ပါ ဟောတတ်တယ်။ ရယ်စရာမောစရာလေးတွေလည်း ကြားညှပ်မပြောတတ်ဘူး။ မျက်နှာကလည်း သာမန်သူလိုကိုယ်လိုမျက်နှာပဲ။ ကြည်လင်အေးချမ်းနေတာမျိုးလည်းမဟုတ်၊ တင်းမာခက်ထန်နေတာမျိုးလည်းမဟုတ်ပါဘဲ။ သူ့တရားတွေက များသောအားဖြင့် ဓမ္မဟောင်းထဲကဟာတွေများတယ်။ ဂျူးနည်းနည်းဆန်တယ်လို့ထင်တယ်။ နိုင်ငံရေးလေးတွေလည်း ကပ်ထည့်ပြီးဟောတတ်တယ်။ သူ့နိုင်ငံရေးတိမ်းညွှတ်မှုက ကန်ဆားဗတစ်ဆန်တယ်လို့</span><span lang="MY" style="color: #050505;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထင်ရတယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အဲ့ဒီဖာသာလက်ထက်မှာ ဘုရားကျောင်းလာသူတွေ နည်းသထက်နည်းနည်းလာပြီး နောက်ဆုံး ဘုရားကျောင်းက </span><span style="color: #050505;">Services </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တွေပါ ရပ်သွားတယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505;"></span><span style="color: #050505;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ခုဆို အဲ့ဘုရားကျောင်းမှ ဘာ </span><span style="color: #050505;">Services </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မှမရှိတော့သလို </span><span style="color: #050505;">Sunday Mass </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တောင်မရှိတော့ဘူး။ ကျောင်းတံခါးပိတ်သွားပြီ။ ဒါပေမယ့် </span><span style="color: #050505;">Thrift Store </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လေးကတော့ ရှိတုန်းပဲ။ ကျွန်တော့်ဇနီးလည်း ခုဆို ဘုရားကျောင်းပြောင်းတက်နေပြီ။ ခု သူတက်နေတဲ့ကျောင်းက ပိုခမ်းနားတယ် ပိုလှတယ် ပိုတိတ်ဆိတ်ငြိမ်သက်တယ်။ ဖာသာကြီးက အသက်ကြီးပေမယ့် မျက်နှာက ကလေးတယောက်လိုအပြစ်ကင်းပြီး ကည်လင်ဝင်းပနေတယ်။ ခင်စရာလည်းတော်တော်ကောင်းပါတယ်။ ဒီဖာသာကြီးတရားတော့ သေချာမနာဖူးသေးတာမို့ မှန်းရခက်နေတုန်းပါပဲ။</span><span lang="MY" style="color: #050505;"></span><span style="color: #050505;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လူတွေပြောကြတယ်မဟုတ်လား။ ခုဆို အနောက်နိုင်ငံတွေမှာ ဘုရားကျောင်းလာသူတွေ နည်းနည်းလာလို့ ဘုရားကျောင်းတွေ ပိတ်ပိတ်ကုန်ကြတယ်ဆိုတာ။ တကယ်က ဘုရားကျောင်းလာသူတွေ နည်းသွားရတာက ဘာသာတရားအပေါ် အရင်ကလောက် </span><span style="color: #050505;">Deep </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မဖြစ်ကြတော့တာလည်းပါသလို ဘုန်းတော်ကြီးတွေရဲ့ လောကီဆန်လွန်းခြင်းတွေကြောင့်လည်း ပါမယ်ထင်တယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505;"></span><span style="color: #050505;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဘာသာမဲ့တွေများများလာတာလည်းပါပေမယ့် ဘုရားကျောင်း လူအလာနည်းရတာက ဘာသာမဲ့တွေကြောင့်တော့ မဟုတ်ဘူးထင်တာပါဘဲ။ ဒီက ခု နောက်ပိုင်းမျိုးဆက်တွေ ဘာသာမဲ့မဲ့ကုန်ကြတယ်ဆိုတာက ဘာသာတရားတွေကို စနစ်တကျလေ့လာရင်းကနေ အတွေးအခေါ်အရသိမြင်ပြီးမှ စွန့်လွှတ်လိုက်ကြတာမျိုးမဟုတ်ဘဲ လူ့အဖွဲ့အစည်းအတွင်းမှာနေရင်း သူတို့အသက်ရှင်သန်နေထိုင်နိုင်ဖို့ ဘာသာတရားမလိုအပ်ဘူးလို့ ယူဆလာကြတာကြောင့်ပါပဲ။ သူတို့ ဘာသာမကိုးကွယ်ကြတော့လို့ ကွန်မြူနစ်တွေဖြစ်ကုန်ပြီ မင်းမဲ့ဝါဒီတွေဖြစ်ကုန်ပြီလို့ သွားပြောလို့လည်းမရဘူး။ ကွန်မြူနစ်တွေရဲ့စံနဲ့လည်း သူတို့ မနေနိုင်ကြဘူး။ ဓနရှင်လူ့အဖွဲ့အစည်းအတွင်းမှာ</span><span lang="MY" style="color: #050505;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကိုယ်ကျင့်တရားစံတွေကလည်း ကုန်ထုတ်လုပ်မှုဆက်ဆံရေးတွေကြောင့် ပြောင်းလဲကုန်ကြပြီမဟုတ်လား။ ဒီတော့ သူတို့ လွတ်လွတ်လပ်လပ်နေကြတယ်။ လွတ်လွတ်လပ်လပ်တွေးခေါ်စဉ်းစားကြတယ်။ သူတို့ရနေတဲ့ လွတ်လပ်မှုအတွက် သူတို့ပြန်ရတဲ့ ဆုလာဘ်ရောပြစ်ဒဏ်ကိုပါ သူတို့ စံနေခံနေကြတာပါပဲ။</span><span style="color: #050505;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">မျိုးမြင့်ချို။ မတ် ၂၇။ ၂၀၂၃။</span></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif; font-size: 10.5pt;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-55060457763546816532023-03-26T00:44:00.005-07:002023-03-26T00:44:42.906-07:00ဆုံစေ့ချင်ပြီ<div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">"ဆုံစေ့ချင်ပြီ"</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဟိုတနေ့က ကုန်စုံဆိုင်သွားရင်း ဗမာပြည်မှာနေမရတော့လို့ ဗမာပြည်ကနေ ထိုင်း၊ ထိုင်းကတဆင့် အမေရိကအထိ ဒုက္ခသည်ဖြစ်နဲ့ရောက်လာသူတဦးနဲ့ဆုံပါတယ်။ သူကတော့ ဒီကိုရောက်လာပြီး သူ့မိသားစုက ခုထိ ထိုင်းနိုင်ထဲက ဒုက္ခသည်စခန်းတခုမှာ ကျန်နေသေးတဲ့သူဖြစ်ပါတယ်။ မိသားစုက ခုထိ ထိုင်းအစိုးရက ဒုက္ခသည်အဖြစ်အသိအမှတ်ပြုမခံရသေးပါ။ ဒီကိုလာဖို့ အခြေအနေက ရွှေပြည်တော် မျှော်တိုင်းဝေးလိုဖြစ်နေရှာတာပါ။ မယားတကွဲသားတကွဲဖြစ်နေသူဆိုတော့ သူ့အပူလည်း မသေးပါဘူး။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သူက ဒီကစက်ရုံအလုပ်ရုံတွေမှာ အလုပ်လုပ်တဲ့ <span style="font-family: inherit;"><a style="color: #385898; cursor: pointer; font-family: inherit;" tabindex="-1"></a></span>သာမန်အလုပ်သမားတယောက်ပါ။ တယောက်တည်းသမားဆိုတော့ အိမ်လည်းမဝယ်ဖြစ်၊ အိမ်ငှားနဲ့နေရ၊ သူ့တယောက်စာ စားဝတ်နေရေးနဲ့ သူ့လုပ်ခနဲ့က ပိုလည်း အများကြီး ပိုပိုလျှံလျှံမရှိ၊ လဆန်းတိုင်း ဒုက္ခသည်စခန်းက မိသားစုကိုလည်း ပုံမှန်ထောက်ပံ့နေတာဆိုတော့ သူရှာတဲ့ငွေဟာ လောက်ငှတယ်ဆိုရုံလောက်ပါပဲ။ တယောက်ရှာပြီး နှစ်မိသားစုစားနေရသလိုပါပဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒီမှာက သာမန်အလုပ်သမား တယောက်တည်းသမားတွေအဖို့က သိတ်မကိုက်လှပါဘူး။ အလုပ်သိတ်ကောင်းလွန်းပါမှ အလုပ်အချိန်ပိုလုပ်နိုင်ပါမှ တန်ကာကျတာပါ။ ငွေပိုငွေလျှံရှိတာပါ။ နို့မဟုတ်လို့ကတော့ ရရစားစားဝါးဝါးမြိုမြိုပါပဲ။ "ကျွန်တော်ဗျာ မိသားစုနဲ့ ဗီဒီယိုကောလ်ခေါ်ပြီး စကားပြောတိုင်း မျက်ရည်ကျမိတာပဲ၊ ကိုယ်ကလည်း ဘာမှမလုပ်ပေးနိုင် ဘာမှလည်း လုပ်မပေးတတ်နဲ့၊ အကူအညီပေးတဲ့အေဂျင်စီတွေကလည်း ဘာမှလုပ်ပေးလို့မရနဲ့"လို့ပြောတော့ ယောက်ျားတန်မဲ့ သူ့မျက်လုံးမှာ မျက်ရည်တွေ အိုင်ထွန်းနေတာပါ။ ကျွန်တော်လည်း စာနာစိတ်အပြည့်နဲ့ နားထောင်ပေးရုံကလွဲလို့ ဘာမှမတတ်နိုင်ပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">"ထိုင်းအစိုးရ တော်တော်ညစ်တယ်ဗျာ။ မကောင်းဘူး၊ ဒုက္ခသည်စခန်းက လူတွေကိုကျတော့ နှစ်ပေါင်းများစွာညစ်ထားပြီး ခုမှ လက်သုံးချောင်းထောင် ထွက်ပြေးလာကြသူတွေကိုတော့ အမေရိကန်ကိုထွက်ခွင့်ပေးနေတယ်လေ"လို့ သူပြောတော့ ကျွန်တော်လည်း ခေါင်းပဲ ညိတ်နေမိပါတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သူပြောတဲ့ လက်သုံးချောင်းထောင် ထွက်ပြေးလာကြသူတွေဟာ အမေရိကန်ရဲ့အထူးအစီအစဉ်နဲ့ ခေါ်ယူတာဖြစ်လို့ UNHCR နဲ့ ထိုင်းအစိုးရတို့က လိုက်လျောပြီး လုပ်ပေးနေတာမှန်း သူ သိဟန်မတူပါဘူး။ ကျွန်တော်လည်း ဒီအစီအစဉ်ကို ဒီ့ထက်ပို နက်နက်ရှိုင်းရှိုင်းမသိပါဘူး။ သေချာတာကတော့ အာဖဂန်နီတွေ၊ ယူကရိန်းနီးယန်းတွေနဲ့ သူပြောတဲ့ လက်သုံးချောင်းထောင် ထွက်ပြေးလာကြသူတွေကတော့ ဒီကို ရောက်လာနေကြတာပါပဲ။ ဒီတော့ သူပြောမယ်ဆိုလည်း ပြောချင်စရာပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ထိုင်းနိုင်ငံနဲ့ပတ်သက်တဲ့ သူ့အမြင်အပေါ်တော့ "ထိုင်းနိုင်ငံက မကောင်းဘူးဆိုပေမယ့် ကျွန်တော်တို့ခင်ဗျားတို့အတွက်တော့ ဗမာစစ်အစိုးရတွေထက် အပုံကြီးသာပါတယ်ဗျ၊ ကျွန်တော့်တို့ကို ခိုလှုံခွင့်ပေးတာရယ်၊ ဘာသာယုံကြည်တယ်ဆိုလည်း ဘာသာရေးလွတ်လပ်ခွင့် ထိုက်သလောက်ရှိနေတာရယ်၊ တတိယနိုင်ငံတွေထွက်ဖို့ အခွင့်အလမ်းရယ်တော့ ပေးသေးတယ်မဟုတ်လား" လို့ သူ့တကိုယ်စာ နားလည်လွယ်အောင် ပြောဖြစ်ပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တကယ်တော့ ထိုင်းနိုင်ငံဟာ ဗမာပြည်အပြောင်းအလဲအတွက် ဘာမှ တိုက်ရိုက် လုပ်မပေးနိုင်ပါဘူး။ လုပ်လည်း လုပ်မပေးပါဘူး။ လုပ်မပေးတဲ့အပြင် တခါတလေကျ သူ့ ဗမာပြည်ပေါ်ထားတဲ့ နိုင်ငံခြားရေးမူဝါဒကဗမာပြည်မှာ ဘယ်အစိုးရတက်တက် ငါ့အစိုးရလုပ်ချင်တာပါပဲ။ ဗမာစစ်ဗိုလ်ချုပ်တွေနဲ့ မျက်နှာမပျက်ရအောင်နေပြီးသူ့စီးပွားရေး နင်းလုပ်နေတာပါ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒါပေမဲ့ တဘက်ကြည့်ပြန်တော့လည်း ထိုင်းနိုင်ငံဟာ သူ့မြေပေါ်နင်းပြီး ဗမာပြည်စစ်အုပ်စုကို ဆန့်ကျင်အာခံနေကြသူတွေကိုတော့ အတိုင်းအတာတခုအထိ လုပ်ခွင့်နေခွင့်ပြုပါတယ်။ အဲ့လိုအဖွဲ့အစည်းတွေ အခြေစိုက်နေတာကို မသိကျိုးကျွန်ပြုပေးပါတယ်။ ဗမာပြည်ကနေ အကြောင်းအမျိုးမျိုးကြောင့် ထွက်ပြေးတိမ်းရှောင် ခိုလှုံလာကြသူတွေကို သူ့မြေပေါ်မှာ အကန့်အသတ်တခုနဲ့ နေခွင့်ပြုပါတယ်။ အဲ့သလိုလူတွေ အဖွဲ့အစည်းတွေအတွက်တော့ အိမ်နီးခြင်းနိုင်ငံတွေထဲမှာ ထိုင်းက အသာဆုံးပါပဲ။ လက်ရှိအနေအထားမှာ အဲ့သလိုမျိုး ထိုင်းလောက် ဘယ်အိမ်နီးချင်းနိုင်ငံကမှ မလိုက်လျောပါဘူး။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သူပြောသလို လက်သုံးချောင်ထွက်ပြေးလာကြသူတွေ တတိယနိုင်ငံတွေမှာ အခြေချခွင့်ရကြသလိုဒုက္ခသည် စခန်းတွေမှာ နှစ်ပေါင်းဆယ်ချီပြီး နေနေကြရရှာတဲ့ သူ့မိသားစုလိုဒုက္ခသည်တွေကိုလည်း အသီးသီးသော တတိယနိုင်ငံတွေမှာ အခြေချနေစေ့ချင်လှပါတယ်။ မိသားစုတွေပြန်စုံစေချင်လှပါတယ်။ ဗမာပြည်အပြောင်းအလဲအတွက်လည်း ထိုင်းနိုင်ငံအနေနဲ့ တတ်နိုင်သလောက် ဝင်ပြောတာ ဝင်ပါတာလုပ်စေချင်ပါတယ်။ (ခက်နေတာက ထိုင်းလက်ရှိအစိုးရကလည်း ဗမာပြည်စစ်အုပ်စုနဲ့ ပိန်မသာလိန်မသာဖြစ်နေတာ မဟုတ်လား)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မျိုးမြင့်ချို မတ် ၂၆။ ၂၀၂၃</span></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-83471060531881693692023-03-20T15:10:00.005-07:002023-03-20T15:10:27.380-07:00စာရေးခြင်း အတတ်ပညာ<p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;">"</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စာရေးခြင်း အတတ်ပညာ"</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;">(</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မြသန်းတင့်)</span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နာရီတလုံးကိုလုပ်တဲ့နေရာမှာ အတတ်ပညာရှိသလို စာအုပ်တအုပ်ကို လုပ်တဲ့နေရာမှာလည်း အတတ်ပညာရှိတယ်လို့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လာဘရုယေးက ပြောခဲ့ဖူးတယ်။ ဒီအချက်ကို ကာလအတန်ကြာကတည်းက သဘာတူခဲ့ကြပြီးဖြစ်မှာပါ။</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စာအုပ်တအုပ် လုပ်တယ်ဆိုတဲ့နေရာမှာ အတတ်ပညာတခုကို လေ့လာသင်ကြားရခြင်းဖြစ်တယ်ဆိုတာ ဘာသံသယမှ ရှိစရာမလိုဘူး။ ဒီအတတ်ပညာဟာလည်း စာရေးခြင်းအလေ့အကျင့်ဖြင့််သာ ရနိုင်ပါတယ်။ ပထမတပုဒ်၊ ပထမတခါ ရေး</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရုံ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နဲ့ အောင်မြင်တဲ့သူရယ်လို့ သိပ်မရှိလှပါဘူး။ </span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တချို့ စာရေးဆရာတွေရဲ့ ပထမဆုံးပုံနှိပ်ထုတ်ဝေတဲ့ လက်ရာတွေဟာ သိပ်ကောင်းပြီး အတတ်ပညာကျွမ်းကျင်မှု</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရှိ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တယ်လို့ ထင်ရတယ်။ ဒါပေမယ့် တကယ်ကတော့ သူတို့ဟာ လက်သင်စာရေးဆရာတွေ၊ ခုမှ စာစရေးတဲ့သူတွေ မဟုတ်ကြပါဘူး။ တချို့က သူတို့ အခန်းကလေးထဲမှာ သူတို့ဘာသာ သူတို့စာတွေကို တကုတ်ကုတ် ရေးနေကြတယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တချို့ကလည်း ရှေးခေတ်က စာရေးဆရာကြီးတွေရဲ့စာတွေကို လေ့လာဖတ်ရှုခဲ့ကြရတယ်။ ဒါပေမယ့် စာရေးဆရာ အလုပ်ဟာ အတတ်ပညာတခုဖြစ်တယ်လို့ဆိုခဲ့သည့်တိုင် နာရီပြင်ဆရာရဲ့ အတတ်ပညာနဲ့တော့ မတူဘူး။ နာရီပြင်ဆရာကတော့ အဆင်သင့်ရှိတဲ့ ပစ္စည်းက</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ိ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရိယာ အပိုင်းအစလေးတွေကို</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သူ့နေရာနဲ့သူ အတိအကျကောက်ပြီး တပ်ဆင်သွားရုံပါပဲ။ စာရေးဆရာကတော့ ကလောင်တံနဲ့ စက္ကူပေါ်မှာချရေးနေစဥ်အတွင်းမှာပဲ ကိုယ့်စာအုပ်ရဲ့ ဖွဲ့စည်း တည်ဆောက်မှုပုံစံတို့ကို ဖန်တီးယူရတယ်။ ဒါတင်မကဘူး။ စာအုပ်ထဲမှာ ထည့်ပြီး ရေးရမယ့် အကြောင်းအရာတွေကိုလည်း ဖန်တီးယူရတယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကောင်းပြီ။ ဒီလိုဆိုရင် စာရေးဆရာတယောက်ရဲ့ သင်ကြားမှုဟာ ဘယ်လိုသဘာဝမျိုးလဲ။ စာအုပ်တအုပ်ဟာ စကားလုံးတွေနဲ့ပြုလုပ်ထားတာဖြစ်တယ်။ စာရေးဆရာအလောင်းအလျာတယောက်ရဲ့အဖို့ အရေးကြီးအရာကတော့ ဝေါဟာရကြွယ်ဝဖို့နဲ့ သဒ္ဒါကိုနိုင်နင်းဖို့ပါပဲ။သူဟာ မိမိ တိုင်းရင်းသား ဘာသာစကားအကြောင်းကို ကောင်းစွာ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နားလည်ပြီး ရေးထုံးကိုနားလည်ရပေလိမ့်မည်။ ဒါမှသာလျှင် ကိုယ်ဆိုလိုချင်တဲ့အဓိပ္ပါယ်ကိုဖော်ပြတဲ့ စကားလုံးကို ရွေးချယ်နိုင်လိမ့်မယ်။ ဒါမှသာလျှင် ရှုပ်ထွေးပြီး ခွန်အားမဲ့တဲ့ဝါကျတို့ကို မတည်ဆောက်မိဘဲ ရှောင်ကွင်းနိုင်လိမ့်မယ်။ </span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တခါတလေမှာ စာရေးဆရာကြီးတွေကိုယ်တိုင် စကားလုံးဟောင်းတလုံးကို အဓိပ္ပာယ်အသစ်တမျိုးနဲ့သုံးတာ၊ ဝါကျဖွဲ့ထုံးမှာ ကပြောင်းကပြန်တွေလုပ်ပစ်တာတွေ မရှိဘူးလားလို့ မေးကောင်းမေးကြလိမ့်မယ်။ ရှိပါတယ်။ သူတို့လို စာရေးဆရာကြီးကျတော့ ဒီလို လွတ်လပ်ခွင့်ယူပြီး သမရိုးကျအစဥ်အလာတွေကိုဖောက်ပြီး ရေးကြတဲ့အတွက် တော်ပါတယ်လို့ ချီးကျူးကောင်းချီးကျူးကြမယ်။ ဒါပေမယ့် ကလောင်အသစ်လေးတွေက သွားရေးရင်တော့ လမ်းသစ်ထွင်တယ်လို့ထင်မှာ မဟုတ်ဘူး။ နားမလည်လို့ရေးတယ်လို့ ထင်ကြမှာပဲ။</span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဂီတစာဆို အကျော်အမော်တယောက်ဟာ သူ့သံစဥ်ထဲမှာ အသံကြောင်လေးတွေကို ထည့်ပြီးသုံးနိုင်တဲ့ အခွင့်အရေး ရှိတယ်။ ဒီလိုနည်းအားဖြင့် မျှော်လင့်မထားတဲ့ အသံလေးတွေကို နားထဲရောက်သွားအောင် လုပ်ပိုင်ခွင့်ရှိတယ်။ ထူးချွန်တဲ့ ပန်းချီဆရာတယောက်ဟာ သူ့ပုံတပုံကို ကို့ရို့ကားယား ဆွဲချင်ဆွဲမယ်။ ဒီလိုဆွဲတာဟာ ပန်းချီမဆွဲတတ်လို့ မဟုတ်ဘူး။ ပန်းချီကို သိပ်နိုင်နင်းတဲ့အခါကျတော့ ဆန်းသစ်တီထွင်မှုတွေကိုလုပ်လို့ဖြစ်တယ်။ ဒီလို လုပ်ပိုင်ခွင့်လည်း</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရှိတယ်။ ဒါကြောင့်မို့ လူငယ် စာရေးဆရာတွေအတွက် ပထမဆုံး အရေးကြီးတဲ့အရာကတော့ တိကျတဲ့စကားလုံးတွေ၊ ဝေါဟာရတွေကိုစုဆောင်းဖို့ပဲ ဖြစ်ပါတယ်။ ဒါဖြစ်ရင် ဘယ်လောက်ထိ စုဆောင်းရမှာလဲ။ အများကြီး စုဆောင်းရမှာလား။ ကျွန်တော့အထင်ပြောရရင်တော့ ဘယ်ရွေ့ဘယ်မျှထိ စုဆောင်းရမယ်။ ဝေါဟာရကို နိုင်နင်းရမယ် လို့တော့ ပုံသေကား</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ချ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မပြောနိုင်ဘူး။ ရှေးက ဂန္တဝင်စာရေးဆရာကြီးတချို့ဆိုရင် သူတို့ပြောချင်တာ၊ ပြောလိုတာ မှန်သမျှကို စကားလုံးနည်းနည်း ကလေး နဲ့ ပြောသွားကြတာပဲ။</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒီနေရာမှာ ရေစင်းထက်ကောင်းတဲ့ ဥပမာတော့ ရှိမယ် မထင်တော့ဘူး။ တချို့ စာရေးဆရာကြီးတွေကျတော့လည်း ခိုင်မာတဲ့ ပညာရပ်ဆိုင်ရာဝေါဟာရတွေကို အများကြီးသိကြတယ်။ ရှာတိုဘရိုင်းယန်းဆိုလို့ရှိရင် ရှေးဟောင်းပေါရာဏ စကားလုံးတွေကို အစားထိုးလေ့ရှိတယ်။ စုဆောင်းလေ့ရှိတယ်။ ဘားလ်ဇက်ကတော့ ဘဏ်လုပ်ငန်းရှင်တွေ၊ သတင်းစာဆရာတွေ၊ ရဲအရာရှိတွေ၊ ရှေ့နေရှေ့ရပ်တွေနဲ့ အခြားသော </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သက်မွေးမှုလုပ်ငန်းရှင်တွေ သုံးလေ့သုံးထရှိတဲ့ စကားတွေကို အများကြီးနားလည်တယ်၊ ဗာလေရီကတော့ စကားပြေရေးရင် သိပ္ပံပညာကစကားလုံးတွေကို သဘောကျလေ့ရှိတယ်။ </span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စာစပြီး ရေးတဲ့ ကလောင်အသစ်တယောက်အဖို့ ဘယ်လို စကားလုံးတွေ၊ ဘယ်လို ဝေါဟာရတွေ လေ့လာရမလဲ ဆိုတာကတော့ သူဘယ်ဘာသာရပ်ကို ရေးဖို့ ရွေးချယ်သလဲဆိုတာပေါ်မှာ တည်တယ်။ ပညာရပ်ဆိုင်ရာ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စကားလုံးများဟာ၊ စာပိုဒ်များဟာ ပညာရပ်ဆိုင်ရာအကြောင်းအရာများအတွက် အကောင်းဆုံးဖြစ်ပေမယ့် ဝတ္တုတို ရေးတဲ့အခါမျိုးကတော့ ဟိတ်ဟန်များပြီး ဖောင်းပွနေတတ်တယ်။ အများသုံးတဲ့ ရှင်းလင်းလွယ်ကူတဲ့ စကားလုံးတွေဟာ ပညာရှိဆန်တဲ့စကားလုံးတွေထက် အမြဲတမ်းကောင်းတယ်။ ဒဿနဆရာတွေသုံးတဲ့ စကားကြီး စကားကျယ်တွေဟာ အတွေးအခေါ်ခေါင်းပါးတာကို အမြဲတမ်းဖုံးကွယ်မထားနိုင်ပါဘူး။ ကလောင်သစ်များအဖို့ အကောင်းဆုံးလေ့ကျင့်ခန်းကတော့ စာရေးဆရာကြီးတွေရဲ့ စာတွေကိုဖတ်တာဟာအကောင်းဆုံးပဲ။ အဲဒီစာတွေကို ဖတ်လိုက်ရင် ဝတ္တုကောင်းတပုဒ်၊ လက်ရာကောင်းတပုဒ်ဖြစ်အောင် ဘယ်လိုရေးလို့ရတယ်ဆိုတာကို သိလာနိုင်တယ်။ စာရေးဆရာကြီးတွေရဲ့နည်းနာတွေကို ရင်းနှီးကျွမ်းဝင်လာရင် နမူနာကောင်းတွေကို ရလာလိမ့်မယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အစမှာတော့ အခြား စာဖတ်ဝါသနာပါသူတဦးလို အပျင်းပြေလျှောက်ဖတ်ကြည့်တာမျိုးပေါ့။ နောက်တော့ အဲဒီစာအုပ်နဲ့ တဖြည်းဖြည်းရင်းနှီးကျွမ်းဝင်လာပြီး အဲဒီစာအုပ်ကို တစစီတစစီ လေ့လာပုံမျိုးနဲ့ အထပ်ထပ်</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဖတ်ဖြစ်သွားပါလိမ့်မယ်။ ဒီလိုနည်းနဲ့ သူတို့ ဒီလိုကောင်းအောင် ဘယ်လိုများရေးပါလိမ့်မလဲလို့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စူးစမ်းလာမိလိမ့်မယ်။ ဘားလ်ဇက်ရဲ့ ဝတ္တုတပုဒ်၊ ချက်ကော့ရဲ့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဝတ္တုတပုဒ်၊ ရှိတ်စပီးယားရဲ့ ပြဇာတ်တပုဒ်ဟာ ဘယ်လိုများရေးပါလိမ့်လို့ စူးစမ်းလာမိလိမ့်မယ်။ ပါရမီရှင်တယောက်ဖြစ်ဖို့အတွက် ဆေးနည်းရယ်လို့တော့ ဘယ်ရှိမလဲ။ ဒါပေမယ့် အဲဒီ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စာအုပ်တွေဖတ်ပြီး ဖွဲ့နွဲ့မှုအနုပညာ၊ တည်ဆောက်မှုအနုပညာနဲ့ အချီအချ စကားပြောခန်းတွေကို အသုံးချပုံ စတာတွေကိုတော့ လေ့လာနိုင်မှာပဲ။ ကိုယ်ရေးထားတဲ့ ဇာတ်ဆောင်တွေကို တော်စတွိုင်းရဲ့ဇာတ်ဆောင်တွေလို အသက်ဝင်နေအောင်လုပ်ချင်ရင် သူ့ရေးဟန်ကို လေ့လာရမယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တော်စတွိုင်းဟာ သူ့ဇာတ်ဆောင်တွေကို အမူအရာတွေနဲ့ဖော်ပြတာ၊ စိတ်အပြောင်းအလဲတွေနဲ့ဖော်ပြတာ သူတို့ရဲ့ စကားအသုံးအနှုန်းတွေနဲ့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဖော်</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပြတာကို တွေ့ရလိမ့်မယ်။ ယေဘုယျ အတွေးအခေါ်တွေကနေပြီး လူပုဂ္ဂိုလ်တယောက်ရဲ့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လုပ်ဆောင်မှုအဖြစ် ဘယ်လိုပြောင်းလဲသွားတယ်ဆိုတာကိုပြတဲ့ ပရုစ်ရဲ့နည်းတွေကို ကျွန်တော်တို့ အထူးလေ့လာ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သင့်တယ်။ သူဟာ အဲဒီနည်းတွေကို ဂျော့အဲလိယော့၊</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒစ်ကင်းစ်နဲ့ ရပ်စကင်းနဲ့ စတဲ့ စာရေးဆရာကြီးတွေဆီက ရခဲ့ခြင်းဖြစ်ပါတယ်။ ဘယ်လိုရခဲ့သလဲ။ သူတို့ စာအုပ်တွေကို အမြဲတမ်းဖတ်၊ သူတို့ စာတွေကို ဘာသာပြန်၊ သူတို့စာတွေကို ကောက်နုတ်ကိုးကား၊ သူတို့ စာတွေလို</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လိုက်ရေးကြည့်ခြင်းဖြင့် ရခဲ့တာဖြစ်ပါတယ်။</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒါဖြင့်ရင် စာရေးဆရာကြီးတွေကို ပုံတူခိုးချနေတာမျိုး မဖြစ်ဘူးလား၊ အန္တရာယ်မရှိဘူးလားလို့ မေးစရာရှိပါတယ်။ ကျွန်တော်တို့ပြောနေတာက ကလောင်သစ်ကလေးတွေကို ဒုတိယ ဘားလ်ဇက်ဖြစ်ဖို့၊ ဒုတိယ ဒစ်ကင်းဖြစ်ဖို့ ပြောနေတာမဟုတ်ဘူး။ သူ့ဟာသူဖြစ်ဖို့ ပြောနေတာ။ အန္တရာယ်ရှိတယ်လို့ထင်ရင် ဒါဟာ အထင်ပဲဖြစ်ပါလိမ့်မယ်။ </span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပထမအချက်အားဖြင့် ကလောင်သစ်ကလေးဟာ ကျွန်တော်တို့ရဲ့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ခေတ်ပြိုင်ဘဝကို ဒီနေ့အချိန်မှာ ဘားလ်ဇက်ရေးသလို ရုတ်တရတ် ချက်ချင်း ကောက်ကာငင်ကာရေးနိုင်ခဲ့မယ်ဆိုရင် ဒါဟာ သိပ်ကို ဝမ်းသာစရာ</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကောင်းတဲ့ အဖြစ်အပျက်ကြီးဖြစ်မှာပဲ။ ဒါပေမယ့် တကယ်ကတော့ ကလောင်သစ်ကလေးဟာ ဘယ်လောက်ပဲ ပါရမီ ထူးချွန်သည်ဆိုစေ အဲဒီလို မရေးနိုင်ပါဘူး။ သူဟာ စာရေးဆရာကြီးတွေရဲ့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နည်းအချို့ကိုရကောင်းရမယ်။ ဒါပေမယ့် သူကလည်း သူနည်းနဲ့သူ သုံးမှာပေါ့။ စာရေးဆရာကြီးတွေကို အတုခိုးပြီး ရေးတယ်ပဲထားပါဦး။ တချိန်ချိန် ရောက်လာတဲ့ အခါမှာ သူ့ရဲ့ ပါရမီဉာဏ်ဟာ ရှေ့ကိုရောက်လာပြီး အတုခိုးဖို့ကိစ္စတွေဘာတွေကို အကုန်မေ့၊ အကြောင်းအရာကို သူကိုယ်တိုင်ခံစားပြီး သူ့နည်းနဲ့သူ ရေးသွားမှာပေါ့။ စာရေးဆရာ မော်ရီသေးဟာ တခါတုန်းက ဗိုဆွေးကို တသွေမတိမ်းလိုက်ပြီး အတုခိုးဖို့ကြိုးစားခဲ့ဖူးတယ်။ ဒါပေမယ့် သိပ်မကြာပါဘူး။ ချက်ချင်းဆိုသလိုပဲ ပထမတန်းစား မောရီယေး ပေါ်လာခဲ့တာပါပဲ။</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော်တို့ဟာ အရင်တုန်းက ဘယ်သူမှ မရေးခဲ့ဖူးတဲ့စာမျိုး ဘယ်သူနဲ့မှမတူတဲ့စာမျိုးကို ရေးနိုင်လိမ့်မယ်လို့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဘယ်သူကမှ မျှော်လင့်မထားပါဘူး။ စာပေမှာ စာရေးဆရာတိုင်း၊ လူတိုင်းဟာ တယောက်ယောက်ရဲ့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">စိတ်ဓာတ်အမွေရတဲ့ သားသမီးတွေချည်းပါပဲ။ မူဆေးမှာ ဘိုင်ရွန်ရဲ့ ကျေးဇူးတွေ ရှိတယ်။ ဘိုင်ရွန်မှာ ဗော်လ်တဲယားရဲ့ ကျေးဇူးတွေရှိတယ်။ ဗော်လ်တဲယားမှာ ဂျိုနသန်ဆွစ်ဖ်ရဲ့ကျေးဇူးတွေ ရှိတယ်။ အရေးကြီးတာက ကလောင်သစ်တယောက်ဟာ အခြားသူများရဲ့</span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"> </span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရေးဟန်ကို လေ့လာခြင်းဖြင့် အဆုံးမှာ ကိုယ်ပိုင် ဟန်တခုကို မွေးမြူနိုင်အောင်လုပ်ဖို့ပါပဲ။</span></span><span lang="MY" style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"></span><span style="color: #050505; font-family: inherit, serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-15072795188308422452023-03-20T04:45:00.006-07:002023-03-20T04:45:56.486-07:00သူပုန်<div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">“သူပုန်”</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ပဒေသရာဇ်ခေတ်က အုပ်ချုပ်သူလူတန်းစားဘက်မှ ယင်းတို့အား ထောင်ထားပုန်ကန်သူမှန်သမျှကို “သူပုန်”ဟု သတ်မှတ်ပါသည်။ ပုန်ကန်ခြားနားသူဟု အဓိပွါယ်ထွက်ပါသည်။ မကောင်းသည့်အနက်ထွက်ပါသည်။ အပြတ်အသတ် နှိမ်နင်းခံပါသည်။ ကိုလိုနီခေတ်ရောက်သောအခါ အုပ်စိုးသူ အရင်းရှင်နယ်ချဲ့အစိုးရအား ပုန်ကန်ခြားနားသူမှန်သမျှကို “သူပုန်”ဟုပင်ခေါ်ပါသည်။ မင်းညီမင်းသား ပုန်ကန်ခြားနားမှုမှ ဆရာစံလယ်သမားသူပုန်ကြီးအထိပင်။ ဤနေရာ၌ သတိထားမိရန်လိုသည်မှာ သူပုန်သည် “လက်နက်ကိုင်”ပါသည်။ လက်နက်မဲ့ လူထုအုံကြွမှုကို သူပုန်ထသည်ဟု မခေါ်ပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">“သူပုန်”ကို အုပ်စိုးသူလူတန်းစားဘက်မှနားလည်ချက်နှင့် လူထုနားလည်ချက်ဟူ၍ နှစ်ပိုင်းခွဲရမည်ထင်ပါသည်။ အုပ်စိုးသူလူတန်းစားဘက်မှနားလည်ချက်တွင် “သူပုန်”သည် မလိုလားအပ်သောအရာဖြစ်ပြီး လူထုဘက်မှကြည့်လျှင် “လိုလားထောက်ခံ”အပ်သောကိစ္စဖြစ်ပါသည်။ အဘယ့်ကြောင့်ဆိုသော် လက်နက်နှင့်ဖိနှိပ်အုပ်စိုးသူလူတန်းစားအား လက်နက်ဖြင့် ပုန်ကန်ထကြွသောကြောင့်ဖြစ်ပါသည်။ ကောင်းသည့်အနက်ထွက်သဖြင့် ‘သူပုန့်အိမ်’ ‘သူပုန်ကြီး’ ‘သူပုန့်အမေ’စသည့်ဖြင့် စာအုပ်များပင်ထွက်ခဲ့ပါသည်။ ပုန်ကန်မှုကြီးများကိုလည်း ဆရာစံသူပုန်ကြီး၊ အိုင်ယာလန် သူပုန်ကြီးဟု ဝံ့ဝံ့စားစား အမွန်အမြတ်အမည်များပေးခဲ့ကြပါသည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျွန်တော်တို့ထောင်ထဲနေစဉ်ကာလများကလည်း စစ်အစိုးရအားဆန့်ကျင်ပုန်ကန်နေကြသော လက်နက်ကိုင် အဖွဲ့အစည်းများနှင့် ပတ်သက်၍ထောင်ကျလာသူများကလည်း သူတို့ကိုယ်သူတို့ “သူပုန်”တွေဟု ပြောကြပါသည်။ ထိုင်း-ဗမာနယ်စပ်ရောက်တော့လည်း လက်နက်ကိုင်အဖွဲ့အစည်းမှလူများအား သူပုန်ဟုပင်နှုတ်ကျိုးကြပါသည်။ တခါ အမေရိကရောက်တော့လည်း လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရေးကို စွန့်ခွာလာသူများကလည်း သူတို့ကိုယ်သူတို့ “သူပုန်လူထွက်”များဟုခေါ်တာ ကြားရပါသည်။ ဘယ်လိုပဲဖြစ်ဖြစ် သူပုန်ဖြစ်ရခြင်းကို၊ သူပုန်ဖြစ်ခဲ့ရခြင်းကို သူတို့ ကျေနပ်ပီတိဖြစ်ကြသည် ဂုဏ်ယူဝံ့ကြွားကြသည်ပင်။ ဤနေရာ၌ “သူပုန်”ကို သံခိပ်ပြုခြင်းသာဖြစ်ပါသည်။ ဝိတ္တာရချဲ့ရန်မရှိပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ယခုအခါ စစ်အာဏာရှင်စနစ်ဆန့်ကျင်နေသူတချို့က မင်းအောင်လှိုင်စစ်တပ်အား “သူပုန်စစ်တပ်”ဟု ကင်ပွန်းတပ် နေကြပါသည်။ မင်းအောင်စစ်တပ်သည် လူထုတပ်မဟုတ်တော့တာတော့ သေချာသည်။ သို့သော် ထိုစစ်တပ်သည် အစိုးရကိုပုန်ကန်နေသည်မဟုတ်။ အစိုးရလည်း သူတို့သာဖြစ်သည်။ ထိုစစ်တပ်တပ်သည် လက်နက်ဖြင့် ဖိနှိပ်နေသည်ကို လက်နက်ဖြင့်ပုန်ကန်နေသည်မဟုတ်။ သူတို့ကိုယ်တိုင်က လက်နက်ဖြင့်ဖိနှိပ်နေသူဖြစ်သည်။ ထိုစစ်တပ်သည် မတရားမှုကိုထောင်ထားခြားနားနေသူမဟုတ် သူတို့ကိုယ်တိုင်က မတရားမှုပြုနေသူဖြစ်သည်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">နိုင်ငံတော်အာဏာအား မတရားနည်းဖြင့်ရယူသိမ်းပိုက်ပြီး တိုင်းပြည်နှင့်လူထုကို လက်နက်ဖြင့် ဖိနှိပ်အုပ်ချုပ်နေသူသည် ဘယ်ကဘယ်လို “သူပုန်” ဖြစ်ရသနည်း။ “သူပုန်” ဟူသည့် အမွန်အမြတ်စကားဖြင့် ဘယ်သို့ ကင်ပွန်းတပ်အပ်မည်နည်း။ ဘယ်သို့ ထိုက်တန်သွားရမည်နည်း။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤနေရာ၌ “NUG သည် လူထုတင်မြှောက်ထားသောအစိုးရဖြစ်သောကြောင့် NUG အား ပုန်ကန်နေသဖြင့် ထိုစစ်တပ်အား သူပုန်ဟုခေါ်ရပါသည်”ဟု စကားကပ်ကို ခဲယဉ်းစွာဆိုခဲ့ပါကလည်းမှားပါသည်။ လက်တွေ့တွင် NUG ၌ အာဏာသုံးရပ်ကျင့်သုံးနိုင်စွမ်းမရှိပါ။ လက်နက်ကိုင်ဖိနှိပ်နေတာ မရှိပါ။ လက်နက်ဖြင့်ဖိနှိပ်အုပ်ချုပ်နေသည့် “အစိုးရ”မဟုတ်ပါ။ ဒါကိုမှ “အစိုးရ”ဟု ဇွတ်ပြောလာလျှင်လည်း နှစ်ပြန်ထပ် မှားပါသည်။ ယင်းသို့ဆိုလျှင် အဓိပ္ပါယ်မှာ “ထို NUG သည် လက်နက်ဖြင့်လူထုကိုဖိနှိပ်နေသဖြင့် မင်းအောင်လှိုင်စစ်တပ်က လက်နက်ဖြင့် ထောင်ထားခြားနားနေရသည်။ ပုန်ကန်နေရသည်၊ သူပုန်ထနေရသည်”ဟု ပြောင်းပြန်အနက်ထွက်ပါလိမ့်မည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဝေါဟာရတိုင်း၏အနက်သည်သည် ရွေ့လျားနေပါသည်။ စကားလုံးတိုင်းနောက်တွင် အဘိဓမ္မာရှိပါသည်။ လူထုဘက်ကနားလည်ချက်နှင့် ဖိနှိပ်အုပ်စိုးသူဘက်မှနားလည်ချက် ဖြောင့်ဖြောင့်ကြီးဆန့်ကျင်ပါသည်။ မင်းအောင်လှိုင်၏တလက်ကိုင်ကြေးစားတပ်အား “သူပုန်တပ်”ဟု လက်လွတ်စပယ်ခေါ်နေကြခြင်းကို ပြန်စဉ်းစားရန်လိုပါမည်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မျိုးမြင့်ချို။ မတ် ၁၈။ ၂၀၂၃။</span></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-11828994259445066692023-03-14T04:17:00.003-07:002023-03-14T04:19:28.930-07:00စပ်မိစပ်ရာများ<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="color: #4d4d4d;">(စပ်မိစပ်ရာများ)</span><span lang="X-NONE" style="color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span style="color: #4d4d4d;">Shanghai Cooperation Organization SCO </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="color: #4d4d4d;">ဟာ အစိုးရတွေအချင်းချင်းစုဖွဲ့ထားတဲ့ အဖွဲ့အစည်းပါ။ ၂၀၀၁ ခုနှစ် ဇွန် ၁၅ ရက်နေ့မှာ ရှန်ဟိုင်းမှာ စတည်ထောင်ဖွဲ့စည်းခဲ့တာဖြစ်ပါတယ်။ လောလောဆယ်မှာ အဖွဲ့ဝင် ၈ နိုင်ငံ </span><span style="background-color: white; color: #4d4d4d; font-family: Roboto;">(China, India, Kazakhstan, Kyrgyzstan, Russia, Pakistan, Tajikistan and Uzbekistan) </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">နဲ့ လေ့လာသူ ၄ နိုင်ငံ </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">(</span><span style="background-color: white; color: #4d4d4d; font-family: Roboto;">Afghanistan, Belarus, Iran, and Mongolia) </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ရှိပါတယ်။ ဒီ ၄ နိုင်ငံက တချိန်ကျရင် အချိန်ပြည့်အဖွဲ့ဝင်တွေအဖြစ် တက်လှမ်းသွားမယ်လို့ ယူဆရပါတယ်။ ဆွေးနွေးဘက် ၆ နိုင်ငံ </span><span style="background-color: white; color: #4d4d4d; font-family: Roboto;">(Armenia, Azerbaijan, Cambodia, Nepal, Sri Lanka and Turkey) </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ရှိပါတယ်။ ကုလသမဂ္ဂနဲ့လည်း ပူးပေါင်းဆောင်ရွက်နေတာတွေရှိပါတယ်။ အဖွဲ့အစည်းရဲ့ရည်ရွယ်ချက်က ဒေသတွင်းလုံခြုံရေးကိစ္စရပ်များအပေါ် ဗဟိုပြုထားပြီး ဒေသတွင်းအကြမ်းဖက်မှုတိုက်ဖျက်ရေး၊ ဒေသတွင်း လူမျိုးစုခွဲထွက်ရေးဝါဒနဲ့ ဘာသာရေးအစွန်းရောက်မှုများကို ဆန့်ကျင် တိုက်ဖျက်ရေးတို့ဖြစ်ပါတယ်။ နောက်ဆုံးသိရတဲ့သတင်းတွေအရဆိုရင် အဖွဲ့ရဲ့ရည်မှန်းချက်တွေထဲမှာ ဒေသတွင်းဖွံ့ဖြိုးတိုးတက်ရေးပါ ပါလာပြီဖြစ်ပါတယ်။ ကမ္ဘာ့ </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">GDP </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ရဲ့ ၄၀ ရာခိုင်နှုန်းဟာ </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">SCO </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ကနေ ထုတ်နေတာဖြစ်ပါတယ်။ တကယ်တော့ </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">SCO </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">စုဖွဲ့မှုဟာ နေတိုးလို “စစ်ရေး”စုဖွဲ့မှုမဟုတ်ပါ။ အသေးစိတ်အချက်အလက်နဲ့ နောက်ဆုံး ဖြစ်ပေါ်တိုးတက်မှုတွေကို သိချင်ရင်တော့ အွန်လိုင်းနဲ့ စာစောင်စာတမ်းတွေမှာ ရှာဖွေလေ့လာဖို့ဖြစ်ပါတယ်။ ဒီနေရာမှာ အဓိကပြောချင်တာက </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">SCO </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ဟာ </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">NATO </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">လို စစ်စာချုပ်မဟုတ်ဘူး ဆိုတာပါ။ ဒါကို စစ်စာချုပ်သဖွယ်ပြောနေရေးနေတာတွေ မြင်နေရလို့ပါ။</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ခု </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">SCO </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">အဖွဲ့ဝင်နိုင်ငံတွေအချင်းချင်း ကုန်သွယ်ကြတဲ့အခါ ရောင်းဝယ်ဖောက်ကားကြတဲ့အခါ မိမိတို့နိုင်ငံသုံးငွေကြေးတွေနဲ့ ပေးချေတာရှိသလို တရုတ်တို့ ရုရှတို့နဲ့လုပ်ကြရင်တော့ မိမိငွေကြေးတဝက် ယွမ်ငွေတဝက်၊ မိမိငွေကြေးတဝက် ရူဘယ်လ်ငွေတဝက်ပုံစံနဲ့ လုပ်ကြတာလည်းရှိပါတယ်။ သဘောက ယွမ်နဲ့ရူဘယ်လ်ငွေကြေးတွေကို အဖွဲ့အစည်းအတွင်းက နိုင်ငံတွေမှာ လှည့်ပတ်သုံးစွဲစေတာဖြစ်ပါတယ်။ သူတို့ငွေတွေကို ဒေသတွင်းသုံးငွေဆန်ဆန်ဖြစ်လာအောင် လုပ်နေတာဖြစ်ပါတယ်။ နောက်ဆို အိန္ဒိယရူပီးငွေပါ ပါလာလိမ့်မယ်ထင်ပါတယ်။</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ခုလိုမျိုး သူတို့ဆိုင်ရာ ငွေကြေးတွေနဲ့ အရောင်းအဝယ်လုပ်ကြတော့ ဒေသတွင်းကုန်သွယ်ရေးဟာ ပိုတွင်ကျယ်လာသလို ကုန်ဈေးနှုန်းတွေလည်း လျော့ပေါ့လာစေပါတယ်။ အရင်ကလို ကုန်သွယ်မယ်ရောင်းဝယ်ဖောက်ကားမယ်ဆို အမေရိကန်ဒေါ်လာကို အရင်ဝယ်၊ ပြီးမှအဲ့ဒါနဲ့ဖောက်ကားဆိုတာမျိုးမရှိတော့လို့ ငွေဝယ်ရတဲ့အကုန်အကျနဲ့ (ချေးယူရရင်) ပေးရတဲ့အတိုးတွေမရှိတော့လို့ပါ။ နောက်တချက်က တရုတ်အပါအဝင် အဲ့ဒီအဖွဲ့ဝင်နိုင်ငံတွေမှာ အမေရိကန်ဒေါ်လာငွေတခုတည်းကို နိုင်ငံခြားအရန်ငွေအဖြစ် ထားတာထက် ယွမ်တို့ ရူဘယ်လ်တို့ကိုပါ ထားလာကြပါတယ်။ ဒေါ်လာထက် ရွှေကိုလည်း ပိုစုလာကြပါတယ်။ တရုတ်ဆို ခု နောက်ပိုင်း ရွှေအတော်ဝယ်စုဆောင်းလာတာ သတင်းတွေမှာတွေ့နေရပါတယ်။</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ဒီတော့ ဘာဖြစ်လာသလဲဆိုတော့ ဒေါ်လာငွေကို ကမ္ဘာ့ငွေကြေးသဖွယ်ဖြစ်အောင်လုပ်ထားတဲ့အမေရိကန်ရဲ့ မလိုမုန်းထားနဲ့အငြှိုးသိုတာ ခံရပါတယ်။ တခါတခါ ဓားကြိမ်း ကြိမ်းတာအထိတောင် ရှိပါတယ်။ အဲ့သလိုတွေရှိနေတဲ့ကြားကပဲ </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">SCO </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">နိုင်ငံတွေမှာ စီးပွားရေးအခြေခံအဆောက်အဦတွေတိုးတက်လာတာ ဒေသတွင်းကုန်သွယ်ရေးမြင့်တက်လာတာတွေအပြင်လူမျိုးရေးခွဲထွက်မှုနဲ့ အကြမ်းဖက်မှုတွေလည်း ကျဆင်းလာပါတယ်။ </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">တပြိုင်နက်တည်းမှာ အမေရိကန်ဒေါ်လာငွေတန်ဖိုးဟာလည်း အတက်ကြမ်း နေပါတယ်။ ဒေါ်လာငွေဈေးတက်တော့ နဂိုကမှ စီးပွားရေးအကျပ်အတည်းတွေကြောင့် လူထုအုံကြွမှုဖြစ်ချင်လို့ တာစူနေကြတဲ့၊ ဒေါ်လာဝယ်ပြီး ကုန်သွယ်ရတဲ့နိုင်ငံငယ်တွေအဖို့ လဲရာသူခိုးထောင်းဖြစ်လာပါတယ်။ တချိန်တုန်းကတော့ မိမိငွေဈေးတက်တာဟာ ဂုဏ်ယူစရာဖြစ်ခဲ့တာမှန်ပေမယ့် ဂလိုဘယ်လိုက်ဇေးရှင်န်းခေတ်မှာတော့ ငွေဈေးတက်ရင် မိမိကုန်သွယ်ရေးထိခိုက်မယ်၊ မိမိကုန်ပစ္စည်းတွေ ဈေးတက်မယ်၊ ဝယ်သူနည်းလာမယ်၊ တခါ ဒေါ်လာငွေနဲ့အရောင်းအဝယ်လုပ်နေရတဲ့နိုင်ငံတွေ မျက်ဖြူဆိုက်စရာဖြစ်လာပါတယ်။ </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">အဲ့ဒီအချိန်မှာ စီးပွားရေးအကြီးအကျယ်ဖြစ်ထွန်းနေတဲ့တရုတ်ဟာ သူ့ယွမ်ငွေတန်ဖိုးကို မတက်အောင် ထိန်းနေရပါတယ်။ အမေရိကန်က ယွမ်ငွေတန်ဖိုးမြှင့်ဖို့ တောက်လျှောက်ဖိအားပေးနေတာပါ။ တကယ်တော့ ခုခေတ်မှာ စီးပွားပြိုင်ဘက်နိုင်ငံတွေ ကုန်သွယ်ကြတယ်ဆိုရင် ကိုယ့်နိုင်ငံငွေတန်ဖိုးကို မကျ ကျအောင်လုပ်ပြီးမှ ကုန်သွယ်ကြတာပါ။ မဟုတ်ရင် ကိုယ့်ပစ္စည်းကဈေးကြီးပြီး အဝယ်မလိုက်တတ်တော့ပါ။ ခု ဒေါ်လာဈေး အတက်ကြမ်းတော့ တရုတ်ယွမ်ငွေဟာ သတ်သတ်လုပ်ပြီး ငွေတန်ဖိုးချနေစရာမလိုပဲ ဂွင်မှန်နေတာပါ။</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ခုအမေရိကန်မှာ စီလီကွန်ဗယ်လီဘဏ်ပြိုကွဲသွားပါတယ်။ သူလည်း ဘဏ်ကြီးတခုပါ။ တခါထပ်ပြီး ဆစ်ဂ်နေးချားဘဏ်လည်း ပြိုပြန်ပါတယ်။ သူလည်း ဧရာမဘဏ်ကြီးတခုပါ။</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"> </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">သူတို့ပြိုတော့ သူတို့နဲ့ချိတ်ဆက်လုပ်ကိုင်နေကြတဲ့ စီးပွားရေးလုပ်ငန်းတွေနဲ့ဘဏ်တွေ ဘယ်လောက် ထိခိုက်ကြဦးမလဲကတော့ မပြောတတ်သေးပါ။ မနေ့ညကတော့ သမ္မတဂျိုးဘိုင်ဒန်ကိုယ်တိုင် ထွက်ပြောယူရတဲ့အထိ ဖြစ်လာပါတယ်။ အမေရိကန်ဟာ ဘဏ်တွေထပ်မပြိုလဲအောင် ဒေါ်လာငွေတန်ဖိုးကျအောင် တော်တော်ကြီး ရုန်းကန်နေရတာပါ။ ဒီကြားထဲ ယူကရိန်းစစ်ဝန်ပိနေတာ၊ ဆော်ဒီအာရေဗျနဲ့ မကြည်မဖြူဖြစ်နေတာတွေကလည်း ရေနံဈေးတွေတက်စေပါတယ်။ ခုကိုပဲ ကျွန်တော်တို့နေတဲ့ ဖို့တ်ဝိန်းလိုတောမြို့မှာ ဓာတ်ဆီတဂါလန် ၃ ဒေါ်လာခွဲလောက်(ပျမ်းမျှနှုန်း)ရောက်နေပြန်ပါပြီ။</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"> </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ဘယ်အထိ ထပ်တက်ဦးမလဲကတော့ မပြောတတ်သေးပါ။ </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">ဒီနေရာမှာ သတိပြုစရာက ”အမေရိကန်ဒေါ်လာရဲ့အခန်းကဏ္ဍကို လုံးလုံးပယ်ဖျောက်လို့မရနိုင်သေးဘူး”ဆိုတဲ့ တရုတ်ရဲ့အပြောအဆိုကို သတိမူရမှာဖြစ်သလို </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">“</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">အမေရိကန်ဒေါ်လာဈေးတက်ရုံ ဘဏ်တချို့ပြိုပွဲရုံနဲ့တော့ အမေရိကန်ဟာ ဆိုဗီယက်ယူနီယံလို တစစီ ပြိုကွဲသွားမှာတော့မဟုတ်</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">” </span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">တဲ့အကြောင်းပါဘဲ။</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;">မျိုးမြင့်ချို</span><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="X-NONE" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span face=""Myanmar Text", sans-serif" lang="MY" style="background-color: white; color: #4d4d4d;"><span style="font-size: medium;">။မတ် ၁၄။ ၂၀၂၃</span></span><o:p></o:p></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-12938459908758804772023-03-12T00:48:00.004-08:002023-03-12T00:48:41.940-08:00ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒနှင့် ဗမာရာဇဝင်<div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒနှင့် ဗမာရာဇဝင်</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">-သခင်သန်းထွန်း-</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(၁)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဗမာပြည်၌ ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒဟု ပြောဆိုလာကြသည်မှာ မကြာသေးပေ။ ရှေးအခါကပင် လူငယ်များ ပြောဆိုလာခဲ့ကြသော်လည်း ၁၉၃၆ ခု၊ ဧပြီလတွင် အိန္ဒိယပြည် လက်ကနောင်မြို့ ကွန်ဂရက် အစည်းအဝေးကြီး၌ ဥက္ကဋ္ဌ ပန်ဒစ်ဂျဝါဟာလာနေရူးက ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒသာလျှင် ကမ္ဘာ့ပြဿနာများကို ဖြေရှင်းနိုင်သည်ဟု ပြောဆိုသည့်အခါမှစ၍ သာ၍ အပြောအဆိုများလာတော့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: inherit;"><a style="color: #385898; cursor: pointer; font-family: inherit;" tabindex="-1"></a></span>ဆင်းရဲသားအတွက် အကျိုးဆောင်ခြင်းကိုလည်း ဆိုရှယ်လစ်၊ ဆင်းရဲသားအကြောင်းရေး ခြင်း၊ ပြောခြင်းကိုလည်း ဆိုရှယ်လစ် စသည်ဖြင့် ယူဆကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အချို့ကလည်း ဆိုရှယ်လစ်ဆိုတာ မဖြစ်နိုင်ဘူးဟူ၍ တထစ်ချပြောကြ၏။ ဆိုရှယ်လစ်ဆို တာဘာလဲဟု တဆင့်တက်၍ မေးပါက ကျကျနန မဖြေတော့ချေ။ ဖြေပါကလည်း လူတိုင်းပြောနေ ကျစကားမျိုးသာကြားရ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အချို့ကလည်း ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒသည် ဘာသာတရားနှင့် ဆန့်ကျင်သည်ဟု ဆိုကြ၏။ ထိုသို့ ဆိုသူများပင် ဘာသာတရား၏ သဘောကို ကျကျနန သိသူမတွေ့ရ၊ ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒ၏ အဓိက ရည်ရွယ်ချက်သည်။ ဘာလဲဟုပင် မစူးစမ်းတော့၊ ဝါးလုံးရှည်နှင့် သိမ်းလိုက်ခြင်းမျှသာ ဖြစ်ပေ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒမှာ စင်စစ်အားဖြင့်တိုင်းရေး၊ ပြည်ရေး၊ စီးပွားရေးတို့နှင့်သာ သက်ဆိုင်သော ဝါဒလည်း မဟုတ်ပေ။ လူတို့၏ တွေးခေါ်ပုံ၊ စိတ်နေစိတ်ထား သဘာဝဓမ္မ ပြောင်းလဲပုံ၊ ရာဇဝင်၏ သဘောတရား၊ အတိတ်ပစ္စုပ္ပန်၊ အနာဂတ်၊ အားလုံးနှင့် သက်ဆိုင်သော ဝါဒဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(၂)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒ၏ ပဋ္ဌမ အခြေခံကား ရာဇဝင်၏ သဘောတရားကို လေ့လာခြင်းပင်ဖြစ်၏။ ရာဇဝင်ဆိုသောစကားသည် ရာဇဝံသ ဟူသောစကားမှ ဆင်းသက်လာသဖြင့် မင်းဆွေမင်းမျိုးတို့ နှင့်သာ သက်ဆိုင်သကဲသို့ ဖြစ်နေပေ၏။ ယခုအခါ ရာဇဝင်ဟုဆိုလျှင် ရှေးကအဖြစ်အပျက် လောက်ဟုသာ တွေးကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒအရဆိုလျှင် ရာဇဝင်ဆိုသည်ကား ရှေးကဖြစ်ပြီး ယခုဖြစ်ဆဲ အကြောင်းသာ မက၊ နောင်ဖြစ်လတံ့သော အကြောင်းတို့ကိုပါ သက်ဆိုင်နေပေ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဗမာရာဇဝင်ကို သာမန်မျက်စိနှင့် ပြန်လည်သုံးသပ်ပါက ကပ္ပိလဝတ်ပြည်မှ အဘိရာဇာတို့ ပြေးလာခဲ့ပုံ၊ တကောင်းပြည်ကြီး တည်ထောင်ပုံ၊ မြတ်စွာဘုရားလက်ထက် ဝိဋဋူပဘေးရန်ကြောင့် ဓဇရာဇာတို့ ပြေးလာပုံ၊ ဒုတိယဘကောင်းပြည် တည်ထောင်ကြပုံ၊ စူဠသမ ္ဘဝမဟာသမ ္ဘဝ၊ ဘေဒါ ရီနှင့်ရသေ့ပြည် တည်ထောင်ကြပုံ၊ ပြူ-ကမ်းယံ၊ သက်တို့ တွဲပြီးနောက် သမုဒ္ဒရာဇ်မင်း ရွာ (၁၉) ရွာကို ပေါင်းစုကာမှာ ပုဂံပြည် တည်ထောင်ပုံ၊ ပြူစောထီး ငှက်ကြီးခွင်းပုံ၊ အလောင်းစည်သူ တိုင်း ခန်းလှည့်လည်ပုံ၊ နရသီဟပတေ့မင်း ဟင်းခွက်သုံးရာစားပုံ၊ တရုပ်တို့ချီတက်လာသဖြင့် အောက် ပြည်သို့ ပြေးပုံ၊ စစ်ကိုင်း၊ အင်းဝ၊ ပင်းယတွင် တိုင်းသစ်ပြည်သစ်တည်ထောင်ကြပုံ၊ တပင်ရွှေထီး ပဲခူးကိုသိမ်းပြီး ယောက်ဖတော်ကျော်ထင်နော်ရထားနှင့် တိုင်းသစ်ထူထောင်ပုံ၊ ဟံသာဝတီပါ မင်းလက်ထက် တလိုင်းသို့့ ချီတတ်တိုက်ခိုက်ပုံ၊ မုဆိုးဖိုမှ အလောင်းဘုရားထပုံ၊ ရှင်ဖြူရှင်လက် ထက် တရုတ်တို့နှင့် လေးကြိမ်းတိုက်ပုံ၊ ဘကြီးတော်ဘုရားလက်ယက် အင်္ဂလိပ်တို့နှင့် စစ်ဖြစ်ပြီး ရခိုင်တနင်္သာရီတို့ ပါသွားပုံ၊ ပုဂံမင်းလက်ထက် သရက်မြို့ တောင်ငူမြို့အထိ အောက်မြန်မာပြည် ပါသွားပုံ၊ မင်းတုန်းမင်းတရားကြီး မိဖုရားများပုံ၊ အလယ်နန်းမတော်မိဖုရား သမက်တော် သီပေါမင်း သားကို နန်းတင်လိုသဖြင့် အခြားမင်းသားများကို လည်ဆယ်ပြီးသတ်ပစ်ပုံ၊ သီပေါမင်းကို စလေဒင် ခေါ်သွားပြီး ရတနာဂီရိမြို့တွင် နတ်ရွာစံပုံ စသည်တိုပကို တွေ့ရပေမည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒအရဆိုလျှင် ဗမာရာဇဝင်ကို မင်းဆွေမင်းမျိုးများအကြောင်းချည်းဟု သဘောမထားချေ။ အမျိုးလေးပါးဟု ဆိုအပ်သော ရဟန်း၊ မင်း၊ မှူးမတ်၊ သူဌေးသူကြွယ်၊ တောင်သူလယ်လုပ် ဆင်းရဲသားတို့ တမျိုးနှင့်တမျိုး အာဏာလုရာ စစ်တလင်းပေတည်းဟု ယူဆ ကြပေ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(၃)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရှေးဦးပထမ ဗမာပြည်တွင် တောတောင်နှင့် မြွမ်းလျက်နေခဲ့၏။ နေရာတကာတွင် စိမ့်ကြီး မြှိုင်ကြီးများ ဖုံးလွှမ်းလျက်ရှိပေ၏။ ဗမာပြည်၌ ပထမဦးဆုံး ရောက်လာသူတို့မှာ ခက်ခက်ခဲခဲနေခဲ့ ကြရ၏။ တောရိုင်းတိရစ္ဆာန်တို့၏ ဘေးရန်ကလည်း ကြီးမာလှသဖြင့် လက်နက်များကို ဖန်တည်း လာကြ၍ အပြင်အပ၏ရန်ကြောင့် စုရုံး၍နေကြသူတို့မှာ တသွေးတည်း တစိတ်တည်း ရှိခဲ့ကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မြေပေါ်တွင် အလိုအလျောက် ပေါက်သော အနှံံများ၊ သစ်သီးသစ်ဖုများကိုသာ သုံးခဲ့ကြရ ၏။ သားရဲတို့၏ ဘေးရန်ကို အဆင်သင့်ကာကွယ်နိုင်ရန် သစ်ပင်၊ နွယ်၊ ချုံ ပိတ်ပေါင်းတို့ကို ရှင်းလင်းလာကြရ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အနီးအနားပတ်လည်တွင် အလိုအလျောက် ပေါက်သော အသီးအနှံတို့ ကုန်ခမ်းလာသဖြင့် မိမိတို့၏လက်စွမ်းဖြင့် လယ်ယာစိုက်ပျိုးလာကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရှေးအခါက အလေ့ကျပေါက်သော အသီးအနှံကို အားလုံးဝိုင်းဝန်း စားသောက်ကြရာ၌ ဘုံပစ္စည်းသဘောထားကြသဖြင့် မည်သို့မျှမဖြစ်သော်လည်း ယခုအခါ၌ ငါ့လုပ်စား သူ့လုပ်စာ စသည်ဖြင့် ခွဲခြမ်းလာကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ငါလုပ်သည့်လယ်နှင့် သူလုပ်သည့်လယ် ခွဲခြားမှဘဲဟု သဘောထားကာ မိမိတို့လယ်ကို ကန်သင်းတို့ဖြင့်လည်းကောင်း၊ ခြံကာခြင်းဖြင့်လည်းကောင်း၊ ခွဲခြားလာတော့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤနည်းဖြင် ငါ့ဟာသူ့ဟာ ခွဲခြားသော ပုဂ္ဂလိကပစ္စည်း အစွဲအလမ်းကြောင့် ရှေးကတညီ တညွတ်တည်း နေလာခဲ့ကြရသော လူတစုမှာ စိတ်ဝမ်းကွဲပြား လာကြတော့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရှေးအခါက ဗြဟ္မာကြီးများကဲ့သို့ အကျင့်ဖြူစင်သူများ အကြားဝယ် ခိုးမှုဝှက်မှုတို့သည် ပေါ်ပေါက်လာကြတော့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အချင်းချင်း ပဋိပက္ခဖြစ်မှုတို့ကို ပပျောက်စေရန် ရည်သန်းပြီးသကာလ တရားနှင့်အညီဖြစ် စေရန် ဆုံးဖြတ်စေရန်ဟု အကြီးအကဲတယောက်ကို တင်မြှောက်လာခဲ့ကြ၏။ ထိုသူအားမူ မိမိ၏ ဝမ်းစာအတွက် ကိုယ်ထိလက်ရောက် မဆောင်ရွက်စေတော့ဘဲ အများအကျိုးကို သည်ပိုးရွက် ဆောင်သည်ဟု ယူဆကာ မိမိတို့လုပ်စားမှ ဆယ်ဖို့တဖို့ကို ထိုသူအား ဝိုင်းဝန်းပေးလာကြ၏။ ထိုအကြီးအကဲတယောက်ကို ရွေးချယ်ရာ၌ အစွမ်းရှိသူ အရည်အချင်းရှိသူကို ထပ်မံ၍မရွေးချယ် တော့။ ပဌမအကြီးအကဲဖြစ်သူ၏ သားတို့ကိုသာ ရွေးချယ်လာကြတော့၏။ ဤနည်းဖြင့် အစိုးရ မင်းဆွေမင်းမျိုးစသည်တို့ ပေါ်ပေါက်လာခဲ့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(၄)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မင်းအစိုးရတို့သည် လူတို့အပေါ်၌ သြဇာလွှမ်းမိုးနိုင်သော်လည်း လူတို့၏စိတ်ကို မလွှမ်းမိုး နိုင်ချေ။ တောတောင်ချုံပိတ်ပေါင်းတို့၊ သားရဲတို့ဖြင့် ဝန်းရံခြင်းခံနေရသော လူတို့၊ တောတောင်ချုံ ပိတ်ပေါင်း တည်းဟူသော သဘာဝတရားကြီးတို့ကြောက်ရွံ့လျက် နေကြပေတော့၏။ လူတို့သည် ပညာဉာဏ်မျက်စိ နည်းပါးရကာ သစ်ပင်ကိုးကွယ်၊ အသီးအနှံကိုးကွယ်ခြင်း စသည့်အမှုတို့ကို ပြုလာကြကုန်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အနည်းငယ်ပါးနပ်သော လူတို့လည်း သူတို့၏ အသိဉာဏ်နည်းခြင်းကို အမှီပြုခါ စားပေါက် ရှာလာကြကုန်၏။ ဒါတွေမကြောက်ကြနဲ့၊ ဒါတွေပျောက်အောင် လုပ်ပေးမယ်။ ဒါတွေ မကြောက် ကြနဲ့၊ ဒါတွေပျောက်အောင် လုပ်ပေးမယ်၊ ငါ့ကိုကန်တော့ကြစသည့်ဖြင့် ဆိုလာကြ၏။ ဤနည်းဖြင့် လူတို့အသိဉာဏ်ပေးသော တနည်းအားဖြင့် လူတို့၏ အသိဉာဏ်မဲ့ခြင်းကို အမှီပြုပြီး စားလမ်းရှာ သော လူတမျိုးသက်သက် ပေါ်ပေါက်ခဲ့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မိမိတို့အချင်းချင်း မသင့်မြတ်သည်တို့ကို မင်းအစိုးရက ကာကွယ်နိုင်၏။ သို့ရာတွင် မိမိတို့ ၏ ဧရာမတန်ခိုးကြီးလာသော သဘာဝဓမ္မတို့၏ ဘေးရန်ကိုမူ ရဟန်းပုဏ္ဏားဆိုသူတို့ကသာ ကာကွယ်နိုင်၏။ ဤသိုအားဖြင့် လူတို့အပေါ်တွင် မင်းဆရာဖြစ်သော ရဟန်းပုဏ္ဏားတို့က မင်းအစိုး ရထက် သြဇာလွှမ်းမိုးလျက် နေပေတော့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရဟန်းဆိုသူတို့သည် တုံးခုန်- ရေချိုး- မီးလှုံ စသည့်ထူးဖြတ်သော အကျင့်ကြီးများကျင့်ကာ လူတို့အား တရားဒေသနာ ဖြန့်ဖြူးလာကြ၏။ လက်ထပ်ခါနီးဆဲဆဲ အမျိုးသမီးတို့အားလည်း လက်မထပ်မီတညတွင် ပန်းဦးပန်ရန် မိမိတို့ထံ လွှတ်စေခဲ့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(၅)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အသိဉာဏ်ရှိသော မင်းတို့သည် ရဟန်းဆိုသူတို့က မိမိတို့၏ သြဇာကိုအလွှဲသုံးစား ပြုနေ ကြောင်း ရိပ်မိလာကြကုန်၏။ သို့ရာတွင် မိမိတို့ သြဇာထက် ရဟန်းတို့သြဇာကို ကြီးမားလာသဖြင့် မည်သို့မှ မလုပ်ရဲကြ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အနေရထာမင်းစောသည် ငယ်ရွယ်စဉ်ကပင် ၎င်းရဟန်းဆိုးတို့၏ သြဇာအာဏာကို ဖြိုဖျက် အံ့ဟု စိတ်ပိုင်းဖြတ်ခဲ့၏။ အထွဋ်သို့ရောက်သည့်အခါ၌ သြဇာကို ဖြိုဖျက်သည့် နည်းလမ်းများရှာ တွေ့ခဲ့၏။ ရှင်အရဟံနှင့် တွေ့သည့်အခါမှစ၍ အရည်းကြီးရဟန်းတို့ သြဇာကို အဆုံးသတ် ဖြိုဖျက် ခဲ့လေတော့သတည်း။ ထိုအခါမှစ၍ လူသူတို့အပေါ်တွင် မင်းဆွေမင်းမျိုးတို့၏ သြဇာသည် လွှမ်းမိုး လာပေတော့သတည်း။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရဟန်းတို့လည်း ခိုကိုးရာမဲ့ သြဖာမဲ့ ဖြစ်ကြရာ အကျင့်ကောင်း ကျင့်လာကြကုန်၏။ သို့ရာတွင် မင်းဆွေမင်းမျိုးတို့ကို သင်ကြားပြသသူ မင်းဆရာဘွဲ့ခံကာ လူတို့၏ အပေါ်တွင် သြဇာ လွှမ်းမိုးမြဲ လွှမ်းမိုးနေသေးတော့၏။ သို့ရာတွင် မင်းအစိုးရတို့လောက် အာဏာ မရှိတော့ပေ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရှေးအခါက တိုင်းသူပြည်သားတို့၏ ဆန္ဒနှင့် အာဏာရှင်အဖြစ်ရောက်သူ မင်းတို့လည်း ယခုအခါ မြေပိုင်-ရေပိုင် ဖြစ်လာကြကုန်၏။ ရှင်ဘုရင်တို့အား ရေမြေရှင်ဟူ၍ ခေါ်ဝေါ်သမုတ် ကြကုန်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မင်းလုပ်သူလည်း အပြောကျယ်လှစွာသော တိုင်းပြည်အား မိမိတဦးတည်း မအုပ်ချုပ်နိုင်။ မြေယာကို စိပ်ခွဲကာ လုပ်ကြံဘက်ဖြစ်သူတို့အား အသီးသီး ခွဲဝေ၍ အုပ်ချုပ်စေ၏။ နယ်စား၊ မြို့စား ရွာစားတို့၏ တာဝန်ကား အရေးအကြောင်း ပေါ်ခဲ့သော် ရှင်ဘုရင့်အား စစ်သားမည်၍မည်မျှပေးရန် အခွန်အတုတ်ကိုလည်း သင့်လျော်သလို ဆက်သရန် တခါတရံ ညီလာခံဝင်ရန် သမီးကညာဆက် သရန်လောက်သာ ဖြစ်၏။ ရှင်ဘုရင်သည် ရေမြေ့ရှင်ဟု ဆိုစေကာမူ စင်စစ်အားဖြင့် ပဒေသရာဇ် ကလေးများဖြစ်သော မြို့စားနယ်စားတို့သည် တကယ့်ရေမြေ့ရှင်များဖြစ်၏။ မိမိတို့ပင်လျှင် သက်ဦးဆံပိုင် အာဏာရှင်ကလေးများဖြစ်ကြ၏။ မိမိတို့ဘာသာ လယ်ယာလုပ်ကိုင်စားသောက် သော သူတို့သည်လည်းကောင်း၊ ပညာနှင့် အသက်မွေးသော သူတို့သည်လည်းကောင်း၊ အားလုံး ရေမြေ့ရှင်များ၏ ကျေးတော်မျိုး ကျွန်တော်မျိုးများ ဖြစ်ကြ၏။ ရှင်ဘုရင်လုပ်သူ မင်းဆွေ မင်းမျိုး မြို့စား နယ်စားတို့က ငါဟူသော အသုံးနှုန်း သုံးကြစေကာမူ မိမိတို့ အစွမ်းဖြင့် နဖူးမှချွေး- မြေမကျ အောင် လုပ်ကိုင်စားသောက်ရသူများက ဘုရား ကျွန်တော်မျိုးစသည့်ဖြင့် သံတော်ဦးတင်ကြ ရကုန်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မင်း၊ မှူးမတ်၊ မြို့စား၊ နယ်စားတို့လည်း မဟာကုသိုလ်တော်ကြီးများ ရလိုသဖြင့် ဘုရား၊ ကျောင်းကန်၊ တန်ဆောင်းတို့ တည်ဆောက်ကြ၏။ သို့ရာတွင် ကိုယ်တိုင် ဘာမျှမလုပ်ကြ။ တိုင်းသူ ပြည်သားတို့မှာ မိမိတို့ဝမ်းစားအတွက် လုပ်သည့်အလုပ်အကိုင်များကိုဖျက်ကာ ဘုရင်မင်းမြတ်များ ဘုရားတကားဘွဲ့ခံယူစေရန် လာရောက် တည်ပေးကြကုန်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သေသည့်အခါများ၌ ဘုရင်းမင်းမြတ်သည် နတ်ရွှာလားကြကုန်၏။ တိုင်းသူ ပြည်သားတို့မှာ ဘယ်ရောက်သည်ဟူ၍ ရာဇဝင်များတွင် မတွေ့ရ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ထိုခေတ် ထိုအခါက ထွန်းကားသော စာပေတို့မှာလည်း ရှေးဘုရင်အကြောင်း၊ မိဖုရား အကြောင်း၊ မင်းသမီး အကြောင်း၊ နန်းတော်အတွင်း မည်ကဲ့သို့ နေကြပုံ၊ ဘုရင်ဧကရာဇ်ကြီး ယိုးဒ ယားသို့ ချီတတ်စသည်တို့ကို ဖွဲ့နွဲ့ကာ သီဆိုထားကြကုန်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ပဒေသရာဇာရေး ထန်းတက်သမားအကြောင်း စလေဦးပုညရေး ကာလဝလ္လိယတို့ အကြောင်း ဆိုသည်မှာလည်း အနှစ်တစ်ရာမှ တခါပေါ်သည့် စာမျိုးသာဖြစ်၏။ သို့ရာတွင် ထိုစာတို့ မှာ အာဏာရှင်များက သနားတတ်ပုံတို့လောက်သာ တွေ့ရ၏။ ဆင်းရဲသည် ဆိုသည်မှာလည်း ဘဝကအကုသိုလ်ကြောင့် ဆင်းရဲတာ ဟူသောသဘော သက်ရောက်စေသည့် စာမျိုးပင်ဖြစ်၏။ အာဏာရှင်များက အခမဲ့ခိုင်းပုံ၊ ဆင်းရဲသားတို့အား အသိဉာဏ်ပိတ်ပင်ထားပုံတို့ကို မတွေ့။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤနည်းအားဖြင့် မင်းဆွေမင်းမျိုးတို့ လွှမ်းမိုးလာလိုက်သည်မှာ သီပေါမင်းတရား လက်ထက်တိုင်တိုင် ဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရှမ်းပြည်၊ ရှမ်းရွာတို့၌မူ ဤကဲ့သို့ စံနစ်မျိုး ယခုထက်တိုင် လွှမ်းမိုးလျက်ပင် ရှိသေး၏။ စော်ဘွားအမျိုးအနွယ်တို့ကို သခင်သခင်မဟူ၍လည်းကောင်း၊ သံတော်ဦးတင်ကြရ၏။ စော်ဘွား များက မိမိတို့နယ်တွင်းရှိ တောင်သူလယ်လုပ်တို့အား ခေါ်လျှင် ဘုရားထူးကြရ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဗမာပြည်၌ အစိုးရအရာရှိများ ဘုရားထူးခံနေကြခြင်းကား ကုန်လွန်ခဲ့ပြီးသော မင်းဆွေ မင်းမျိုးခေတ်၏ ထုံးစံတို့ကို အမွေခံခြင်းမျှဖြစ်၏။ ဗမာရှင်ဘုရင်တို့၏ အသားယူမှုကြောင့် ကျိုးနွံ လျက်ရှိနေသော ဗမာလူမျိုးတို့၏ စိတ်ဓာတ်ကို မိမိတို့ အကျိုးရှိစေရန် အသုံးချကြခြင်းမျှသာ ဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(၆)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သီပေါမင်း အင်္ဂလိပ်လက်ပါသွားပြီးနောက် ဗမာပြည်သို့ ဓနရှင်စံနစ် ဆိုက်ရောက်လာခဲ့၏။ ဓနရှင်စံနစ်ဆိုက်ရောက်သည်ဆိုစေကာမူ ရောက်စသာဖြစ်သေး၏။ အဆုံးတိုင်ရောက်သေးသည် မဟုတ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အင်္ဂလိပ်မင်းအစိုးရသည့်အခါမှစ၍ မင်းဆွေ မင်းမျိုးတို့လိုလားသည့် စိတ်ဓာတ်မှာ တဖြည်း ဖြည်း နည်းပါးလာခဲ့၏။ ဗမာပြည်၌ သြဇာလွှမ်းမိုးလာသူတို့မှာ ကုန်သည်မျိုး သူဌေးသူကြွယ်မျိုးတို့ သာလျှင် ဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သို့ရာတွင် ဗမာပြည်၌ သြဇာလွှမ်းမိုးနေသူတို့ အစစ်မှာ နိုင်ငံချားသား ဓနရှင်းသာဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">နိုင်ငံခြာ်းသား ဓနရှင်တို့၏ နိုင်ငံချဲ့အစိုးရကို ကြိုးကိုင်ကာ မိမိတို့ အမြတ်အစွန်းရမှုအတွက် ရေနံ၊ သစ်တော၊ ဆန်စပါး၊ သတ္တုတွင်း စသည်တို့မှ အဆီအနှစ်ကို ထုတ်ယူကြကုန်၏။ တိုင်းသူ ပြည်သားတို့မှာ ရှေးစိတ်ရှေးမူ ရှိသေးသည်တို့ကို ပြုပြင်ရန်စိတ်မကူးကြ။ တိုင်းသူပြည်သားတို့ စိတ်ပြောင်းလာပါက မိမိတို့အမြတ်အစွန်းရဖို့ လမ်းမရှိတော့သည်ကို သိကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မျက်စိပွင့်လင်းလာသော ဗမာကုန်သည် ဗမာပညာတတ်တို့လည်း မိမိတို့စားကျက်ကို နိုင်ငံ ခြားဓနရှင်များ သိမ်းယူထားသည်ကိုသိသဖြင့် မိမိတို့ အခွင့်အရေးကို တောင်းဆိုလာကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤကား ဗမာပြည်တွင် နိုင်ငံရေးလုပ်ငန်းပေါ်ပေါက်လာခြင်းပေတည်း။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အုပ်ချုပ်ရေးကို ဘယ်နေရာပြင်ပေးပါဟု တောင်းဆိုလာကြခြင်းကား မိမိတို့ စားလမ်းဖေါက် ရန် တောင်းဆိုကြခြင်းဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဗမာဆင်းရဲသားတို့အဘို့ရာမှာကား အထူးပြောဖွယ် မလိုပေ။ စားသောက်ရသည်မှာလည်း အဟာရဖြစ်စေသည့် အစာတို့ကို မစားရ။ နပ်ကျော်စားရသူတွေမှာလည်း အနုတက္ကမထန်းလက် ကာ ကျူရိုးတိုင်ထူပြီး နေကြရသူတွေမှာလည်း ဒုနဲ့ဒေး။ အရှက်ကို ဖုံးလွှမ်းစေရန် အပူအအေးမှ ကာကွယ်ရန်မျှတသည့် အဝတ်အစားများကို မဝတ်ကြရ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တွေးပုံ၊ ခေါ်ပုံ ပြောင်းလဲစေသည့် ပညာမျိုးကိုလည်း မသင်ကြားရ။ လက်ရှိအခြေအနေနှင့် တင်းတိမ်စေမည့်ဓနရှင်များကို ကျေးဇူးတင်စေသည့် ပညာမျိုးသာ သင်ကြရကုန်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ခေတ်မီသည့် သူနာပြုစုမှု မထွန်းကားသဖြင့် ကလေးသူငယ်တို့မှာလည်း မသေတန်ဘဲ သေကြရကုန်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ပညာတတ် အလုပ်လက်မဲ့၊ အလုပ်ကြမ်းသမား အလုပ်လက်မဲ့တို့မှာလည်း တနေ့တခြား ပေါများလာချေတော့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">လယ်ယာစိုက်ပျိုးလုပ်ကိုင်သူတို့မှာလည်း တနှစ်လျှင် (၆) လခန့်သာ အလုပ်လုပ်ရပြီး ကျန် (၆) လမှာ ခိုးခြင်းတိုက်ခြင်းဖြင့် အသက်မွေးလာကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ငရဲတမျှကြီးလှသော ဤဒုက္ခမှ လွတ်မြောက်ရန်နည်းကား ဗမာတမျိုးလုံးအား ဆင်းရဲဒုက္ခ ရောက်စေသော နိုင်ငံခြားသား ဓနရှင်ကြီးများနှင့် ၎င်းတို့အား အားပေနေသော နိုင်ငံချဲ့စံနစ် လက်အောက်မှ ထွက်ခွာရန်သာ ဖြစ်တော့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤသို့အားဖြင့် ဆင်းရဲသားအပေါင်းတို့လည်း နိုင်ငံရေးလုပ်သူတို့၏ နောက်သို့လိုက်ကြကုန် ၏။ သို့ကြောင့်လည်း ရှေးအခါက ဂျီ-စီ-ဘီ-အေ ထွန်းကားကြီးကျယ်ခဲ့ခြင်းဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">နိုင်ငံချဲ့သမားတို့လည်း ဆင်းရဲသားတို့၏ ဘေးရန်မှရှောင်ခွာရန် ပညာတတ်များကို အလုပ် ပေးကြ၏။ ရာထူးပေးကြ၏။ ကုန်သည်ကလေးများကို ရှယ်ယာအစုအများပေးကာ ဓနရှင်ပေါက်စ ကလေးတွေဖြစ်အောင် ဖန်တီးပေးလာကြကုန်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤနည်းဖြင့် အမျိုးသား လွတ်လပ်ရေးလုပ်ငန်းမှာ ဖရိုဖရဲဖြစ်လာခဲ့၏။ သို့ရာတွင် မကျေနပ် သေးသော သူများလည်း ဆက်လက်ဆူပူဆဲဖြစ်တော့၏။ အစဉ်သဖြင့်နာနေသော ဆင်းရဲသား ပစ္စည်းမဲ့ အိုးမဲ၊ အိမ်မဲ တို့လည်း လူဆူလူပူတို့နောက် အမြဲလိုက်နာနေတော့၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(၇)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤအတိုင်သာသွားခဲ့သော် တဖြည်းဖြည်း အင်အားကြီးလာသဖြင့် ဗမာပြည်သည် နိုင်ငံချဲ့ စံနစ်၏စက်ကွင်းမှ လွတ်မြောက်တော့အံ့။ နိုင်ငံခြားသားဓနရှင်တို့လက်အောက်မှ လွတ်မြောက်အံ့။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သို့ရာတွင် ဆင်းရဲသားတို့နှင့် ပူးပေါင်းပြီး တိုက်ခိုက်လာခဲ့သော ဗမာဓနရှင်တို့သည် ဓနရှင် ကြီးများဖြစ်လာတော့အံ့။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ထိုအခါ၌ ဗမာနိုင်ငံသည် ဓနရှင်တို့ လွှမ်းမိုးသော နိုင်ငံဖြစ်လာအံ့။ သို့ရာတွင် တိုင်းပြည် တွင်း၌ ဆင်းရဲသားတို့မှာ ဆင်းရဲမြဲဆင်းရဲ၊ ငတ်မြဲငတ်နေသဖြင့် ဆင်းရဲသား ခေါင်းဆောင်အစစ် တို့သည် မိမိတို့ဆင်းရဲသားများအား အာဏာရမှုအတွက် လုံးပမ်းကြတော့မည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တနေ့တခြား လူဦးရေးများလာသော အလုပ်သမားများ လယ်သမားများနှင့် ဓနရှင်များ (ဗမာအချင်းချင်း) ပဋိပက္ခဖြစ်တော့မည်။ စစ်ပွဲများလည်း တိုက်ရပေမည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သို့ရာတွင် ဆင်းရဲသားတို့၏ အင်အားကြီးမားလာသဖြင့် နောက်ဆုံး၌ ဓနရှင်တို့ကိုဖြုတ်ချ ကာ ဗမာပြည်၌ ဆင်းရဲသားချင်း အစိုးရပေါ်ပေါက်လာလိမ့်မည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ထိုအစိုးရလည်း မိမိ၏ရန်သူဖြစ်သော ဓနရှင်များ ဓနရှင်ပေါက်စများကို အပြင်းအထန် နှိမ်နင်းရပေလိမ့်မည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဓနရှင် အမျိုးပြုတ်သွားသည်နှင့် အလုပ်လုပ်သူချည်း နေသော တိုင်းပြည်ဖြစ်လာတော့အံ့။ လူတို့သည်လည်း အခြေအနေ ပြောင်းလဲလာသဖြင့် စိတ်နေစိတ်ထား ပြောင်းလလာကြတော့အံ့။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">လူတို့တရားပြည့်ဝလာသည်နှင့် အစိုးရကိုလည်း လူတို့မလိုတော့။ အစိုးရလည်း အလို အလျောက် ကွယ်ပျောက်သွားတော့အံ့။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤကား ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒအရ ဗမာရာဇဝင်ကို ကြည့်ပုံတည်း။ ရှေးကဖြစ်လာခဲ့ပုံ၊ နောက်ဖြစ် မည့် အခြေအနေကို စူးစမ်းခြင်းပေတည်း။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(၈)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရာဇဝင်၏ သဘောတရားကို နားလည်ပါတယ်။ အခု ဘာလုပ်ရမလဲဟု ဆိုကြပေမည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ယခုအခါ၌ ဗမာတို့သည် ဗြိတိသျှ နိုင်ငံချဲ့စံနစ်၏ စက်ကွင်းတွင် ရောက်နေပေ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဆိုရှယ်လစ်နိုင်ငံ (ဝါ) ဆင်းရဲသားမင်း၊ ဆင်းရဲသားချင်း နိုင်ငံတည်ထောင်ရန်မှာ ဖြစ်နိုင် သည်။ မဖြစ်နိုင်သည် အပထား၍ ချက်ခြင်းပြုလုပ်ရမည့် လုပ်ငန်းမဟုတ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒသမားတို့သည် ရာဇဝင်၏ သဘောတရားကို သိကြသူများဖြစ်သဖြင့် လက် ငင်းအလုပ်ကို လက်ငင်းလုပ်ကြ၏။ သို့ရာတွင် မိမိတို့၏ ရည်ရွယ်ချက်ကို အဓိကထားကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒသမားတို့သည် ဗမာပြည်တွင် လက်ငင်းအလုပ်ကား ဗြိတိသျှနယ်ချဲ့စံနစ်မှ လုံးဝလွတ်လပ်ရန်ဟု သိကြ၏။ ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒ၊ ကွန်မြူနစ်ဝါဒစသည့်ဖြင့် ကြွေးကြော်နေခြင်းကား ဝါဒပြန့်ပွားရေးသာ ဖြစ်၏။ ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒသမားတို့သည် ဗြိတိသျှနိုင်ငံချဲ့ စံနစ်ကြီးတည်တန်နေ သမျှ ကာလပတ်လုံး ဆိုရှယ်လစ်နိုင်ငံ မတည်ထောင်နိုင်ဟု သိကြ၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဗြိတိသျှနိုင်ငံချဲ့စံနစ်မှ လွတ်လပ်လိုသူတို့ဖြစ်သည့်အတိုင်း လုံးဝလွတ်လပ်ရေး လိုလားသူ တိုင်းနှင့် ပူးပေါင်းမည်ဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သို့ရာတွင် ဆိုရှယ်လစ်ဝါဒသမားတို့သည် အလုပ်သမား ဆင်းရဲသားတို့ကိုသာ အားကိုး၏။ နောင်အခါ၌ ဆိုရှယ်လစ်နိုင်ငံ တည်ထောင်ရာ၌လည်း အလုပ်သမား လယ်သမားများသာ တည်ထောင်မည်ဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဗမာဓနရှင်တို့သည် ဗြိတိသျှနိုင်ငံချဲ့တည်တန့်ရာ တည်တန့်ကြောင်း အလုပ်သမား လယ်သမားတို့၏ အင်အားပျက်စီးရာ ပျက်စီးကြောင်းလုပ်ပါက ဆိုရှယ်လစ်တို့သည် ဗမာလူမျိုးဘဲ ဟူ၍ကား ညှာတာပေမည်မဟုတ်၊ အပြင်းအထန် တိုက်ကြပေမည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သို့သော် လုံးဝ လွတ်လပ်ရေး လိုလားသော ဗမာဓနရှင်တို့နှင့် ပူးပေါင်းမည်ဖြစ်၏။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရာဇဝင်သဘောတရားအရဆိုလျှင် လုံးဝလွတ်လပ်ပြီးသည့် အခါ၌ ဗမာဓနရှင်များနှင့် ဗမာ ဆင်းရဲသားတို့ အိုးစားကွဲရချေမည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဗမာပြည် လွတ်လပ်ရေးပြီးသည့်အခါ၌ ဓနရှင်နိုင်ငံအဖြစ် ကျန်ရစ်မည်လော။ သို့တည်း မဟုတ် ဆင်းရဲသားမင်း၊ ဆင်းရဲသားချင်း နိုင်ငံဖြစ်လာမည်လော။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဤပြဿနာတို့ကား ယခုအခါ လွတ်လပ်ရေးတိုက်ပွဲတွင် ပါဝင်နေကြသော ဗမာဓနရှင်ပေါက်စတို့၏အင်အား ဗမာအလုပ်သမား လယ်သမားတို့၏ အင်အားတို့အပေါ်တွင် တည်ရှိနေပေတော့သတည်း။ ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">-သခင်သန်းထွန်း-</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(“ဘုံဝါဒနှင့် တို့ဗမာ” စာအုပ်မှ)</span></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-83775070123276182482023-03-10T14:05:00.005-08:002023-03-10T14:05:40.043-08:00ဇော်ဝင်းတင့်ခေါ် ဇ,ဝ,တ<div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(ဇော်ဝင်းတင့်ခေါ် ဇ,ဝ,တ)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သူဟာ အချိန်ရှိသရွေ့ အခန်းနှစ်ခန်းကြားက အုတ်ရိုးကို တဂျိဂျိနဲ့ ဖောက်နေတော့တာပဲ။ အုတ်ရိုးဖောက်တယ်ဆိုလို့ လွန်တို့ဘာတို့လို အပေါက်ဖောက်တဲ့ကိရိယာတွေနဲ့တော့ မဟုတ်ပါဘူး။ ရေချိုးချတုန်း ရေချိုးကန်နားက သံဆူးကြိုး တတောင်လောက်ကို မရမကလိမ်ဖြတ်ပြီး ယူလာတဲ့ဟာပါ။ အဲ့ဒီ ဆူးလိမ်ကြိုးမှာ လိမ်ထားထဲ့အဆူးတွေကို အလိမ်အရင်ဖြည် သံနန်းကြိုးနှစ်ချောင်းကို ကျစ်နေအောင်ပြန်ပူးပြီး လိမ်ထားပါတယ်။ အဲ့ဒီအလိမ်ရဲ့ထိပ်တဘက်ကို အုတ်ခဲနဲ့ ခဲခဲယဉ်းယဉ်းထုပြီး ပြားထားရထားရယ်။ အဲ့သလို <span style="font-family: inherit;"><a style="color: #385898; cursor: pointer; font-family: inherit;" tabindex="-1"></a></span>ပြားသွားပြီဆိုမှ အသွားတွေထက်လာအောင် သံမံတလင်းမှာ သွေးထားရတာပါ။ နှစ်ပင်လိမ်အသွားလေးတွေက သေးပေပျော့ပေမယ့် လွန်သွားအတိုင်း ထက်မြိ နေတာပါ။ တခြားတဘက်ထိပ်ကိုတော့ ပုံစံစောင်ကဆုတ်ယူလာတဲ့အဝတ်စကိုအုပ်ပြီး လက်ကိုင်လို လုပ်ထားပါတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒီ့နောက် သရိုးကိုင်ထားတဲ့ဘိလပ်မြေကို အရင်ခွာ၊ အောက်က အုတ်စီထားတာပေါ်တော့မှ အုတ်နှစ်လုံးကြားက လက်မဝက်လောက် အစာသွပ်ပြီး တေ့ဆက်ဆက်ထားတဲ့နေရာကို နှစ်ပင်လိမ်နန်းကြီးနဲ့ထိုးပြီး ဖြည်းဖြည်းချင်း လှည့်လှည့်ပေးရပါတယ်။ အဲ့ဒီ မဆလာသွပ်ထားတဲ့ တေ့ဆက်နေရာကိုမှ ရွေးဖောက်လို့ရတာကိုး။ အုတ်သားတွေကို ဖောက်ဆို ဘယ်ကလာဖောက်လို့ရမှာလဲ။ အုတ်ကလည်း သုံးလွှာတောင် စီထားတာကိုး။ အုတ်တွေကြားက မဆလာတွေက နှစ်တွေကြာလာတော့ ခတ်ဖွယ်ဖွယ် ဖြစ်နေပါပြီ။ ဖြစ်ဆို ဒီအဆောက်အဦးကြီးက ကိုလိုနီခေတ် ကတည်းက ဆောက်ထားတာကြီးကိုး။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဘာလုပ်ဖို့ အပေါက်ဖောက်နေမှန်း သူ့ဘာသာသူ မသိတာ၊ ဖောက်တော့ဖောက်ကြည့်နေတာပါပဲ။ အပေါက်ကလေးကလည်း ဘာရှိတာမှတ်လို့ လက်သန်းတလုံးဝင်စာလောက်ပဲ ကျယ်မှာပေါ့။ တကယ်လို့ ဟိုဘက်ဒီဘက် ဒိုးလျှိုပေါက်သွားရင် ဟိုဘက်ဒီဘက်မမြင်ရတောင် အနည်းဆုံး အပေါက်နားပါးစပ်တေ့ပြီး စကားပြောလို့တော့ရမယ်လို့ သူထင်နေတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တခါတလေ ဒီနေရာမှာက တခန်းနဲ့တခန်စကားမပြောရအမိန့်က ရှိတတ်တာကိုး။ တခါတလေများ တခန်းတည်း အတူနေသူတွေတောင် စကားမပြောရအထိ လုပ်တတ်ပါတယ်။ အတော်အလုပ်မဖြစ်တဲ့ ဖိနှိပ်မှုပါဘဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အုတ်တလွှားစာပေါက်သွားတော့ သူ အခက်ကြုံရတယ်။ ပြဿနာက အုတ်တွေက ရိုးစိစီထားတာဆိုတော့ စုံ,မ ဖြစ်နေပြီး အလွှားက မထပ်ပါ။ အလျားတခဲ အနံတခဲစီထားတာပါ။ အလျားလိုက်အခဲကိုဖေါက်သွားတော့ အနံလိုက်အခဲက ထိပ်ကပိတ်ခံနေတာပေါ့။ ဒီတော့ သူက နှစ်ပင်လိမ်နန်းကို နည်းနည်းကွေးယူပြီး ကွေ့ပြီး ဖောက်ရတာပါ။ တော်တော့်ကို ကပ်သီးကပ်သပ်နိုင်သလို လက်လည်းဝင်ပါတယ်။ လက်ချောင်းဖျားတွေ လက်ကောက်ဝတ်တွေ မခံနိုင်အောင်ကိုနာတဲ့အထိပါပဲ။ အခန်းထဲက လူတွေကလည်း သူလုပ်နေတာကို ကြည့်သာ ကြည့်နေကြတာ ဘာမှမှတ်ချက်ပေးတာမလုပ်သလို သူ့ကို ကူလည်း မကူကြပါဘူး။ ဒါပေမယ့် သူကတော့ ဇွဲခတ်ပြီးဖောက်နေတာပါပဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သူ့ဘက်က အုတ်နှစ်လွှားကိုပေါက်ပြီးတော့မှ ဟိုဘက်အခန်းက မိလ္လာချချိန်မှာ သူ အပေါက်ဖောက်နေတဲ့ အကြောင်းပြောပြီး ဘယ်နေရာလောက်မှာ လာပေါက်လိမ့်မယ်လို့ပြောပြလိုက်တယ်။ ဟိုလူတွေလည်း အံ့အားသင့်နေကြတယ်။ တယောက်ကတော့ မဖြစ်နိုင်ဘူးနဲ့တူတယ်လို့ပြောတော့ သူက အုတ် နှစ်လွှားပေါက်သွားပြီဗျ၊ ခင်ဗျားတို့ဘက် ပေါက်လာရင်သာ အဲ့အပေါက်လေးကို ထုံးအရည်ဖျော်ပြီး ပြန်မံထားဗျလို့ပြောတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">နောက်တော့ သူပြောတဲ့အတိုင်း ဟိုဘက်ဒီဘက် ထုတ်ချင်းခတ်ပေါက်သွားတယ်။ တဘက်နဲ့တဘက်တော့ ဘယ်မြင်ရမလဲ။ အလယ်အလွှားကအုတ် ခံနေတာကိုး။ ဒီတော့မှ သူက အောင်မြင်မှုရတဲ့ဟန်နဲ့ ကဲ...ကျုပ်တော့ ဖောက်ပြီးသွားပြီ ဘာလုပ်ကြမလဲလို့ အခန်းထဲကလူတွေကိုမေးတယ်။ အခန်းထဲကလူတွေကလည်း ချက်ခြင်းတော့ ဘယ်သူမှ ဘာမှပြန်မပြောကြဘူး။ သူကတော့ တခန်းခန်းနဲ့တခန်း လှမ်းပြောလို့ရတဲ့စကားတွေကိုရော ပြောလို့မရတဲ့စကားတွေကိုရော အပေါက်ကလေးနားပါးစပ်တေ့ပြောလိုက် နားရွက်ကပ်နားထောင်လိုက်နဲ့ သူ့ဟာသူ ကျေနပ်နေတာပဲ။ ဒီနေရာမှာ “တခန်းနဲ့တခန်း လှမ်းပြောလို့ရတဲ့စကားတွေ”ဆိုတာက နေကောင်းလား။ ဘာလုပ်နေလဲ။ အိမ်ကို လွမ်းတယ်ဗျာ။ ဧည့်တွေ့ ဘယ်နေ့လဲ။ သီချင်းဆိုဗျာ။ စတာမျိုးတွေလောက်ပါပဲ။ ဒါတောင် အစောင့်တွေလစ်မှ ပြောလို့ရတာပါ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တနေ့တော့ သူ ဘယ်ကနေဘယ်လိုဖန်လာတာမှန်းမသိတဲ့ ဝါယာကြိုးနှစ်ချောင်းပါလာတယ်။ နှစ်လန်လောက်ရှိမယ်။ နောက်တော့ နို့ဆီခွက်တခွက်လည်းပါလာတယ်။ နို့ဆီခွက်ကို အုတ်ခဲနဲ့ထုပြားပြီး ခေါက်တယ်။ ခေါက်ရာအတိုင်း ဖြန့်ချည် ခေါက်ချည်လုပ်တော့ သံပြား နှစ်ပြားပြတ်ထွက်လာတယ်။ အဲ့သံပြားတွေကိုခွေပြီး အလယ်က ဝါးခြမ်းပြားလေးခံပြီး တွဲတယ်။ ကျန်လူတွေက ရေနွေးကျိုတဲ့ဂေါက်လုပ်မှန်း အဲ့တော့မှသိကြတာ။ နောက်တော့ အခန်းထဲမီးပေးတဲ့ လျှပ်စစ်ဝါယာကြိုးရှိတဲ့အထိ လူပေါ်လူဆင့်တက်ပြီး သူ့ဝါယာကြိုးနှစ်ချောင်းနဲ့ အပေါက်ဖောက်ပြီး ချိတ်တယ်။ အားလုံးပြီးသွားပြီဆိုမှ ပလပ်စတစ်သောက်ရေခွက်ထဲ ရေထည့်ပြီးကျိုတယ်။ ဂေါက်နဲ့ဝါယာကြိုးက အရှင် ချိတ်ရုံလေးချိတ်ထားတာဆိုတော့ ရေနွေးပွက်ရင် ချိတ်ကလေးဖြုတ်ထားလိုက်ရုံပဲ။ အဲ့သလိုနဲ့ ရေနွေး တခွက်ပြီးတခွက်ကျိုတယ်။ အခန်းထဲမှာ ရေနွေးကြမ်းမပြတ်သလို ကော်ဖီမစ်က်လည်း သောက်ချင်တဲ့အချိန် ဖျော်သောက်ရုံပဲ။ သောက်ချင်တဲ့အချိန်ဆိုပေမယ့် နေ့ဘက်ပဲရတာ။ အဲ့ဒီရေနွေးကျိုတဲ့ဂေါက်နဲ့ဝါယာကို ပလပ်စတစ်အိတ်နဲ့ထုတ်ပြီး ညနေ မိလ္လာချချိန်ဆို အပြင်ထုတ်မြေကြီးထဲမြှုပ်ထားရတာ။ မနက်မနက်တွေဆို တလာစီတယ်ခေါ်တဲ့ရှာဖွေရေးက အချိန်မရွေးဖြစ်တတ်တာကိုး။ တလာစီလို့ အဲ့ဒါတွေသာ လက်ထဲမိလို့ကတော့ သေပြီဆရာပဲ။ မနက် တန်းဖွင့်ပြီးမိလ္လာချချိန်ကျမှ အဲ့ဒါတွေပြန်ဖော် အခန်းထဲယူလာ တနေကုန်ထားရတာ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">တနေ့တော့ သူက ဘယ်ကနေဘယ်လိုဖန်လာမှန်းမသိတဲ့ လူကို သွေးတို့ ဂလူးကို့စ်တို့သွင်းတဲ့ ပိုက်အကြည်အပျော့ အဟောင်းတချောင်းပါလာတယ်။ ပိုက်က ရှိလှမှ သုံးတောင်ပဲ။ ဘာလုပ်ဖို့လဲဆိုတော့ ဟိုဘက်အခန်းကလူတွေ ရေနွေးလိုချင်ရင်ပေးဖို့တဲ့။ တိုက်တိုက်ဆိုင်ဆိုင်ပဲ အဲ့ပိုက်ယူလာတဲ့နေ့မှာပဲ ဟိုဘက်အခန်းကလူတယောက်ဖျားတယ်။ အစောင့်ကိုပြောပြီး ရေနွေးတောင်းတာ မရဘူး။ ဒီတော့ သူက မပူနဲ့ ကျွန်တော်ပေးမယ်ဆိုပြီး ပြောလိုက်တယ်။ နောက်တော့ သွေးသွင်းပိုက်ကို အုတ်ရိုးအပေါက်ကြားနေ ခက်ခက်ခဲခဲထိုးထိုးသွင်းတယ်။ ဟိုဘက်ကို ပိုက်အစတဘက် ရောက်သွားတော့ ဂေါက်နဲ့ရေနွေးကျိုတယ်။ ရေနွေးပွက်တော့ ဒီဘက်ကနေခွက်ကို ခတ်မြင့်မြင့်ထားပြီး ပိုက်အစကိုနှစ်ထားတယ်။ အပေါက်ကနေပဲ ဟိုဘက်ကလူကို ပါးစပ်နဲ့နည်းနည်းစုပ်လိုက်၊ ပြီးရင် ခွက်ခံထားလို့ ပြောတယ်။ ဟိုဘက်က အိုကေဆိုတော့ သူ့ခွက်ကိုပိုမြှင့်ပေးလိုက်တယ်။ သူ့ခွက်ထဲကရေအကုန် ဟိုဘက်ကို ပိုက်ကတဆင့် စီးသွားတယ်။ ဟိုဘက်လူက ကျေးဇူးကျေးဇူးတဲ့။ သူက ရပါတယ်ဗျ၊ နောက်လိုလည်းပြောပါလို့ ပြောလိုက်သေးတယ်။ အဲ့သလိုနဲ့ ဟိုဘက်အခန်းကလူတွေလည်း နေ့ဘက်ရေနွေးလိုချင်တဲ့အချိန်တိုင်း ရေနွေးပေးနိုင်တယ်။ သူလည်း ပြုံးပြုံး ပြုံးပြုံးနဲ့ ပီတိတွေဝေလို့။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မျိုးမြင့်ချို။ မတ် ၁၀။ ၂၀၂၃</span></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-3849239310530487742023-03-10T14:04:00.001-08:002023-03-10T14:04:04.596-08:00ဒီလုံး<div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(ဒီလုံး)</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျွန်တော်တို့က ကိုဒီလုံးကို ကိုဒီဟုခေါ်ကြပါသည်။ သူ့အမည်ရင်း သာညိမ်းမှန်းရော သူ ကျွန်တော့်ထက် ၆ နှစ် ကြီးမှန်းရော သူသေမှသိပါသည်။ သူ့တွင် အကိုတယောက်ရှိ၍ ထိုအကို၏အမည်မှာ ကျောက်ခဲဖြစ်ပါသည်။ ကျောက်ခဲကို ကျောက်ခဲမှန်းသိသော်လည်း ဒီလုံးဆိုသည်ကိုမူ မသိပါ။ ကျန်းမာ/မာကျောစေရန်ရည်ရွယ်၍ သူ့အကို ကို ကျောက်ခဲဟုမှည့်သော်လည်း သူ့ကိုဘာကြောင့် ဒီလုံးဟုမှည့်ရသလဲကို မသိပါ။ ဒီရေကိုသိပါသည်။ လုံးသည်ဆိုသည်ကို သိပါသည်။ ထို့ကြောင့် ဒီလှိုင်းတို့ဘာတို့လို ဒီလုံးလည်းရှိမည်ဟု ထင်မိပါသည်။ သို့သော် <span style="font-family: inherit;"><a style="color: #385898; cursor: pointer; font-family: inherit;" tabindex="-1"></a></span>ရေရေရာရာမရှိပါ။ ဒီဘက်ခေတ်တွင် အဆိုတော် ဒိုးလုံးလည်း ပေါ်ဖူးပါသည်။ ဒိုးလုံးကိုမူ သေသာသွားရော လူမမြင်ဖူးလိုက်ပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျွန်တော် ငယ်ငယ်က တနေ့ ငယ်သူငယ်ချင်း သိန်းစည်၏အမေ ဦးတာတီး၏ဇနီးဒေါ်မြတင်နှင့် ပေတရာဘေးက ချောင်းရိုးချောင်းစပ်တွင် ကန်စွန်းရိုးနီလေးတွေခူးခိုက် ရေအောက်တွင် ကျောက်တုံး လုံးလုံးကြီးတလုံးကိုနင်းမိသဖြင့် လူလည်း ရေထဲ လဲကျသွားပါသည်။ စိတ်တိုတိုနှင့် ထိုအလုံးကြီးကိုဆယ်တင်လိုက်ရာ အခွံခွာပြီးသားအုန်းသီး ကြီးကြီးတလုံးစာအရွယ်ရှိပြီး သူ့တွင်ထူးခြားချက်မှာ ငါးမူးဝိုင်းခန့်အပေါက်ငယ်တခုပါပါသည်။ ထိုအပေါက်မှာ သုံးလေးလက်မခန့် နက်ပါသည်။ ဟိုဘက်ဒီဘက် တိုးလျှိုပေါက်နေတာမဟုတ်ပါ။ ကျွန်တော်က အံ့ဩပြီး ထိုအလုံးကြီးကို လက်ထဲလှည့်ပတ်ကြည့်နေသည်ကို ဒေါ်မြတင်ကမြင်တော့ သား အဲ့ဒါ ဒီလုံးခေါ်တယ်ဟု ပြောပါသည်။ လူလုပ်တာလားဒေါ်လေးဆိုတော့ အေးပေါ့ လူလုပ်တာပေါ့ဟုပြောပြီး ပေတရာပေါင်စောင်း ရေစပ်နားအထိ ဆင်းလာပြီး လက်နှင့် ရေထဲသို့ဟိုစမ်းဒီစမ်းလုပ်ပါသည်။ ကျွန်တော့်ကိုလည်း လူလေး ခုနနေရာ ပြန်ဆင်းပြီး စမ်းကြည့်စမ်းဟုပြောပါသည်။ ကျွန်တော် ပြန်စမ်းကြည့်ရာ နောက်ထပ် ဒီလုံးတွေ ထွက်လာပါသည်။ အလုံးတိုင်းတွင် အပေါက်များပါပါသည်။ ဒေါ်လေး အဲ့ဒီ ဒီလုံးတွေက ဘာလုပ်တာလဲ၊ ဘာလုပ်ဖို့လဲဟု မေးကြည့်ပါသည်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒေါ်လေးတို့ ငယ်ငယ်က ဒီလမ်းကြီးဖောက်တာ။ အဲ့ဒီတုန်းက လမ်းက လယ်တွေနဲ့ တပြင်တည်းလေ၊ မိုးတွင်းမို့ မိုးရွာပလားဆို လမ်းပေါ် ရေကအမြဲကျော်နေတာပေါ့၊ ဒီတော့ ဒီလမ်းက မိုးတွင်းဆိုသွားရလာရခက်တယ်။ အဲ့ဒါကို အင်္ဂလိပ်အစိုးရက လမ်းပေါင်မြှင့်ဖို့ မြေဖို့ ဖို့လုပ်တယ်၊ မြေဖို့လည်း ခဏပဲ၊ မိုးကြီးရင် လမ်းကပျော်ကျသွားတာပဲ၊ ဒီတော့ လမ်းဗိုလ်တွေနဲ့ ဝန်ထောက်တွေက အုတ်ဖုတ်ပြီး လမ်းကိုအုတ်ခင်းဖို့ အကြံပေးတယ်၊ ကျောက်က ဒီနားနီးနီးမှာ တူးလို့မှမရတာကိုး၊ အုတ်ကျတော့ လွယ်တယ်လေ၊ ဒီမှာ ရွှံ့စေးမြေက ပေါမှပေါ့ဆိုတော့၊ လက်လုပ်အုတ် ဖုတ်ဖို့ အုတ်ဖိုတွေတည်လိုက်ရုံပဲ၊ ဒါပေမယ့် အုတ်က ရွှံ့စေးကိုပြန်နယ်ရတာ အုတ်ရိုက်ပုံသွင်းရတာ၊ ညီညီညာညာစီပြီး တင်ရတာတွေနဲ့ အချိန်ကြာတယ်၊ ဒီတော့ မိုးပြတ်တာနဲ့ အုတ်ဖိုတည်၊ အုတ်ဖုတ် လမ်းခင်းဖို့က တရာသီတည်းနဲ့ မပြီးနိုင်ဘူး၊ ဒီတော့ အုတ်လိုလည်းမာကျောရအောင် တရာသီတည်းနဲ့လည်းပြတ်အောင် ကြံကြရင်း “ဒီလုံး”လုပ်ဖို့ အကြံရသွားတာ၊ ဒီလုံးက လွယ်တယ်၊ အုပ်လိုလည်း ဘာမှရွှံ့စေးနယ်စရာမလိုဘူး၊ နေထဲလည်း သွေ့အောင် ထားစရာမလိုဘူး၊ ကျောက်ခဲသေးသေးလေးတွေ ရောပါသွားလည်း ကိစ္စမရှိဘူး၊ ပုံလည်းရိုက်စရာမလိုဘူး၊ လက်ထဲလုံးလိုက်ရုံပဲ၊ အုတ်လိုလည်း စီထည့်နေစရာမလိုဘူး၊ ဒီအတိုင်းပစ်ထည့်ပြီး ကြုံသလိုစီလိုက်ရုံပဲ၊ မီးပေးတာကတော့ အုပ်ဖိုလိုပဲ၊ အုတ်ဖုတ်တာနဲ့အတူတူပဲ၊ ဒီလုံးတွေ မီးကျက်သွားတော့ ဖိုဖျက်ပြီး လမ်းခင်းရတာပေါ့၊ သူက အုတ်လိုလည်းမာတယ်၊ ကယိကထလည်းနည်းတယ်၊ အချိန်လည်းသက်သာတယ်လေဟု တနံတလျား ရှင်းပြပါသည်။ ကျွန်တော်က စာတလုံးမှမတတ်သည့် ဒေါ်မြတင်က ဤမျှသိနေပါလားဆိုကာ ထပ်အံ့ဩရပြန်ပါသည်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဒေါ်လေးက အဲ့ဒါတွေ ဘယ်လိုလုပ်သိတာလဲဟုမေးတော့ ဟဲ့...ငါ ငယ်ငယ်လေးကတည်းက အလုပ်လုပ်ရတာ၊ အဲ့ဒီလမ်းခင်းတော့ ဒီလုံးလုံးမယ့်အလုပ်သမတွေ လမ်းခင်းဖို့လူတွေလိုတယ်ဆိုတော့ ငါလည်း လာအလုပ်လုပ် ရတာပေါ့၊ အလုပ်ကြမ်းပေါ့၊ တအားပင်ပန်းတယ်၊ တနေ့ တမတ်ရတယ်၊ ကိုယ့်ထမင်းထုပ်နဲ့ ကိုယ်လာရတာဟု ပြောပါသည်။ ဒေါ်လေး အဲ့ဒီအလုံးကို ဘာကြောင့် ဒီလုံးလို့ခေါ်တာလဲဟုမေးတော့ ငါလည်းမသိဘူး။ ဘယ်သူစခေါ်မှန်းလည်း မသိဘူး၊ ဒါပေမယ့် ဒီအလုံးတွေကို ဒီလုံးမခေါ်လို့ ဘယ့်နှယ်ခေါ်မတုန်းဟု ဖြေပါသည်။ အပေါက်ပါတာကျတော့ရော ဒေါ်လေးဟုမေးတော့ ဟဲ့...အဲ့ဒီ ရွှံ့စေးအလုံးကြီးကို လက်နှစ်ဘက်နဲ့သယ်နေရရင် ခရီးမတွင်ဘူး၊ တခါသည် တလုံးပဲရမှာပေါ့၊ အဲ့ဒီတော့ လက် ၂ ဘက်မှာ ၂ လုံးသယ်လို့ရအောင် ရွှံ့စေးလုံးကြီးထဲ လက်မနှိုက်ပြီး လက်ချောင်းလေးလေးချောင်းနဲ့ ဆုပ်သယ်တာပေါပေါ့၊ တဘက် တလုံးလေ၊ နောက်ပြီး ဖိုဆရာတွေကပြောတယ် ဒီလုံးမှာအပေါက်ပါမှ အကျက်မြန် အကျက်ညီတယ်တဲ့၊ ကျက်သွားလို့ သယ်တော့လည်း အဲ့ဒီအပေါက်တွေပါတော့ တဘက်တလုံးသယ်လို့ရတာပေါ့ဟု ပြောပြပါသည်။ ကျွန်တော်သဘောပေါက်သွားပါသည်။ ကျောက်ခဲပြီးလျှင် နောက်မွေးလာသည့်သားကို အုတ်ခဲဟု မှည့်ရန်မဖြစ်။ ဒီတော့ ဒီလုံးဟုမှည့်လိုက်ခြင်းဖြစ်မည်။ သူလည်း ကျောက်ခဲလိုမာကျော၍ ခံနိုင်ရည်ရှိသည်မဟုတ်လား။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကိုဒီသည် အလွန်မာကျော ကြံ့ခိုင်တောင့်တင်းသူဖြစ်ပါသည်။ လမ်းလျှောက်လျှင် ခေါင်းမော့ရင်ကော့ လက်ကားကား ကားကားဖြင့်လျှောက်တတ်သဖြင့် ကြည့်ရအဆင်မပြေပါ။ ဘယ်သူ့ကိုမှရန်မလိုသလို ရန်လည်း မစောင်တတ်ပါ။ ထောက်ကြန့် ခလရ(၈၂)နှင့် ခမရ(၁၀၆)မှ စစ်သားများကိုမူ အလွန်မုန်း၏။ သူတို့နှင့် မကြာခဏလည်း ရန်ဖြစ်တတ်၏။ ကရာတေးဂျုဒို မြန်မာ့သိုင်းများကိုလည်း ဆရာဖြစ်အထိ တတ်မြောက်ထားသူဖြစ်ပါသည်။ နံချပ်ကူတွေဘာတွေလည်း ကစားတတ်ပါသည်။ ကျွန်တော်၊ သိန်းစည်နှင့် ဇော်ဝင်း(ဇော်ဝင်းလွင် ယခုနော်ဝေ)တို့အား ယောင်ကြီးကိုငွေထွန်းနှင့် အတူ ကရာတေးသင်ပေးခဲ့သူဖြစ်ပါသည်။ သူအမြဲပြောနေကြစကားမှာ “ဒါတွေသင်တယ်ဆိုတာ ကျန်းမာရေးအတွက်က ပထမ၊ ကိုယ့်ကိုယ်ကိုယ် ခုခံကာကွယ်နိုင်ဖို့က ဒုတိယ၊ သူများကိုပြန်ချဖို့ဆိုတာက တတိယကွ”ဟု ဖြစ်ပါသည်။ သူ စစ်သားတွေနှင့်ရန်ဖြစ်တာမှာ “ပြန်ချ”တာပဲဖြစ်ပါလိမ့်မည်။ ခုနေ ကိုဒီရှိသေးလျှင် စစ်သားတွေကို “ပြန်ချ”နေမှာပဲဟုထင်ပါသည်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ခု ကိုဒီလုံး အသက် ၆၆ နှစ်တွင်ဆုံးပါသည်။ </span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မျိုးမြင့်ချို။ မတ် ၆။ ၂၀၂၃</span></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-68502801760217200472023-03-07T01:39:00.001-08:002023-03-07T01:39:03.414-08:00ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၉<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၉)</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အမေ။ ကျွန်တော် အံအားလည်းသင့် လန့်လည်းလန့်သွားပါသည်။ ပါးစပ်မှလည်း “အမေ”ဟုထွက်သွားပါသည်။ လန့်သွားသည်ဆိုမှာ အမေ့ကိုကြောက်ခြင်း မဟုတ်ဘဲ မထင်မှတ်သည့်အချိန် မထင်မှတ်သည့်နေရာတွင် အမေ့ကို တွေ့လိုက်ရသောကြောင့် အထိတ်တလန့် ဖြစ်သွားခြင်းဖြစ်ပါသည်။ ကျွန်တော့်လက်မောင်းကိုင်ထားသည့် အမေ့လက်မှာ တင်းတင်းကျပ်ကျပ်။ ဘယ်တော့မှ ပြန်မလွှတ်တော့မည့် တင်းကျပ်မှုမျိုး။ ကျွန်တော် နည်းနည်းရုန်းကြည့်သည်။ မရ။ သို့ဖြင့်ကျွန်တော်မတ်တပ်ရပ်လိုက်ရသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထိုအချိန်တွင် လူလည်း အထိုက်အလျှောက် စုမိနေပြီ။ လူတွေက ကျွန်တော်နှင့် အမေ့ကိုကြည့်နေကြသည်။ ငတင့်ကလည်း အူကြောင်ကြောင်ဖြင့် ကျွန်တော်တို့ကိုကြည့်နေသည်။ အမေက ဘယ်မှာလဲ ဝဏ္ဏဆိုတာဟုမေးတော့ ကျွန်တော် အယောင်ယောင်အမှားဖြင့် ဟိုကြည့်ဒီကြည့်လိုက်ကြည့်နေသေးသည်။ စိတ်ပူနေသော်လည်း အမေ့လေသံမှာ ပုံမှန်ပင်။ ကားဂိတ်တဲထဲက ဆရာဝဏ္ဏအား လက်ညှိုးထိုးပြရင်း ဟိုမှာအမေဟုပြောလိုက်ချိန်တွင် သူကလည်း ကျွန်တော်တို့ကို ကြည့်နေချိန်ဖြစ်သည်။ အမေက ကျွန်တော့်လက်ကိုဆွဲယူကာ ကားဂိတ်အတွင်းသို့ တန်းတန်းမတ်မတ်ဝင်လာခဲ့သည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကားဂိတ်ထဲတွင် ကားသမားများနှင့် ခရီးသည်တချို့ရှိနေသည်။ အမေက ကျွန်တော့်လက်မောင်းကိုဆွဲကာ ဆရာဝဏ္ဏဆီသို့တည့်တည့်သွားပြီး ဒါငါ့သားပဲ၊ ပျောက်လို့လိုက်ရှာနေတာ၊ ရဲစခန်းမှာလည်း လူပျောက်အမှု ဖွင့်ထားတယ်၊ ငါ အခု ခေါ်သွားမယ်၊ ယီးတီးယားတာလုပ်ရင်တော့ ငါ ရဲခေါ်မယ်ဟု တဆက်တည်းပြောတော့ ဂိတ်တဲထဲက လူတွေက အမေ ကျွန်တော်နှင့် ဆရာဝဏ္ဏတို့ကို တလှည့်စီကြည့်နေကြသည်။ မင်းနှယ်ကွာ ဘယ်ကမှန်းမသိတဲ့ ဘယ်သူ့သားသမီးမှန်းမသိတဲ့ကလေးတယောက်ကို ခေါ်ခိုင်းရတယ်လို့ဟုပြောသည် အမေ့လေသံတွင် ပြစ်တင်သံ ပါနေသည်။ ကျွန်တော်ခေါ်လာတာမဟုတ်ပါဘူး အန်တီ သူ့ဘာသာကျွန်တော့်နောက် လိုက်လာတာပါ ဟု ဆရာဝဏ္ဏက ရို့ရို့ကျိုးကျိုးပြန်ဖြေပါသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အေးလေ သူက လိုက်လာဦးတောင် မင်းက မိဘတွေအကြောင်းမေးမြန်းပြီး အိမ်လိုက်ပို့ဖို့ကောင်းတာပေါ့၊ ခုတော့ ဘယ့်နှယ်ကွယ် မျက်လှည့်ဝိုင်းမှာ ခိုင်းစားရတယ်လို့ဟု ထပ်ပြောပါသည်။ ထိုအခါ ဆရာဝဏ္ဏလေသံပြောင်းသွားပြီး ကျွန်တော် ခိုင်းစားတာမဟုတ်ပါဘူး သူ နေစရာမရှိ စားစရာမရှိဖြစ်နေလို့ ကြည့်ရှုထားတာပါ၊ သူ့လည်းမေးကြည့်ပါဟု ခတ်ဆတ်ဆတ်လေးပြန်ပြောပါသည်။ ဂိတ်တဲထဲက လူတွေကလည်း ကျွန်တော်တို့ကို တလှည့်စီလိုက်ကြည့်ရင်း တိုးတိုး တိုးတိုးပြောနေကြသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကဲကဲထားပါတော့ ငါ့သားက ဒုက္ခရောက်နေလို့ မင်းကကြည့်ရှုထားတာဆိုလည်း ကျေးဇူးတင်ပါတယ်၊ ကဲ အန်တီ သူ့ကို တခါတည်းခေါ်သွားမယ် ဟုတ်လားဟုပြောတော့ ဆရာဝဏ္ဏက ဟုတ်ကဲ့ဟုတခွန်းသာပြောပြီး ကျွန်တော့်ကို နှုတ်ဆက်သလိုကြည့်နေပါသည်။ ငတင့်လည်း လူတွေတန်းလန်းထားခဲ့ပြီး ကျွန်တော်တို့ဆီရောက်ချလာပါသည်။ ကျွန်တော်က ငတင့် ငါ အမေနဲ့ပြန်လိုက်သွားတော့မယ်ဟုပြောတော့ ငတင့်က အေးဟုတခွန်းပြောပါသည်။ ကျွန်တော်ကသာ စိတ်မကောင်းသလိုလို ဝမ်းနည်းသလိုလိုဖြစ်နေသော်လည်း ငတင့်မျက်နှာတွင် ဘာခံစားမှုမှ ရှိမနေပါ။ ကျွန်တော်နှင့် ခဏဆုံရသည် ခုပြန်ခွဲရသည်။ သူ့အဖို့မဆန်းသလိုဖြစ်နေသည်။ တကယ်က ကျွန်တော် ငတင့်ကို ခင်သည်။ ခင်သည်ဆိုတာထက် သနားသလိုဖြစ်တာက ပိုသည်။ ခုတော့ ကျွန်တော်ခင်သည့် သနားသည့် ငတင့်နှင့်ခွဲရတော့မည်။ ဘယ်တော့ ပြန်တွေ့ရမယ်မှန်း မသိတော့။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဆရာဝဏ္ဏ ကျွန်တော့် လက်မောင်းကိုကိုင်ကာ ကဲ...မောင်မျိုး မင်းအမေနဲ့လိုက်သွားတော့၊ ငါ နောက် ထောက်ကြန့်ကို လာပြတဲ့အခါ မင်းလာခဲ့ပေါ့ကွာ၊ အဲ့ဒီတော့ တွေ့ကြတာပေါ့ဟု ပြောပါသည်။ ကျွန်တော် ငိုချင်သလိုလို ဝမ်းနည်းသလိုလိုခံစားရသည်။ သို့သော် မငိုမိ။ အမေက ကျွန်တော့်လက်ကိုဆွဲကာ ကားပေါ်တက်လာချိန်တွင် ကျွန်တော် အသာတကြည်လိုက်ခဲ့သည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကားပေါ်ရောက်မှ နောက်ပြန်လှည့်ကြည့်တော့ ငတင့်နှင့်ဆရာဝဏ္ဏကို ဝေဝေဝါးဝါးမြင်ရသည်။ ကျွန်တော့် မျက်လုံးအိမ်တွင် မျက်ရည်များ ပြည့်လျှံနေသည်။ ကားနားအထိလိုက်လာသော ငတင့်က ကားအောက်မှနေ၍ လက်ထောင်ကာ တာ့တာဆိုသည့်သဘောဖြင့် ယမ်းပြသည်။ သူတကယ်တော့ ဝမ်းနည်းနေပါလိမ့်မည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ကျွန်တော့်ကို လှမ်းပြုံးပြနေသည်ဟုထင်ပါသည်.။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကားပေါ်ထိုင်မိတေ့မှ အမေက ဟင်းချကာ အမေစိတ်ပူလိုက်ရတာ သားရယ်။ မင်းနှယ် တော်တော် လုပ်ရက်တာပဲဟု ပြောကာ ကျွန်တော့်ကို တင်းကျပ်နေအောင် ဖက်လိုက်ပါသည်။ ကားကြီးလည်း ဘီးစလှိမ့်ပါပြီ။ လက်ပြနေသော ငတင့်လည်း ကားဘေးတွင်မရှိတော့။ ဆရာဝဏ္ဏလည်း ဂိတ်တဲထဲမှ ထွက်သွားသည်။ ထိုအချိန်တွင် ကျွန်တော် ဝမ်းနည်းသလိုလို ဝမ်းသာနေသလိုလိုဖြစ်နေပါသည်။ စိတ်က အဖေဦးဖိုးထောင်ဆီရောက်လိုက်၊ အမေခဆီရောက်လိုက်၊ ငတင့်ဆီရောက်လိုက်၊ ဆရာဝဏ္ဏဆီရောက်လိုက်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မျိုးမြင့်ချို</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">ဖေဖော်ဝါရီ ၈။ ၂၀၂၃</span></span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-24639778141017532562023-03-07T01:37:00.005-08:002023-03-07T01:37:52.671-08:00ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၈<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၈)</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော့စိတ်တွေ နည်းနည်းရှုပ်ထွေးလာသလို ဆရာဝဏ္ဏကိုလည်း ဟိုလိုလိုဒီလိုလိုထင်မိပါသည်။ အိမ်ပြန်ရောက်တော့ ငတင့်က ဓားမကြီးတလက်နှင့် ထင်းခွဲနေတာတွေ့ရပါသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ငတင့်ရေ ပြီးရင်လာကွာ လုပ်စရာရှိတယ်ဟုပြောသည်။ ငတင့်လာတော့ ဇလုံယူခဲ့ဟုပြောပါသည်။ ငတင့်က ရေဖြည့်ထားသည့် ဇလုံခတ်လတ်လတ်တလုံးယူလာပြီး ဆရာဝဏ္ဏလှမ်းပေးသည့် ပင်နီဆလင်ပုလင်းလေးကိုယူကာ ဇလုံထဲဖောက်ထည့်ကာ တုတ်တလေးဖြင့်မွှေ၏။ တခန်းလုံး မွေးကြိုင်သွား၏။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နောက်မှ ဖောင်တိန်မင်ထည့်သည် ပလပ်စတစ်စုပ်ပြွန်လေးနှင့်စုပ်ယူကာ ကျွန်တော်သယ်လာသည့် မိုးရေပုလင်းလေးတွေထဲကို စိတ်ရှည်လက်ရှည် ဖြည့်ပါသည်။ ပထမဆုံးပုလင်းပြည့်တော့ ကျွန်တော့်အား မင်းက ဟိုဖော့စို့လေးတွေနဲ့ ပုလင်းကိုပိတ်ဟုပြောသဖြင့် ပိတ်ကြည့်ရာ အဆင်မပြေပဲ ပုလင်းထဲက နံ့သာဖြူရည်တွေပါ ထွက်ကျကုန်ပါသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ငါပြမယ်ဟုပြောပြီး ပြပေးပါသည်။ နောက်ပုလင်းတွေကျ အားလုံး အဆင်ပြေသွား၏။ ဤသို့ဖြင့် ငတင့်ကအရည်ဖြည့်လိုက် ကျွန်တော်က ဖော့စို့လေးဆို့လိုက်နှင့် ပုလင်းတထောင်ခန့် ရှိသွားပါသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဆရာဝဏ္ဏ ပုလင်းငါးဆယ်ခန့်ကို အတက်ချီကေ့စ်ထဲက ဘူးလေးတဘူးထဲထည့်သည်။ ကျန်တာတွေကို ပလပ်စတစ်အိတ်ဖြင့်ထုတ်သည်။ ထို့နောက် အတက်ချီကေ့စ်ထဲက ပလပ်စတစ်အထုတ်ကလေး တထုတ် ထုတ်ကာ နည်းနည်းသွန်ချလိုက်တော့ ရှင်သီဝလိရုပ်ပွားတော်တွေ ထွက်ကျလာသည်။ အဆူ ငါးဆယ်ခန့်ရေပြီး ဖန်ကြုတ်ကလေးထဲထည့်ကာ ကျန်တာကို ပြန်သိမ်းထားလိုက်တာတွေ့ရပါသည်။ ကျွန်တော့်အထင် ပလပ်စတစ်အိတ်ထဲတွင် ရုပ်ပွားတော်အဆူရာနှင့်ချီ၍ရှိမည်ထင်ပါသည်။ ဆရာဝဏ္ဏပြောတော့ ထွက်ရပ်ပေါက် ပုဂ္ဂိုလ်ကြီးတပါးက ဆင်စွယ်အစစ်ဖြင့်ထုထားသည့် ရှင်သီဝလိရုပ်ပွားတော်အဆူ ငါးဆယ်ခန့် သူ့ကို စွန့်ကြဲ သွားခဲ့သည်ဟုဆိုသည်မဟုတ်လား။ ခုတော့ ရုပ်ပွားတော်တွေက တပုံကြီး။ ဒါ့အပြင် မျက်လှည့်ဝိုင်းထဲမှာတုန်းကလို ရုပ်ပွားတော်တွေကိုလည်း လက်အုပ်ချီတာဘာတာမတွေ့ရ။ သာမန်ပစ္စည်းတွေလို ကိုင်တွယ်နေတာဖြစ်သည်။ ကျွန်တော်စိတ်တွေ ပိုရှုပ်ထွေးကုန်သည်။ မေးမိတော့မလို့ဖြစ်ပြီးမှ ညကျမှ ငတင့်ကို မေးတော့မယ်ဟု တေးထား လိုက်ပါသည်။ ဤသို့ဖြင့် ညနေစာ စားကြပါသည်။ ဆရာက မနက်ဖြန်တရက်နားဦးမယ်၊ နောက့်နေ့ကျမ မှော်ဘီမှာ တပွဲပြပြီး တိုက်ကြီးဘက်တက်ကြတာပေါ့ဟုပြောပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ညအိပ်ယာဝင်တော့ ကျွန်တော်က ငတင့်ကို တိုးတိုးမေးပါသည်။ ငတင့်က မင်းကလည်းကွာ ဒီလိုပဲပေါ့ဟုပြောပါသည်။ မဟုတ်ဘူးလေကွာ ထွက်ရပ်ပေါက်ပုဂ္ဂိုလ်တွေ ပုပ္ပါးကအထက်ပုဂ္ဂိုလ်တွေဆိုတာ မဟုတ်ဘူးပေါ့၊ ဒါတွေအားလုံးက လိမ်တာချည်းပဲပေါ့ဟု ထပ်မေးတော့ မင်းကလည်းကွာ ဒီလိုပဲပေါ့ဟု ထပ်ပြောပါသည်။ ပြီးတော့မှ လေသံ ခတ်ဆတ်ဆတ်ဖြင့် မင်းသိထားရင် မင်းစိတ်ထဲမှာပဲထား၊ ဟေ့ကောင်၊ အပြင်မှာလျှောက်မပြောနဲ့၊ ဆရာသိရင် မင်းကိုမောင်းထုတ်လိမ့်မယ်၊ အဲ့ဒီကျ မင်းဘယ်သွားနေမလဲဟု ပြောပါသည်။ ဘယ်သွားနေမလဲဟူသည့်စကားကြောင့် ကျွန်တော် အတော်လန့်သွားပါသည်။ ငတင့်ပြောတာ ဟုတ်သည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ကျွန်တော့်ကို မောင်းထုတ်လိုက်လျှင် ကျွန်တော် ဘယ်သွားနေမလဲ။ အမေခတို့ဆီပြန်လို့လည်း မဖြစ်။ အိမ်ပြန်လို့လည်းမရနှင့် ကျွန်တော်ဒုက္ခတွေ့တော့မည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒီအရာတွေအားလုံး ငတင့်သိထားပြီးဖြစ်သည်။ သို့သော် ဘာမှမမေး။ မပြော၊။ မသိသလိုနေသည်။ လုပ်စရာရှိ လုပ်သည်။ စားစရာရှိစားသည်။ ခိုင်းတာမှန်သမျှ အကုန်လုပ်သည်။ အလုပ်ရှိသည့်နေ့ တနေ့ ၅ ကျပ်ပေးတာကို ယူသည်။ ကျွန်တော့်မှာ လောလောဆယ် သွားနေစရာ ဘာမှမရှိ။ ဆရာဝဏ္ဏဆီပဲ နေရမည်။ ထိုသို့နေလျှင် ဆရာဝဏ္ဏအကြိုက်ပဲနေရမည်။ ငတင့်လိုနေရမည်။ ဆရာဝဏ္ဏပြောသည့် ငတင့်လိုနေဆိုသည်မှာ ဒါပဲဖြစ်မည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တော်တော်နှင့် အိပ်မပျော်တော့။ အမေခတို့ကိုလည်း လွမ်းသလိုလိုဖြစ်မိသည်။ အမေ့အိမ်ကလို မွေ့ယာနှင့် ခြင်ထောင်နှင်အိပ်ရသလိုမဟုတ်သော်လည်း အမေခတို့တဲကြီးက ကောက်ရိုးခင်းအိပ်ယာကို အောက်မေ့မိသည်။ ညဘက်ဆိုလျှင် အဖေဦးဖိုးထောင်နှင့် အမေခအကြားအိပ်ရတာ စိတ်လုံခြုံသည်။ အဖေ့အရက်စော်နံနံလေးကို ပြန်အမှတ်ရသည်။ အမေ့ ကြွက်ကြပ်တိုက် ခြောက်စပ်ကြော်လေးကို ပြန်စားချင်သည်။ အဖေနှင့် ကြွက်ထောင် ပြန်လိုက်ချင်သည်။ ကျွန်တော်အမေခတို့ဆီနေတုန်းက ငတင့်လို မနေခဲ့ရ။ ငတင့်လုပ်တာတွေလည်း မလုပ်ရ။ ခုတော့ လုပ်ရတော့မည်။ ကျွန်တော်က နေရာသစ်တွေရောက်ဖူးချင်သည်။ အတွေ့အကြုံသစ်တွေရချင်သည်၊ ခရီးတွေ သွားချင်သည်။ အမေခတို့ဆီတွင် ဒါတွေမရ။ ဒါတွေရနိုင်တာက ဆရာဝဏ္ဏဆီမှပဲဖြစ်သည်။ ဒီတော့ ဆရာဝဏ္ဏဆီ နေမှဖြစ်မည်။ ထိုသို့နေမည်ဆိုလျှင် ငတင့်လိုနေမှရမည်။ ဟုတ်သည် ကျွန်တော် ငတင့်လိုနေရမည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဤသို့ဖြင့် ခရီးစထွက်မည့်နေ့ရောက်လာသည်။ ဘာ့စ်ကားဖြင့် မှော်ဘီသို့သွားကြသည်။ ကျွန်တော်တို့ ဈေးရှေ့ မှော်ဘီကားဂိတ်နားတွင် မျက်လှည့်ပြမည်။ ဝိုင်းခင်းနေတုန်း ကျွန်တော်က ဘင်ထု၍ လူစုရသည်။ လူတွေ များများလာတာကြည့်ရင်း ကျွန်တော်ပျော်လာပါသည်။ ခေါင်းတွေကိုယ်တွေပါ လှုပ်လာသည်။ လူမမြင်အောင် မျက်နှာငုံ့ထားရန်တွေဘာတွေ မရှိတော့။ မျက်နှာမော့ကာ ဘင်ထုရင်းအားလုံးကို မေ့သွားသည်။ ဘင်ထုနေတာထဲပဲ စိတ်ကစူးနေသည်။ ဆရာဝဏ္ဏကတော့ ဂိတ်တဲထဲတွင်ထိုင်ပြီး ကားသမားတွေနှင့် စကားပြောလိုက် တဝါးဝါး ပွဲကျလိုက်နှင့်။ ငတင့်ကလည်း စားပွဲတွေခင်းလိုက် စည်းတွေသားလိုက်နှင့်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထိုအချိန်တွင် တစုံတယောက်က ကျွန်တော့်လက်မောင်းကို ညှစ်ကာဆွဲထူရင်း သား...လာ..ထ အိမ်ပြန်မယ်ဟု ပြောသံကိုကြားရလိုက်သည်။ မော့ကြည့်လိုက်တော့..............။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">(ဆက်ပါဦးမည်)</span></span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-48409263912706016282023-03-07T01:36:00.005-08:002023-03-07T01:36:53.471-08:00ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၇<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၇)</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တော်လေးကြာတော့ ဝက်သားတတွဲနှင့် အထုတ်တွေနှင့် အမပြန်ရောက်လာသည်။ ဆရာဝဏ္ဏကမြင်တော့ မင်း ဝက်သားမစားဘူးမို့လားဟုမေးပါသည်။ ကျွန်တော် ခေါင်းညိတ်ပြတော့ မိန်းမရေ နင်တခြား ဘာပါလာသေးလဲဟ၊ မောင်မျိုးက ဝက်သားမစားဘူးဟုပြောတော့၊ ထင်တော့ထင်သား၊ ငါးဖမ်းမဆားနယ်ပါလာတယ် အဲ့ဒါ ကြော်ပေးမယ်ဟုပြောပါသည်။ ကျွန်တော် သူ့နံမည်မသိပါ။ သိစရာလည်း မလိုဟုထင်သည်။ ငတင့်လည်း သိသည်ဟုမထင်ပါ။ အမဟုခေါ်လိုက်လျှင် ပြီးပြီမဟုတ်လား။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နောက် အမက နောက်ဖေးကြမ်းပြင်တွင်ထိုင်ကာ ထုတာထောင်းတာ လှီးတာချွတ်တာတွေလုပ်သည်။ ထိုအချိန်တွင် မီးဖိုးပေါ်မှထမင်းအိုးက ပွက်လာသည်။ အကိုရေ တချက်လောက်မွှေပေးပါဦးဟုဆိုတော့ ဆရာကထပြီးမွှေသည်။ ပြီးတော့ အဲ့အနားတွင်ပဲ ဆောင့်ကြောင်ထိုင်နေပါသည်။ ခဏနေတော့ ဆရာက ထမင်းအိုးငှဲ့ပါသည်။ ကျွန်တော်က ဆရာ့ကိုအံ့ဩနေပါသည်။ ဆရာသည် ကွင်းထဲတွင် ဆရာမဟုတ်လား။ အိမ်တွင် ထမင်းအိုးငှဲ့စရာမလိုဟုလည်း ထင်မိပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တအောင့်လောက်ကြာတော့ ကျွန်တော်တို့ ထမင်းစားကြသည်။ ကြမ်းပြင်ပေါ်ထိုင်ပြီး စားရတာဖြစ်သည်။ ဝိုင်းအလယ်တွင် ဝက်သားဟင်းတခွက်၊ ငပိရည်တို့စရာနှင့် ကျွန်တော့်ရှေ့နားတွင် ဆနွင်းဝါဝါနှင့်ငါးဖမ်းမဆားနယ်။ အမေခတို့လိုပဲ သူတို့လည်းဇွန်းကို ညာလက်နှင့်ကိုင်သည်။ ကျွန်တော် မသတီတော့။ မွေးကတည်းက ဝက်သား စားမလာသူလည်းဖြစ်၊ ဝက်သားကို မစားထိုက်သည့်အစာလည်းဖြစ်သည်ဟု သွန်သင်ခံထားရသူလည်းဖြစ်တော့ စိတ်ထဲတမျိုးကြီးဖြစ်နေသည်။ ဆိုးတာက ငပိရည်ဇွန်း။ ဝက်သားဟင်းနှင့် အားရပါးရနယ်ဖတ်စားနေသည့် သူတို့လက်များနှင့် ငပိရည်ဇွန်းကိုကိုင်တော့ ဇွန်းတွင် ဟင်းများပေနေသည်။ ဒါကို ကျွန်တော်ကပါ ညာလက်ဖြင့်ကိုင်ပြီး ခပ်လျှင် ကျွန်တော်ဝက်သားစားတာနှင့် ဘာထူးမည်နည်း။ ကျွန်တော် ဇဝေဇဝါဖြစ်နေသည်။ သူတို့ကတော့ ရိပ်ပင်မရိပ်မိ။ ကျွန်တော်က ဘယ်လက်ဖြင့်ကိုင်ချင်သည်။ သူတို့မကြိုက်မှာလည်း စိုးရသည်။ နောက်တော့ မထူးတော့ပါဘူးကွာဟုသဘောပိုက်ကာ ညာလက်ဖြင့်ပဲ ငပိရည်ဇွန်းကိုကိုင်လိုက်သည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထမင်းစားပြီးကြတော့ ၄ ယောက်လုံး အိမ်ရှေ့ခန်းတွင်ထိုင်ကြသည်။ ညနေလည်း စောင်းနေပြီ။ ဆရာက အမကို ပိုက်ဆံတွေအပ်သည်။ တရက်နှစ်ရက်လောက်နေပြီး တိုက်ကြီးဘက်တက်မယ်၊ ပြည်လောက်အထိပေါ့၊ ဆယ်ရက်လောက်တော့ ကြာမှာပဲဟုပြောသည်။ အမက ဘာမှမထူးဆန်းသလိုပင် အကို အဝတ်တစုံလောက် ထပ်ချုပ်ပေါ့။ ခု ရလာနဲ့ဆို ဟိုဘက်ဆယ်ရက်လောက် လောက်တာအပြင် ပိုပါသေးတယ်ဟုပြောပါသည်။ ထား..ထား အဝတ်မချုပ်သေးဘူး၊ ငါ ဝယ်ရမှာလေးတွေရှိသေးတယ်ဟုပြောပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ညကျတော့ ကျွန်တော်နှင့် ငတင့်က အပြင်ခန်းကဖျာပေါ်တွင် အိပ်ရသည်။ စောင်က နောက်တထည်ရသော်လည်း ခေါင်းအုံးကတလုံးတည်း။ ခြင်ထောင်လည်းတလုံးတည်း။ ကျွန်တော်က ခေါင်းအုံးကိုမအုံးချင်တာနှင့် မအုံး။ ခြင်ထောင်တလုံးတည်းနှစ်ယောက်အိပ်ရတာအပြင် စောင်ကသေးစော်လည်းနံသေးသည်။ တော်တော်နှင့်အိပ်မပျော်။ တအောင့်လောက်ကြာတော့ ကြမ်းက ကျွိကျွိ ကျွိကျွိနှင်မြည်ကာ လှုပ်လည်းလှုပ်လာပါသည်။ တကျွိကျွိအသံမှာ ပိုကျယ်လာသည်။ ကြမ်းလည်း ပိုလှုပ်လှုပ်လာသည်။ ထိုအချိန်တွင် ငတင့်လည်းနိုးလာပြီး ကျွန်တော့်ကို လက်ကုပ်ကာ အထဲဘက်လို့ လက်မနောက်ပြန်ပြပါသည်။ ကျွန်တော် ချက်ခြင်းသဘောမပေါက်။ ငတင့်က အမတို့ အလုပ်ဖြစ်နေကြပြီဟု လေသံတိုးတိုးဖြင့်ပြောမှ ကျွန်တော်လည်း သဘောပေါက်သွားပါသည်။ ခဏနေတော့ ကျွိကျွိမည်သံတွေတိတ်ကျသွားသည်။ အထဲက လှုပ်လှုပ် လှုပ်လှုပ် လုပ်နေသံတွေတော့ ကြားရပါသည်။ ကျွန်တော်လည်း အိပ်ပျော်သွားပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မနက်ကြတော့ ထမင်းကြမ်းနှင့်ပဲပြုတ်သုတ်စားကြပါသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ငါဒီနေ့ မြို့ထဲသွားရမယ်၊ ပစ္စည်းလေးနည်းနည်းဝယ်ဖို့ ကိုအောင်ကျော်မိုးတို့ဆီသွားရမယ်၊ ငတင့်မင်းနေခဲ့ ငါ မောင်မျိုးကို ခေါ်သွားမယ်ဟု ဆိုပါသည်။ ကျွန်တော်နှင့် ဆရာဝဏ္ဏမှော်ဘီရန်ကုန်ကားနှင့် ရန်ကုန်ဘက်ထွက်လာကြပါသည်။ ထောက်ကြန့်တွင် ကားရပ်သော်လည်း အသိတယောက်နှင့်မှ မတိုးပါ။ ကားပေါ်တွင်လည်း အသိတယောက်မှမပါပါ။ စိတ်အတော်သက်သာရာရပါသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လှိုင်ရောက်တော့ တနေရာတွင်ဆင်းကြပါသည်။ ရပ်ကွက်တွေထဲဖြတ်ပြီး လျှောက်လာရင်း ပျဉ်ထောင်အိမ်ကြီးကြီး တလုံးရှေ့ရောက်တေ့ ဒါ ဆရာ အောင်ကျော်မိုးအိမ်ပဲ။ နောက်အပတ်လောက်ဆို ငတင့်ဒီမှာနေရတော့မှာ၊ မင်းကတော့ ငါနဲ့အတူနေပေါ့ဟုပြောပါသည်။ ငတင့်ပြောပြောနေသည့် ဆရာကြီးအောင်ကျော်မိုးဆိုပါလား။ ကျွန်တော် တွေ့ဖူးချင်နေသည်။ ဆရာကြီးမှာ ပြကွက်တွေအများကြီးကွ၊ သံစည်ပိုင်းထဲလူထည့်ပြီး မီးရှို့ပြတာတွေ၊ ထန်းခေါက်ဖာထဲလူထည့်ပြီး သံချွန်တွေနဲ့ ထိုးပြတာမျိုးတွေရောပဲကွဟု ငတင့်ပြောဖူးသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော်တို့ အိမ်ထဲဝင်သွားတော့ အောက်ထပ်ကဧည့်ခန်းထဲမှာ ဆရာအောင်ကျော်မိုးနှင့်တွေ့ရသည်။ ဝဏ္ဏလာကွ ဘယ့်နှယ်လဲ မင်းတောင်ငူပွဲဆက်တွေဟုမေးပါသည်။ ဆရာဝဏ္ဏပြန်ပြောတာတွေကြားတော့မှ တောင်ငူကနေ ကျွန်းကလေးအထိ တောက်လျှောက်ပြလာခဲ့မှန်းသိရသည်။ မဆိုးပါဘူးဆရာ အလုပ်ဖြစ်ပါတယ်ဟုပြောပြီး စကားအဆုံးသတ်သည်။ ဆရာအောင်ကျော်မိုးကို ပိုက်ဆံတွေပေးတာမြင်သည်။ ကျွန်တော်ဆယ်ရက်လောက် ဆက်ယူထားဦးမယ်ပြောတော့ မြွေကြီးကိစ္စများလားဟု တွေးမိပါသည်။ ပစ္စည်းယူဦးမယ်ဆရာဟု ပြောပြီး နှစ်ယောက်သား အပေါ်ထပ်တက်သွားကြပါသည်။ ဆရာအောင်ကျော်မိုးကအိမ်မှာက ဘဘကြီးတို့အိမ်မှာလိုပဲ ပစ္စည်းတွေစုံသည်၊။ ဆောင်းဘောက်ကြီးတွေ သေတ္တာကြီးတွေလည်း မြင်သည်။ နောက်တော့ ဆရာဝဏ္ဏက သူ့ အတက်ချီကေ့စ်လေးဆွဲကာ ပြန်ဆင်းလာသည်။ လက်ထဲမှာတော့ အထုတ်တဘက်နှင့်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပြန်ကြစို့ကွာ သမိုင်းလမ်းဆုံရောက်ရင် ထမင်းစားမယ်ဟုပြောပြီး သူ့လက်ထဲကအထုတ်ကို ကျွန်တော့်အားပေးသည်။ အထုတ်က တော်တော်မွှေးသည်။ ဆရာပြောသည့် သိဒ္ဓိတင်ပြီးသားနံ့သာဖြူဆီအနံ့။ အထဲမှာ ဖန်ပုလင်းတွေက တလုံးနှင့်တလုံးပွတ်တိုက်သံကြောင့် တကျီကျီမြည်နေသည်။ ဟာ...ဒါ ဆရာပြောတဲ့ ဓာတ်ခန်းဝင်ထားတဲ့ ကြုတ်ကလေးတွေပါလား။ ကျွန်တော် တော်တော်အံ့အားသင့်သွားပါသည်။ ဆရာပြောတော့ ပုပ္ပါးနယ်ဘက်က</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တရားကျင့်ကာ သာသနာပြုရင်း ဘုရားတည်နေသည်ဆိုသည့် အထက်လမ်းပုဂ္ဂိုလ်ဆီကမဟုတ်ဘဲ ဆရာအောင်ကျော်မိုးဆီကဖြစ်နေသည် မဟုတ်ပါလား။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(</span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဆက်ပါဦးမည်)</span></span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-10114363127983157282023-03-07T01:34:00.002-08:002023-03-07T01:35:23.474-08:00စပ်မိစပ်ရာအတွင်းအပြင်/အတွေးအခေါ်တိုက်ပွဲ<div style="font-family: inherit;"><div class="" dir="auto" style="font-family: inherit;"><div class="x1iorvi4 x1pi30zi x1swvt13 xjkvuk6" data-ad-comet-preview="message" data-ad-preview="message" id="jsc_c_6qc" style="font-family: inherit; padding: 4px 16px;"><div class="x78zum5 xdt5ytf xz62fqu x16ldp7u" style="display: flex; flex-direction: column; font-family: inherit; margin-bottom: -5px; margin-top: -5px;"><div class="xu06os2 x1ok221b" style="font-family: inherit; margin-bottom: 5px; margin-top: 5px;"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x x4zkp8e x3x7a5m x1f6kntn xvq8zen xo1l8bm xzsf02u x1yc453h" dir="auto" style="-webkit-font-smoothing: antialiased; color: var(--primary-text); display: block; font-family: inherit; line-height: 1.3333; max-width: 100%; min-width: 0px; overflow-wrap: break-word; word-break: break-word;"><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">(စပ်မိစပ်ရာ) အတွင်းအပြင်/အတွေးအခေါ်တိုက်ပွဲ။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဟိုတုန်းက အမျိုးသားညွန့်ပေါင်းအစိုးရ NCGUB ဆိုပြီးရှိခဲ့တယ်။ NLD(LA)ဆိုပြီး ရှိခဲ့တယ်။ ပြည်တွင်းမှာ ဒေါ်စု နေအိမ်အချုပ် ကျကျ/မကျကျ ပင်မ NLD ကြီးရှိနေတယ်။ အဲ့ ၂ ခုကြားမှာ နိုင်ငံရေးပွတ်တိုက်မှု (အတွေးအခေါ်တိုက်ပွဲ) မရှိပေမယ့် ပြည်တွင်း NLD က NLD(LA) တို့ NCGUB တို့နဲ့ ကင်းအောင်နေတယ်။ ပြည်ပရောက်နေတဲ့သူတွေကလည်း သူတို့လုပ်နိုင်တာ လုပ်တတ်တာတွေလုပ်ပြီး ပြည်တွင်း NLDကို ကျားကန်ပေးကြတယ်။ တချိန်မှာ ဦးအောင်ရွှေတို့က စစ်အုပ်စုအလိုကျ ဒေါ်စုကို <span style="font-family: inherit;"><a style="color: #385898; cursor: pointer; font-family: inherit;" tabindex="-1"></a></span>NLD ကနေထုတ်ပေးခဲ့ရတယ်။ ပါတီတည်ရှိရေးအတွက် အကြောင်းပြတယ်။ ဒါကို ပြည်ပရောက်တွေက စိတ်အလိုမကျပေမယ့် ဦးအောင်ရွှေတို့ကို နိုင်ငံရေးအရနားလည်ပေးခဲ့တယ်။ ပါတီတည်ရှိရေးအတွက် ဇောင်းပေးခဲ့တယ်။ ဘာမှသာ မယ်မယ်ရရ မလုပ်ပေမဲ့ မီဒီယာနဲ့တွေ့လို့မေးလိုက်တိုင်း ဦးလွင်တို့ ဦးအောင်ရွှေတို့က "ကျွန်တော်တို့လုပ်စရာရှိတာတွေ လုပ်နေပါတယ်"ချည်းဖြေတာပါပဲ။ ဒေါ်စုပြန်လွတ်လာတော့ သူမရှိတုန်း ပါတီအအုပ်အစည်းမပျက်အောင် ထိန်းထားပေးတဲ့အတွက် "ကျေးဇူးရှင်ကြီးတွေပါ"လို့ပြောပြီး ဦးအောင်ရွှေတို့ ဦးလွင်တို့ကိုသွားကန်တော့တယ်။ ပြည်ပရောက်တွေကလည်း ဒေါ်စုမလွတ်သေးရင် လွှတ်ပေးဖို့တောင်းဆိုကြပြီး၊ လွတ်လာရင်လည်း "အမျိုးသားပြန်လည်သင့်မြတ်ရေး" ခေါ်ခေါ် "စစ်အုပ်စုနဲ့ရင်ကြားစေ့ရေး"ပြောပြော အဲ့ဒါလုပ်ဖို့ တွေ့ဆုံဆွေးနွေးရေးကိုသာ တစိုက်မတ်မတ်တောင်းဆိုတယ်။ စစ်အုပ်စုကတော့ အဖက်မလုပ်ပါ။ စစ်အုပ်စုက NLD ကို ဦးတည်ရန်သူအဖြစ်ထားသလို ဖျက်လည်း ဖျက်ပစ်ချင်ပေမယ့် မဖျက်ဝံ့ပါ။ လူထုနောက်ခံရှိနေလို့ပါ။ လူထုအားရှိနေလို့ပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ခုလည်း အာဏာသိမ်းပြီးနောက် ပြည်ပရောက်သူတွေစုဖွဲ့ထားတဲ့ NUG တို့ NUCC တို့ CRPH တို့ရှိနေတယ်။ ပြည်တွင်းမှာလည်း NLD (ပင်မ)ကရှိနေတယ်။ ဒေါ်စုအပါအဝင် NLD ခေါင်းဆောင်တွေအကုန်လုံးလိုလို အဖမ်းခံထားရတယ်။ ဒီအချိန်မှာ ပါတီက ဘာအလုပ်မှမယ်မယ်ရရမလုပ်နိုင်တော့ဘူး။ ထောင်ထဲလည်းမရောက် ပြည်ပလည်းမထွက်တဲ့ ပါတီဒုတိယတန်းခေါင်းဆောင်တွေလို့ပြောရမယ့်သူတွေက ပါတီ(ရုံးခန်း၊ ဆိုင်းဘုတ်၊ အဆောက်အဦး)တည်ရှိရေးကို တတ်နိုင်သလောက်ထိန်းထားကြတယ်။ ပါတီခေါင်းဆောင်တချို့ ပြန်လွတ်လာတော့ သူတို့လက်ထဲအဲ့ဒါတွေအပ်တယ်။ လွတ်လာတဲ့ခေါင်းဆောင်တွေကလည်း ဒေါ်စုမပါဘဲ ဒါမှမဟုတ် ဗဟိုအလုပ်အမှုဆောင်ကော်မတီစုံညီ ဒါမှမဟုတ် ဗဟိုကော်မတီစုံညီအစည်းအဝေးမခေါ်နိုင်ဘဲ ဘာဆုံးဖြတ်ချက်မှ ချလို့မရတဲ့အချိန်ကြီးဖြစ်နေတယ်။ အဲ့အချိန်မှာပဲ (ဖြိုးမင်းသိမ်းကတော့ထားပါတော့) ပြည်ပရောက် NLD(CWC)က ပြည်တွင်းက ပါတီဒုတိယတန်းခေါင်းဆောင်တချို့ကို ပါတီကနေထုတ်လိုက်တယ်။ ပြည်ပရောက်နေသူတွေနဲ့ ပြည်တွင်းမှာနေရစ်ခဲ့သူတွေရဲ့ ပါတီတွင်း နိုင်ငံရေးတိုက်ပွဲ တနည်းပြောရရင် အတွေးအခေါ်ရေးတိုက်ပွဲပါ။ ပြည်ပရောက်တွေက စစ်အုပ်စုလုပ်ပေးမယ့်ရွေးကောက်ပွဲကို မဝင်ဘူးလို့ ကြေညာရုံမက စစ်အုပ်စုနဲ့ပူးပေါင်းဆောင်ရွက်သူတွေကိုပါ "နိုင်ငံတော်ပုန်ကန်မှု ကူညီအားပေးသူတွေ"လို့ အတိအလင်း ပြောလိုက်ပါတယ်။ ရန်သူများသွားပါတယ်။ ဦးကိုကိုကြီးက ဒါကို ထွက်ပြီး ချဲလင့်စ်လုပ်ပါတယ်။ ဒေါ်စန္ဒာမင်းက BBC နဲ့အင်တာဗျူးမှာ အတော်မခံချိမခံသာ ပွင့်ပွင့်လင်းလင်ပြောသွားပါတယ်။ သူကတော့ ပါတီတည်ရှိရေး (ဒေါ်စုမူ) ကိုကိုင်ထားတာတွေ့ရပါတယ်။ အချက်အလက်တွေကများ အခြေအနေတွေကရှုပ်ထွေးပြီး နိုင်ငံရေးနှင်းလည်း မကွဲသေးပါ။ သေချာတာ တခုကတော့ စစ်အုပ်စုဟာ NLD ပါတီကို ဖျက်ချင်ပေမယ့် မဖျက်ဝံ့ပါ။ နိုင်ငံကြီးတချို့နောက်ခံရှိနေလို့ပါ။ လူထုနောက်ခံကတော့ မှုန်ဝါးဝါးပါ။ ဒါ့ကြောင့် ပြည်တွင်း NLD (ပင်မ)ကို ရွေးကော်ဥပဒေထုတ်ပြီး သူ့ဘာသူပျက်သွားအောင်လုပ်တာပါ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျွန်တော်ကတော့ ဒီမိုကရေစီပါတီတွေကို စစ်အုပ်စုအလိုကျလုပ်မယ့် "အာဏာသုံးရပ်လုံးမရနိုင်မယ့် ဘယ်ရွေးကောက်ပွဲကိုမှ" မဝင်စေချင်သူပါ။ အဲ့ဒီရွေးကောက်ပွဲမျိုးဝင်ဖို့ မတိုက်တွန်းမတောင်းဆိုပါ။ ပြည်တွင်း မှတ်ပုံတင်နိုင်ငံရေးပါတီတွေဆိုတာကလည်း လူထုတိုက်ပွဲလုပ်ဖို့ဝေးစွ စစ်အုပ်စုမငြိုငြင်အောင်တောင် မနည်းနေနေရတာ မဟုတ်လား။ စစ်အုပ်စုအလိုကျ "ပေါ်စေ ပျောက်စေ"ပါတီတွေဆိုပေမယ့် သူပေးထားတဲ့ကွင်းထဲ ဝင်ကစားဖို့ ကိုယ့်မှာလည်း လူလိုတယ်မဟုတ်လား။ ဒီတော့ ပြည်ထောင်စုအဆင့်ပါတီအဖြစ် ကြံ့ဖွံ့တပါတီတည်း ကျန်အောင် စစ်အုပ်စုက ဘယ်လောက် ညစ်ပတ်ညစ်ပတ် ကျွန်တော်တို့ဘက်ကလည်း စစ်အုပ်စုနဲ့နိုင်ငံရေးစကားပြောဖို့၊ လူထုနဲ့နိုင်ငံရေးလုပ်ဖို့ "တရားဝင်" ပါတီတော့ ရှိရမယ်လို့မြင်ပါတယ်။ ဒီနေရာမှာ တရားဝင်ဆိုတာက စကားပြောတာမှန်းသိပါတယ်။ ကိုယ့်ဝမ်းနာကိုယ်သာသိဆိုပေမယ့်၊ ကိုယ့်အကြောင်းနဲ့ကိုယ်ဆိုပေမယ်၊ မြေပေါ်မှာပါတီတည်ရှိရေးအတွက် စစ်အုပ်စုလုပ်သမျှခံမယ်ဆိုရင်တော့လည်း မစွံပါဘူး။ လူထုတိုက်ပွဲ မသွားနိုင်တဲ့ပါတီတွေမို့(နိုင်ငံရေးသမားတွေမို့) ပါးစပ်ပဲတတ်နိုင်တာပါ။ ပြောစရာရှိ ပြောရမယ်ဆိုရမယ်၊ ဆန့်ကျင်စရာရှိဆန့်ကျင် ကန့်ကွက်စရာရှိ ကန့်ကွက်ရမှာပါပဲ။ ဒါလောက်ပဲ သူတို့တတ်နိုင်တာပါ။ ဒါမှ ဖမ်းချင်သပ ထောင်ချချင်သပဆိုလည်း လိုက်သွားလိုက်ရုံပါပဲ။ တကယ်တမ်းသတ္တုချကြည့်တော့ စစ်အာဏာရှင်စနစ်အောက်မှာ လက်နက်မကိုင်ထားတဲ့နိုင်ငံရေးပါတီဆိုတာ စစ်အာဏာရှင်တို့စိတ်တိုင်းကျသာ ရှင်သန်ခွင့်ရှိတာပါ။ ဒီလိုပြောလို့ နိုင်ငံရေးပါတီတိုင်း လက်နက်ကိုင်ရမယ် မဆိုလိုပါ။ လက်နက်ရှိရင်တော့ ရန်သူကစကားပြောပါတယ်။ “ဝ”UWSA ကိုကြည့်ပါ။ အပစ်ရပ်ထားပေမယ့် သေနတ်သုံးသောင်းကထွက်တဲ့အသံဟာ စကားပြောပါတယ်။ “လက်နက်နဲ့ဖိနှိပ်လို့ လက်နက်ကိုင်တော်လှန်ရတယ်” ဘယ်လိုပဲပြောပြော နဂိုကတည်းက “လက်နက်နဲ့ဖိနှိပ်ရင် လက်နက်နဲ့ပြန်ချမယ်” ဆိုတဲ့ သဘောထားမရှိရင် လက်နက်ကိုင်လို့မရပါဘူး။ ဒေါ်စုမှာ စစ်အုပ်စုက ဘယ်လောက်ပဲ လက်နက်နဲ့ဖိနှိပ်ဖိနှိပ် လက်နက်နဲ့ပြန်ချဖို့သဘောထား ဘယ်တုန်းကမှမရှိခဲ့ပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="font-family: inherit; margin: 0.5em 0px 0px; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ချုပ်ရရင် ခု ပြည်တွင်း/ပြည်ပ(အတွင်းအပြင်)အတွေးအခေါ်ရေးတိုက်ပွဲ ရှိနေတယ်။ ဒါဟာ လူထုကို စိတ်ဓာတ် ပျက်ပြားစေတယ်၊ ဝေဝါးစေတယ်။ အတွင်းအပြင်ချိတ်ဆက်ပြီးလုပ်မရတောင် အပွတ်အတိုက်မရှိအောင်နေဖို့ ကောင်းတယ်။ စစ်အာဏာရှင်စနစ်အောက်မှာဆိုပေမယ့် ဒီမိုကရေစီပါတီတွေရှိစေ့ချင်တယ်။ ပြောလို့ရသလောက် လုပ်လို့ရသလောက်လုပ်စေ့ချင်တယ်။ ပါတီတိုင်း လက်နက်မကိုင်ပါ။ ကိုင်ဖို့လည်း မတောင်းဆိုပါ။ သူတို့လုပ်တဲ့ရွေးကောက်ပွဲမဝင်လို့ ဖျက်ပစ်မယ်ဆိုလည်း ဖျက်ချင်တိုင်းဖျက်မရအောင် လူထုနောက်ခံအား ရှိထားဖို့လိုပါတယ်။ ပြည်ပနိုင်ငံကြီးတွေရဲ့ထောက်ခံမှုကိုတော့ စစ်အုပ်စုကမမှုပါ။ လူထုသာ အခရာကျပါတယ်။ လူထုကသာ သမိုင်းကိုဖန်တီးပါတယ်။</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">မျိုးမြင့်ချို။ မတ် ၆ ။ ၂၀၂၃</span></div></div></span></div></div></div></div></div><div class="x8gbvx8 xdppsyt x1n2xptk x78zum5 x1q0g3np x1qughib xz9dl7a xn6708d xsag5q8 xpkgp8e x14vqqas" style="align-content: flex-start; border-bottom: 1px solid var(--divider); border-top: 1px solid var(--divider); display: flex; flex-direction: row; font-family: inherit; justify-content: space-between; margin-top: 12px; padding: 12px 12px 12px 14px;"><div style="font-family: inherit;"><div class="" style="font-family: inherit;"><div aria-label="Boost unavailable" class="x1i10hfl xjbqb8w x6umtig x1b1mbwd xaqea5y xav7gou x1ypdohk xe8uvvx xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r xexx8yu x4uap5 x18d9i69 xkhd6sd x16tdsg8 x1hl2dhg xggy1nq x1o1ewxj x3x9cwd x1e5q0jg x13rtm0m x87ps6o x1lku1pv x1a2a7pz x9f619 x3nfvp2 xdt5ytf xl56j7k x1n2onr6 xh8yej3" role="button" style="border-radius: inherit; border: 0px; box-sizing: border-box; cursor: pointer; display: inline-flex; flex-direction: column; font-family: inherit; justify-content: center; list-style: none; margin: 0px; outline: none; padding: 0px; position: relative; text-align: inherit; touch-action: manipulation; width: 142.523px;" tabindex="0"><div class="x1n2onr6 x1ja2u2z x78zum5 x2lah0s xl56j7k x6s0dn4 xozqiw3 x1q0g3np xi112ho x17zwfj4 x585lrc x1403ito x972fbf xcfux6l x1qhh985 xm0m39n x9f619 xn6708d x1ye3gou x1qhmfi1 x1r1pt67" style="align-items: center; border-bottom-left-radius: var(--button-corner-radius); border-bottom-right-radius: var(--button-corner-radius); border-top-left-radius: var(--button-corner-radius); border-top-right-radius: var(--button-corner-radius); border-width: 0px; box-sizing: border-box; display: flex; flex-flow: row nowrap; flex-shrink: 0; font-family: inherit; height: var(--button-height-medium); justify-content: center; padding-left: 12px; padding-right: 12px; position: relative; z-index: 0;"><div class="x6s0dn4 x78zum5 xl56j7k x1608yet xljgi0e x1e0frkt" style="align-items: center; display: flex; font-family: inherit; justify-content: center; margin-left: calc(-1*var(--button-inner-icon-spacing-medium)); margin-right: calc(-1*var(--button-inner-icon-spacing-medium)); width: calc(100% + 6px);"><div class="x9f619 x1n2onr6 x1ja2u2z x193iq5w xeuugli x6s0dn4 x78zum5 x2lah0s x1fbi1t2 xl8fo4v" style="align-items: center; box-sizing: border-box; display: flex; flex-shrink: 0; font-family: inherit; margin-left: var(--button-inner-icon-spacing-medium); margin-right: var(--button-inner-icon-spacing-medium); max-width: 100%; min-width: 0px; position: relative; z-index: 0;"><span class="x193iq5w xeuugli x13faqbe x1vvkbs xlh3980 xvmahel x1n0sxbx x1lliihq x1s928wv xhkezso x1gmr53x x1cpjm7i x1fgarty x1943h6x x4zkp8e x3x7a5m x1f6kntn xvq8zen x1s688f x1dem4cn" dir="auto" style="-webkit-font-smoothing: antialiased; color: var(--secondary-button-text); display: block; font-family: inherit; font-size: 0.875rem; font-weight: 600; line-height: 1.3333; max-width: 100%; min-width: 0px; overflow-wrap: break-word; word-break: break-word;"><span class="x1lliihq x6ikm8r x10wlt62 x1n2onr6 xlyipyv xuxw1ft" style="display: block; font-family: inherit; overflow: hidden; position: relative; text-overflow: ellipsis; white-space: nowrap;"><br /></span></span></div></div></div></div></div></div></div><div style="font-family: inherit;"><div class="x168nmei x13lgxp2 x30kzoy x9jhf4c x6ikm8r x10wlt62" data-visualcompletion="ignore-dynamic" style="border-radius: 0px 0px 8px 8px; font-family: inherit; overflow: hidden;"><div style="font-family: inherit;"><div style="font-family: inherit;"><div style="font-family: inherit;"><div class="x1n2onr6" style="font-family: inherit; position: relative;"><div class="x6s0dn4 xi81zsa x78zum5 x6prxxf x13a6bvl xvq8zen xdj266r xktsk01 xat24cr x1d52u69 x889kno x4uap5 x1a8lsjc xkhd6sd xdppsyt" style="align-items: center; border-bottom: 1px solid var(--divider); color: var(--secondary-text); display: flex; font-family: inherit; font-size: 0.9375rem; justify-content: flex-end; line-height: 1.3333; margin: 0px 16px; padding: 10px 0px;"><div class="x6s0dn4 x78zum5 x1iyjqo2 x6ikm8r x10wlt62" style="align-items: center; background-color: white; color: #65676b; display: flex; flex-grow: 1; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; orphans: 2; overflow: hidden; widows: 2;"><div class="" style="font-family: inherit;"><span class="x4k7w5x x1h91t0o x1h9r5lt xv2umb2 x1beo9mf xaigb6o x12ejxvf x3igimt xarpa2k xedcshv x1lytzrv x1t2pt76 x7ja8zs x1qrby5j x1jfb8zj" style="align-content: inherit; align-items: inherit; align-self: inherit; display: inherit; flex-direction: inherit; flex: inherit; font-family: inherit; height: inherit; justify-content: inherit; max-height: inherit; max-width: inherit; min-height: inherit; min-width: inherit; width: inherit;"><div class="x1i10hfl xjbqb8w x6umtig x1b1mbwd xaqea5y xav7gou x9f619 x1ypdohk xe8uvvx xdj266r x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r xexx8yu x4uap5 x18d9i69 xkhd6sd x16tdsg8 x1hl2dhg xggy1nq x1o1ewxj x3x9cwd x1e5q0jg x13rtm0m x1n2onr6 x87ps6o x1lku1pv x1a2a7pz x1heor9g xnl1qt8 x6ikm8r x10wlt62 x1vjfegm x1lliihq" role="button" style="border-radius: inherit; border: 0px; box-sizing: border-box; cursor: pointer; font-family: inherit; list-style: none; margin: 0px; max-height: 1.3333em; outline: none; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative; text-align: inherit; touch-action: manipulation; z-index: 1;" tabindex="0"><span class="xt0b8zv x1jx94hy xrbpyxo xl423tq" style="background-color: var(--card-background); float: left; font-family: inherit; margin-left: -100px;"><span style="font-family: inherit;"><span class="x1e558r4" style="font-family: inherit; padding-left: 4px;">s</span></span></span></div></span></div></div><div class="x9f619 x1n2onr6 x1ja2u2z x78zum5 x2lah0s x1qughib x1qjc9v5 xozqiw3 x1q0g3np xykv574 xbmpl8g x4cne27 xifccgj" style="align-items: stretch; background-color: white; box-sizing: border-box; color: #65676b; display: flex; flex-flow: row nowrap; flex-shrink: 0; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; justify-content: space-between; margin: -6px; orphans: 2; position: relative; widows: 2; z-index: 0;"><br class="Apple-interchange-newline" /></div></div></div></div></div></div></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-32638797111131119172023-03-04T03:41:00.006-08:002023-03-04T03:41:54.154-08:00လေထီး ဦးအုန်းမောင်<div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xdj266r x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">“လေထီး ဦးအုန်းမောင်”</span></div><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဗိုလ်အုန်းမောင်ကို ၁၉၁၉ ခုနှစ်က ဖျာပုံမြို့မှာ အဖ ဦးဘထိန်၊ အမိဒေါ်ဖွားရွှေတို့က မွေးတယ်။ ဖျာပုံမှာပဲ ၁၀ တန်း အောင်ပြီး ၁၉၃၈ ခုနှစ်မှာ <span style="font-family: inherit;"><a style="color: #385898; cursor: pointer; font-family: inherit;" tabindex="-1"></a></span>တို့ဗမာအစည်းအရုံးဝင် သခင်အုန်းမောင် ဖြစ်လာတယ်။ ၁၃၀၀ ပြည့် အရေးတော်ပုံ ရေနံမြေသပိတ် ရန်ကုန်အထိ ချီတက်ပွဲမှာ “ဗိုလ်“ စာရင်းသွင်းပြီး ဗိုလ်ဖြစ်လာတယ်။ ဖျာပုံမြို့နယ် တို့ဗမာအစည်းအရုံး အတွင်းရေးမှူး လည်း ဖြစ်လာတယ်။ ၁၉၃၉-၄၀ မှာ လွတ်လပ်ရေးအတွက် လျှို့ဝှက် မြေအောက် စည်းရုံးရေးလုပ်ခဲ့ပြီး ကွန်မြူနစ်ပါတီထဲ ဝင်ခဲ့တယ်။ ၁၉၄၄ ခုနှစ်မှာ သခင်ဗိုလ်၊ သမ္မတဟောင်း မန်းဝင်းမောင်၊ ဗိုလ်မှူးချစ်ကောင်း၊ ဦးကျော်ရင်၊ ဗိုလ်လှဖေ (မန်း) တို့ နဲ့အတူ ဂျပန်ဖက်ဆစ် တော်လှန်ရေးအတွက် အိန္ဒိယပြည်ကို လျှို့ဝှက်စွာသွားပြီး စစ်ပညာသင်ခဲ့တယ်။ သီဟိုဠ်ကျွန်း တောနက်ကြီးတွေထဲမှာလည်း စစ်ပညာသင်တန်း၊ လေထီးဆင်းသင်တန်းတွေ တက်ခဲ့ကြတယ်။ သူတို့ဟာ ဂျပန်တော်လှန်ရေး မစခင် မြန်မာပြည်ကို လေထီးခုန်ဆင်းနိုင်ခဲ့ပြီး လက်နက်အတတ်ပညာတွေကို လက်ဆင့်ကမ်း သင်ကြားပေးနိုင်ခဲ့တာမို့ ဂျပန်တော်လှန်ရေးကို အကျိုးပြုနိုင်ခဲ့ကြတာ ဖြစ်တယ်။ ကျနော့်ဘဝဟာ Struggle တိုက်ပွဲတွေနဲ့ ပြွမ်းတီးခဲ့တဲ့ဘဝပါ။ ကျွန်တော် အခုလည်း Struggle လုပ်နေတုန်းပါပဲ။ ကျွန်တော် သေတဲ့အထိ ဒူးမထောက် အညံ့မခံပဲ လုပ်သွားမှာပါ။ ကျွန်တော် မလုပ်နိုင်ခဲ့သေးတာတွေ တာဝန်မကျေခဲ့တာတွေ အများကြီး ရှိပါတယ်။ ဒါပေမဲ့ ကျွန်တော် လုပ်နိုင်သလောက်တော့ လုပ်ခဲ့ပြီးပါပြီ။ ကျွန်တော် ဖြတ်သန်းခဲ့တဲ့ ဘဝအတွက် ကျွန်တော် ဂုဏ်ယူပါတယ်။ (လေထီးဦးအုန်းမောင်) မကွယ်လွန်ခင်က ပြောဆိုချက် လေထီးဗိုလ်အုန်းမောင်ဟာ ၁၉၄၈ ခုနှစ် မတ်လ ၂၈ ရက်က ဖျာပုံခရိုင် ကွန်မြူနစ်ပါတီ အတွင်းရေးမှူးဘဝနဲ့ တောခိုခဲ့တယ်။ သူဟာ ကွန်မြူနစ်ပါတီ နှစ်ခြမ်းကွဲချိန်ကလည်း သခင်သန်းထွန်း ကွန်မြူနစ်ပါတီဖက်မှာ ရပ်တည်ခဲ့တာပါ။ ၁၉၄၉ ခုနှစ်မှာ ဗမာပြည် ကွန်မြူနစ်ပါတီ ဗဟိုကော်မတီအဖြစ် မြစ်ဝကျွန်းပေါ် ဌာနခွဲမှာ ခန့်အပ်ခံရတယ်။ ၁၉၅၁ ခုနှစ်မှာ ဟင်္သာတမြို့က ဒေါ်မြင့်မြင့်နဲ့ လက်ထပ်ခဲ့ပြီး ၁၉၅၃ ခုနှစ် ပုသိမ်ခရိုင်တိုက်ပွဲမှာ ခြေထောက်ကို သေနပ်မှန်ပြီး အဖမ်းခံခဲ့ရတယ်။ “သူဟာ ကိုကိုးကျွန်း (၁၉၅၈)၊ ဂေါ်ဒူလောင် (လိပ်ကျွန်း) (၁၉၅၉) နဲ့ ကိုကိုးကျွန်း (ဒုအကြိမ်) (၁၉၆၉ -၇၁) တို့မှာ ကျွန်း (၃) ကြိမ်ပို့ခံရတဲ့ နိုင်ငံရေးသမားတဦးဖြစ်ပါတယ်။ သူဟာ ရိုးရိုးအေးအေး နေထိုင်တတ်ပေမယ့် စိတ်ဓာတ်က သံမဏိလို ပြင်းထန်မာကျောပြီး တိုင်းပြည်ကို တကယ်ချစ်တဲ့ မျိုးချစ်ပုဂ္ဂိုလ်တဦးပါ” “လုပ်ဖော်ကိုင်ဖက် ကျွန်းပြန်ကြီးတဦး” ပြောပြချက် လေထီးဗိုလ်အုန်းမောင်ဟာ ကိုကိုးကျွန်း အကျဉ်းစခန်း တိုက်ပွဲတွေမှာလဲ အလံနီကွန်မြူနစ်ပါတီ ခေါင်းဆောင် သခင်ဖေဌေး၊ ဆရာရာဂျန်တို့နဲ့အတူ ဦးဆောင်တိုက်ခဲ့သူပါ။ သူနဲ့အတူ ကိုကိုကျွန်းမှာ တိုက်ပွဲဝင်ခဲ့တဲ့ ရဲဘော် ဖိုးသံချောင်းက အင်းစိန်ထောင်အတွင်းနဲ့ ကိုကိုးကျွန်း အကျဉ်းစခန်းတွေက လေထီးဗိုလ်အုန်းမောင် အကြောင်းတွေကို အခုလို ရေးခဲ့ပါတယ်။ “ အင်းစိန်ထောင်ထဲမှာ. . . ပိန်ပိန်လူတယောက် တုတ်ကောက်တချောင်းနဲ့ ထော့နင်း-ထော့နင်း လျှောက်လာနေတာကို တွေ့ရပါတယ်။ သူ့ခေါင်းပုံက အလယ်မှာမောက်နေပြီး ဆံပင်ကတော့ ကတုံး ဆံတောက်ပါပဲ။ အသက်အရွယ်နဲ့ ဒဏ်အမျိုးမျိုးကြောင့် ဦးလေးဗိုလ်အုန်းမောင်ရဲ့ရုပ်ဟာ ပါးချောင်ကျ၊ မျက်တွင်းဟောက်နေတာပဲ တွေ့ရလေ့ရှိပါတယ်။ ပေါ်လွင်လှတဲ့နှာတံကို ထောက်ထားတဲ့ သူ့ရဲ့ပါးရိုးတွေဟာ ကြံ့ခိုင်လှပြီး နောင်မှာ ဖိနှိပ်သူ အာဏာပိုင်တွေနဲ့ ရင်ဆိုင်တိုင်း အဲဒီပါးရိုးကြီးတွေ တင်းနေတာဟာ ကျနော်တို့လို နောက်လိုက်တွေကို သိပ်အားတက်စေပါတယ်။ . . . . .ဒီနောက် ၁၄ နှစ်လောက်ကြာတော့ ဦးလေးဦးအုန်းမောင်ကို ဘဝတူအဖြစ် ပြန်တွေ့ရပါ တယ်။ ကိုကိုးကျွန်းပေါ်မှာပါ။ . . . . . ကျနော့်အထင်တော့ ဦးလေးဗိုလ်အုန်းမောင် ရုပ်ဘာမှပြောင်းမသွားဘူးပဲ။ အင်းစိန်ထောင်တွင်းမှာ စစ်ဆင်ရေးစီမံကိန်းဆွဲပြီးဖိနှိပ်ရာမှာ ဦလေးဗိုလ်အုန်းမောင်ကို ဝိုင်းရိုက်ခဲ့ကြလို့ နံရိုး သုံးချောင်းတောင် ကျိုးခဲ့သတဲ့။ ဒါကြောင့်သူ့ကျန်းမာရေးဟာ အတော်ကို မကောင်းဘူးတဲ့။ တီဘီရောဂါလည်း ရှိနေသတဲ့။ အဲဒီအချိန်မှာ သူ့အသက်က ငါးဆယ်လောက် ရှိနေပါပြီ။ ကိုကိုးကျွန်းပေါ်ကိုရောက်ပြီး နောက်တနေ့မှာ ပင်လယ်ထဲရေချိုးဆင်းခွင့်ရလို့ ရေချိုးဆင်းကြတဲ့အခါမှာတွေ့ ရတဲ့ ဦးလေးဗိုလ်အုန်းမောင်ရဲ့ပုံဟာ တကယ့်ကို ကမ္မဌာန်းရုပ်ပါ။ ထူးတာက ဒီကမ္မဌာန်းရုပ်ရဲ့နံဘေးမှာ ခွဲစိပ်ချုပ်ရိုးကြောင်းတွေ ပါနေတာပါပဲ။ ဒါပေမဲ့သူဟာ ကိုကိုးကျွန်းပေါ်ကတိုက်ပွဲတွေကို မားမားမတ်မတ်ခေါင်းဆောင်နိုင်ခဲ့ပါတယ်။ နံရိုးကျိုးပေမဲ့ နှလုံးက ခိုင်ကျည်ပါတယ်။ တုတ်ကောက်တချောင်းနဲ့ ထော့နင်းထော့နင်းပဲ သဲသောင်ပြင်ပေါ်လျှောက်၊ ထောင်အာဏာပိုင်တွေကို တဖဝါးမဆုတ်ရင်ဆိုင်ခဲ့ပါတယ်။ ကျနော်တို့အားလုံးကိုယ်စား ထောင်အာဏာပိုင်တွေနဲ့ ရင်ဆိုင်ရာတဲ့အခါမှာ တုတ်ကောက်ကိုယ်စီနဲ့ရပ်ပြီး ပြတ်ပြတ်သားသား ပြောဆိုနေတဲ့ ဦးလေးဗိုလ်အုန်းမောင်နဲ့ ဆရာရာဂျန်တို့နှစ်ဦးကို မြင်ရတာဟာ အင်မတန်မှ ကြက်သရေလည်းရှိ၊ အားလည်းတက်စရာလည်း ကောင်းလှပါတယ်။ “ (ရဲဘော်ဖိုးသံချောင်း ရဲ့ အရေးတော်ပုံဂျာနယ်၊ အတွဲ ၁၊ အမှတ် ၃၊ ဖေဖော်ဝါရီလ ၂၀၁၁ ပါ ကျွန်တော်မမေ့တဲ့ လေထီးဗိုလ်အုန်းမောင် ဆောင်းပါးမှ ) </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">လေထီးဦးအုန်းမောင်သည် ရာသက်ပန်နိုင်ငံရေးသမားတစ်ဦးဖြစ်ပြီး မိမိယုံကြည်ချက်အတိုင်း မတွေမဝေ မယိမ်းမယိုင်နေထိုင်သွားသူတစ်ဦးဖြစ်သည်။ ကျန်းမာရေးနှင့်အညီ စားသောက်နေထိုင်လေ့ရှိပြီး၊ ကိုယ်ကျင့်တရားကောင်းမွန်သူတစ်ဦးလည်း ဖြစ်၏။ ဦးအုန်းမောင်သည် ဗမာ့ခေတ်သစ်သမိုင်း၊ ဗမာ့လွတ်လပ်ရေးသမိုင်း၊ ဗမာ့တို့၏ ဖက်ဆစ်တော်လှန်ရေးသမိုင်းတွင် ရှေ့တန်းမှ အသက်စွန့်ပါဝင်ခဲ့သူတစ်ဦးလည်း ဖြစ်သည်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဖက်ဆစ် တော်လှန်ရေးကို ဗိုလ်ချုပ်အောင်ဆန်းတို့ရဲ့ ရဲဘော်သုံးကျိပ် နဲ့ အတူ ဂျပန်တွေ ဝင်မလာခင် ကတည်းက ဗမာ လူငယ်တွေက ပြင်ဆင် နေခဲ့ပြီဆိုရင် တချို့ လူငယ်တွေက အံဩကြ ပါလိမ့်မယ်။ သခင် အောင်ဆန်းတို့ဟာ ပြည်ပကို မထွက်ခင် ကတည်းက ဂျပန်တွေ ဆီကို သွားတာ မဟုတ်ဘဲ ဂျပန်ကို ခုခံ တော်လှန်နေပြီ ဖြစ်တဲ့ တရုတ် ကွန်မြူနစ်တွေ ဆီကို သွားရင်း ဂျပန်က သခင် အောင်ဆန်းတို့ ဦးတည် သွားနေသော တရုတ်မြို့တွေကို သိမ်းပိုက်ပြီး ဖြစ်နေလို့ အဆက်ပြတ် သွားခဲ့ရတာပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ရဲဘော် သုံးကျိပ်တို့က အရှေ့ဘက်ကို ထွက်သွားသလို ရဲဘော် ရှစ်ကျိပ် (လောက်) ဟာလည်း အနောက်ဘက်ကို ထွက်သွားခဲ့ပါတယ်။ အရှေ့ဘက်ကို ထွက်သွားသူတွေရဲ့ ခေါင်းဆောင်က သခင် အောင်ဆန်း၊ အနောက်ဘက်ကို ထွက်သွား သူတွေရဲ့ ခေါင်းဆောင်က သခင်သိန်းဖေ၊ တက်ဘုန်းကြီး သိန်းဖေ ခေါ် ကာလကတ္တား သခင်သိန်းဖေ။ သခင် အောင်ဆန်း၊ သခင် သိန်းဖေ၊ သခင် လှဖေ၊ သခင် ဗဟိန်း စတဲ့ သခင် လူငယ်တွေဟာ ဗမာပြည် ကွန်မြူနစ် ပါတီကို စတင် တည်ထောင် သူတွေလည်း ဖြစ်ကြပါသည်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">သခင် အောင်ဆန်းရဲ့ အုပ်စုဟာ ထွက်တာ စောလို့ ထင်ပါတယ်။ လူဗျောက်သောက် ရောရာ ပါရှိပါတယ်။ သခင် သိန်းဖေရဲ့ အုပ်စုကတော့ ကွန်မြူနစ် ပါတီဝင်တွေ များပါတယ်။ ကွန်မြူနစ်တွေ လိုလိုချည်း ပါပဲ။ ကွန်မြူနစ် မဖြစ်သေး သူတွေလည်း ကာလကတ္တားမှာပဲ “နီ” သွားကြပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">၁၉၄၄ ခုနှစ်မှာ သခင်ဗိုလ် ခေါင်းဆောင်တဲ့ ရဲဘော် ၉ ဦး အဖွဲ့ဟာ အထက်အညာမှာ ဗဟို ပြုနေတဲ့ ဗိုလ်ဗထူး တပ်ရဲ့ အကူအညီနဲ့ မဲဇာ တကောင်းဘက်ကို ဖြတ်ပြီး အိန္ဒိယပြည်ရှိ သခင် သိန်းဖေ ဦးစီး စီမံ ခန့်ခွဲနေတဲ့ လေထီး သင်တန်းကို သွားတက်ဖို့ ဖြစ်ပါတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဖွဲ့ဝင်တွေ ထဲမှာ မန်းဝင်းမောင် (နောင် - သမ္မတ)၊ ကာနယ် ချစ်ကောင်း (နောင် - တောခို ကွန်မြူနစ် ခေါင်းဆောင်) ရခိုင် ဦးကျော်ရင် (နောင် - မန္တလေး တက္ကသိုလ် ပါမောက္ခချုပ်)၊ ဗိုလ်ဘညွန့် (ပီကင်းပြန် တောခို ကွန်မြူနစ်၊ ကွယ်လွန်)၊ ကိုသန်း ဆိုသူနဲ့ ဖျာပုံက ဦးအုန်းမောင် (သုံးကျွန်းပြန် ကွန်မြူနစ်) - အားလုံး ၇ ဦး ဖြစ်ပါတယ်။ ဗိုလ်ဘထူးက လမ်းပြဖို့ ထည့်လိုက်တဲ့ ဗိုလ်လှဖေနဲ့ မောင်ကျောက်တို့ပါ ပေါင်းရင် အားလုံး ၇ ဦးပါ။ မဲဇာဘက် ရောက်မှ ဗိုလ်လှဖေ ငှက်ဖျားမိလို့ လူစု ခွဲလိုက်ရ ပါတယ်။ ဦးအုန်းမောင်က ဗိုလ်လှဖေကို ပြန်ပို့ဖို့ နေရစ် ခဲ့ရပါတယ်။ ဒါကြောင့် မန်းဝင်းမောင်နဲ့ အတူ နောက်မှ ပြန်သွားရ ပါတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အိန္ဒိယနဲ့ သီဟိုမှာ လေထီး သင်တန်း၊ စစ်သင်တန်းများကို မဟာမိတ် ( အင်္ဂလိပ်၊ အမေရိကန်) တပ်တွေက ဦးဆောင် လေ့ကျင့် ပေးပါတယ်။ ပင်မ စခန်းမှာတော့ သခင် သိန်းဖေက သူ့ရဲ့ ဘုံရိပ်သာမှာ နိုင်ငံရေး၊ ကွန်မြူနစ် သဘောတရားရေး သင်တန်းတွေ ပေးပါတယ်။ သင်တန်းပြီးတော့ ဗမာပြည်ထဲကို လေထီးနဲ့ ခုန်ဆင်းပြီး ပြည်တွင်းက ဖက်ဆစ် တော်လှန်ရေးမှာ ပူးပေါင်း ပါဝင် ဆောင်ရွက် ကြရပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဗမာပြည် လွတ်လပ်ရေး ရတော့ ၁၉၄၈ မှာပဲ ကွန်မြူနစ်တွေလဲ ဖဆ - ဆိုရှယ် အစိုးရရဲ့ တောခြောက်တာကို ခံရပြီး ပြည်တွင်းစစ် ဖြစ်ပွား ခဲ့ပါတယ်။ ဦးအုန်းမောင်တို့လည်း တောခိုရပြီး ကွန်မြူနစ် ဗဟို ကော်မတီဝင်တွေ ဖြစ်ကုန်ကြ ပါတယ်။ နောက်တော့ စစ်တပ်က ဖမ်းမိသွားတာ ဆိုထင်ပါရဲ့။ ထောင်ကျပြီး ကိုကိုးကျွန်း အကျဉ်း စခန်းကို နှစ်ခါပြန် ရောက်ရှိ သွားခဲ့ရ ရုံမက လိပ်ကျွန်း အကျဉ်း စခန်းကိုလည်း အပို့ ခံခဲ့ရတော့ ကျွန်းသုံးကျွန်း စံခဲ့ရသူ ဖြစ်သွား ခဲ့ပါတယ်။ကိုကိုးကျွန်း အကျဉ်း စခန်းမှာတော့ ဗန်းမော်တင်အောင်၊ မြသန်းတင့်တို့နဲ့ အတူတူ အစာငတ်ခံ တိုက်ပွဲကို ဦးဆောင် ဆင်နွှဲခဲ့သူ တစ်ဦး အဖြစ် ထင်ရှားပါတယ်။ နောက်ဆုံး ပါဝင် လှုပ်ရှား ခဲ့တာကတော့ ရှစ်လေးလုံး အရေးတော်ပုံကြီးပါ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဦးအုန်းမောင်တို့ အကြောင်းတွေကို ဖက်ရတာဟာ ဒဏ္ဍဍာရီ ပုံပြင်တွေကို ဖတ်ရသလို မယုံနိုင် လောက်အောင် ထူးခြား ဆန်းကြယ် လှပါတယ်။ ဒါပေမဲ့ ဒီဖြစ်ရပ်တွေဟာ လူအများအပြား ပါဝင်တဲ့ တကယ့် သမိုင်းဝင် ဖြစ်ရပ်တွေ ပါပဲ။ ဗမာ့ လွတ်လပ်ရေး သမိုင်း၊ ဖက်ဆစ် တော်လှန်ရေး သမိုင်းကြီးပါ။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျွန်တော် ရန်ကုန်ကို ရောက်လာတာက ၁၉ရဝ ခုနှစ် ကျော်မှပါ။ ကျနော် မန္တလေးမှာ နေကတည်းက ဆက်သွယ် ွ့ကမ်းဝင်နေတဲ့ စာကြည့်တိုက်မှူးဟောင်း၊ ယဉ်ကျေးမှု ဗိမာန် ညွှန်ကြားရေးမှူးချုပ် ဦးသန်းထွတ် (ဆရာ တိုက်စိုး) အိမ်ကို မကြာခဏ ရောက်တတ်ပါတယ်။ ဆရာတိုက်စိုးက”ခုပဲ ကိုအုန်းမောင် ပြန်သွားတယ်”၊ “တော်ကြာရင် ကိုအုန်းမောင် လာလိမ့်မယ်” စသဖြင့် ပြောလေ့ ရှိပါတယ်။ ဆရာ တိုက်စိုးနဲ့ ဦးအုန်းမောင်ဟာ ဖျာပုံသားတွေ ဖြစ်ကြပြီး မူလတန်း ကတည်းက တွဲလာတဲ့ သူငယ်ချင်းတွေ ပါတဲ့။ ရုပ်ရည်အရ ပြောရရင် အမွှာမွေးလို တူကြပါတယ်။ဆရာ တိုက်စိုးက သူ့အထက်က ဝန်ကြီး (ဗိုလ်ချုပ် သောင်းဒန် စသည်) တို့ကို ကြိုတင် ရှင်းပြပြီး ဦးအုန်းမောင်ကို ငယ်သူငယ်ချင်း အဖြစ် သူ့ရုံးကိုတောင် ဖိတ်ခေါ် တွေ့ဆုံခဲ့ပါတယ်။ အထူးသဖြင့်တော့ ရှေးဟောင်း နှောင်းဖြစ်နဲ့ စာကြောင်း ပေကြောင်းတွေ ပြောကြတာ ပါပဲ။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျနော် ရန်ကုန် ရောက်လာတဲ့ အခါ ဆရာ တိုက်စိုးက သူ့အိမ်ကို ဦးအုန်းမောင်၊ သခင် အုန်းမြင့်၊ ဒဂုန် တာရာ စတဲ့ မိတ်ဆွေများကို ဖိတ်ခေါ်ပြီး စကားဝိုင်း ဖွဲ့လေ့ ရှိပါတယ်။ ကျနော့်ကိုလည်း ဆရာ တိုက်စိုးက ဖိတ်လေ့ရှိလို့ သူတို့ဝိုင်းမှာ ပါနေပါတယ်။ အထူးသဖြင့် ရှေးဟောင်း နှောင်းဖြစ်တွေ ကိုပဲ ပြောလေ့ ရှိပါတယ်။ကျနော်က သူတို့ အတ္ထုပ္ပတ္တိတွေကို တပိုင်းတစစီပဲ သိသူဖြစ်လို့ ကျနော် မသိသေးတဲ့ ကွင်းဆက်တွေ ဝင်မေးပါတယ်။ စာကြောင်း ပေကြောင်းကတော့ အားလုံးက ရှေးဟောင်း နောက်မီချည်း ဆိုတော့ ပြောလို့လည်းကောင်း၊ နားထောင် မှတ်သားဖို့လည်း ကောင်းပါတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျနော်တို့ ပုံမှန် တွေ့ဆုံလေ့ ရှိတဲ့ တခြား နေရာတွေ ကတော့ မွေးနေ့ပွဲတွေနဲ့ ကွယ်လွန်သူတွေရဲ့ နှစ်လည်ပွဲတွေ ပါပဲ။ လေထီး ဦးအုန်းမောင်က ဖျာပုံသား ဆိုတော့ ဆရာ ဇော်ဂျီ မိသားစုနဲ့လည်း ရင်းနှီးပါတယ်။ ဆရာ ဇော်ဂျီ ကွယ်လွန်ခြင်း ဆယ်နှစ်ပြည့်ပွဲမှာ သင်္ဘောတစီးလုံး ငှားပြီး သွားကြတော့ ဦးအုန်းမောင်တို့၊ သခင် အုန်းမြင့်တို့လည်း ပါကြပါတယ်။ ပွဲမှာ သူတို့ စကားပြောခွင့် မရကြပါဘူး။မုံရွာ တင်ရွှေ၊ ဗိသုကာ ကျော်မင်း၊ ကိုသိန်းတင် (အဖွဲ့ချုပ် တိုင်းစည်းရုံးရေးမှူး)၊ ဟာဂျီ မြသန်း (ကိုမင်းဇင်တို့ အဖေ)၊ ဆရာ မြသန်းတင့် စသူတို့ရဲ့ နှစ်လည် ဆွမ်းကြွေးပွဲ၊ ဆရာကြီး သခင်ကိုယ်တော်မှိုင်း နှစ်လည် ဆွမ်းကြွေးပွဲ တို့မှာလည်း ဆုံလေ့ ရှိကြပါတယ်။အမေ လူထု ဒေါ်အမာ မွေးနေ့ပွဲမှာတော့ သခင် အုန်းမြင့်၊ သခင် သိမ်းမောင် (ဝါးခယ်မ)၊ ဦးထွန်းတင် (သခင် ကိုယ်တော်မှိုင်း ပြည်တွင်း ငြိမ်းချမ်းရေး အဖွဲ့၊ အတွင်းရေးမှူး)၊ တော်ဘုရားလေး၊ ဦးချမ်းအေး စသူတွေ့နဲ့ နှစ်စဉ် ဆုံကြတယ်။ ရုပ်ရှင် မင်းသားကြီး ဦးထွန်းဝေလည်း ပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အများအားဖြင့် စစ်အစိုးရက မျက်စေ့ ဒေါက်ထောက်ကြည့်တာ ခံရသူတွေ တစ်နိုင်ငံလုံးက ဆိုသလို လာကြတာပါ။ ဘယ်မှာ ဆုံဆုံ ဒီလူတွေ ချည်းပါပဲ။ ဒါပေမဲ့ ဒီလူတစုဟာ လက်ရှိ အစိုးရအကြောင်းကို အထူး ပြောဆိုနေလေ့ မရှိပါဘူး။ (ပြောစရာမှ မလိုဘဲ) ခုဟာက အချင်းချင်း အလွမ်းပြေ တွေ့ဆုံကြ အားပေးကြတဲ့ သဘောထက် မပိုလှပါဘူး။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျနော်တို့တတွေ ဦးအုန်းမောင်ရဲ့ အိမ်ကိုလည်း အလည်ရောက်လေ့ ရှိတယ်။ လူငယ်လေးတွေက အဘ ဦးအုန်းမောင် အိမ်ဆိုရင် လိုက်ပို့ချင်လေ့ ရှိတယ်။ သူတို့ရဲ့ အဘ ဦးအုန်းမောင်နဲ့ ကျနော်တို့ စကား ပြောကြတာကို နားထောင်ချင်လို့တဲ့။ ကျနော်က သူတို့ ကိုကိုးကျွန်းမှာ အချင်းချင်း စောင့်ရှောက်ကြပုံ၊ စိတ်ဓာတ် မြှင့်တင်ကြပုံ၊ အပျင်းဖြေကြပုံ၊ နိုင်ငံရေး လေ့လာကြပုံ၊ သမိုင်း လေ့လာကြပုံ တွေကို ကိုယ်လည်းကြားချင် လူငယ်တွေလည်းကြား စေချင်ပါတယ်ကျနော် ကြားဖူးတဲ့ ပုံပြင်လေးကို ကျနော် ပြန်မေးဖူးတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဘ ထောင်က (ကျွန်းက) လွတ်လာတော့ အိမ်ကို ပြန်လာတယ်။ အိမ်ပေါက်ဝမှာ သူ့သမီးကလေးကို တွေ့တော့ သမီးက အဖေကို စိမ်းနေတယ်။ “သမီး အဖေလေ” လို့ ပြောတော့ သမီးလေးက “အမေရေ … အဖေဆိုတဲ့ လူကြီး လာနေတယ်” လို့ လှမ်းအော်သတဲ့။တချို့က “ဒီပုံပြင်” လေးကို ကြားရရင် မျက်ရည် ကျကြပါတယ်။ “အဘက တိုက်ပွဲမှာ ခြေတောက်ကို သေနတ်မှန်လို့ အဖမ်းခံရတာဆို”။ “လေထီး တပ်သားကြီးကို ကန်ဖူးတယ် ရှိအောင် ဆိုပြီး စစ်စုံထောက်တွေက ကန်လို့ နံရိုး ကျိုးဖူးတယ်ဆို” စသည်ဖြင့် သူတို့က ဝင်မေးကြတာတွေလည်း ရှိပါတယ်။ သူတို့ရဲ့ အဘကလည်း ကြွားဝါတဲ့ လေသံ၊ အာဃာတ ပါတဲ့ လေသံ မပါဘဲ ပုံမှန်ပဲ ပြန်ပြောလေ့ ရှိပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">လူငယ် နိုင်ငံရေးသမား တွေကို ထောင်ချရင် ထောင်ထဲမှာ ဦးအုန်းမောင်တို့လို နိုင်ငံရေး သမားကြီးတွေနဲ့ အတူထားလေ့ မရှိတာဟာ အဲသလို လူငယ်တွေနဲ့ တွေ့ဆုံ မေးမြန်းရင်း နိုင်ငံရေးအမြင်၊ သမိုင်းအမြင်တွေ ရင့်ကျက် မြှင့်တက် ကုန်ကြလို့ပါပဲ။ လူကြီးတွေကလည်း လူငယ် မျိုးဆက်သစ်တွေကြောင့် အားသစ် လာကြပါတယ်။ ဦးအုန်းမောင်တို့ ကိုယ်တိုင်က လူကြီး လူငယ် မခွဲခြားဘဲ အပြန်အလှန် လေးစားသမှုနဲ့ ဘဝအသိ ဘဝအားမာန်တွေ ဖလှယ်ကြပါတယ်။ ထောင်ကို ဘဝ တက္ကသိုလ် ဖြစ်စေ ခဲ့ကြပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">အဘ ဦးအုန်းမောင်ဟာ အသက် ၈၂ နှစ် အရွယ် ၂ဝဝဝ ပြည့်နှစ် ဒီဇင်ဘာ ၂၈ မှာ ကွယ်လွန်တယ်။ ဦးအုန်မောင်ရဲ့ အိမ်ကိုလည်း ရောက်ပါတယ်။ ဈာပနလည်း လိုက်ပို့ပါတယ်။ လိုက်ပို့ကြတဲ့ လူထုဟာလည်း မနည်းပါဘူး။ အဘ ဦးအုန်းမြင့် (သခင်အုန်းမြင့်) နဲ့ သခင်အိုကြီးတွေ၊ ကျောင်းသား ခေါင်းဆောင်ဟောင်း ကိုဘကောင်းနဲ့ ကျောင်းသား ခေါင်းဆောင်ဟောင်းတွေ၊ ရှစ်လေးလုံး အရေးတော်ပုံ ခေါင်းဆောင်တွေ၊ စာရေး ဆရာတွေ၊ သတင်း စာဆရာတွေ လာရောက် ကြပါတယ်။ ဒေါ်အောင်ဆန်းစုကြည်နှင့် စာရေးဆရာမ ဒေါ်ခင်ဆွေဦး တို့ကိုလည်း တွေ့လိုက်ရ ပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဈာပန အပြီးမှာ လေထီး ဦးအုန်းမောင် အမှတ်တရ စာတမ်းများကို စာအုပ်ထုတ်ဖို့ စာမူတွေ စုဆောင်း ကြပါတယ်။ အဘ ဦးအုန်းမောင်ရဲ့ ဇနီး (မမမြင့်) နဲ့ သမီးကပါ ကျနော်တို့ အမှတ်တရ စာအုပ် တည်းဖြတ် ထုတ်ဝေရေးမှာ ပါဝင် ကူညီဖို့ သဘောတူ ထားပါတယ်။ ဆရာ တိုက်စိုး၊ အဘ ဦးအုန်းမြင့်၊ အဘ သခင် သိမ်းမောင် (ဝါးခယ်မ)၊ ဒဂုန်တာရာ စတဲ့ ဆရာကြီးများကို ကြီးကြပ်ဖို့ မေတ္တာရပ်ခံပြီး “စာအုပ်ဈေး” စာအုပ်တိုက် ပိုင်ရှင် ဦးမော်လင်းကို ထုတ်ဝေရေး တာဝန် ယူပေးဖို့ အပ်ပါတယ်။ ဆက်လက်ပြီး လေထီး ဦးအုန်းမောင် ကိုယ်တိုင် ရေးခဲ့တဲ့ စာတွေကို စုပေါင်း ထုတ်ဝေဖို့လည်း ဆုံးဖြတ် ထားကြပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ကျနော်က ဒီစာအုပ်ကို သမိုင်း စာအုပ် အဖြစ်နဲ့ မြန်မာနိုင်ငံ သမိုင်း သုတေသန အဖွဲ့ (ဗိုလ်ချုပ် နေဝင်းရဲ့ ဇနီး ညွှန်ကြားရေးမှူးချုပ် ဒေါ်နီနီမြင့်ထံ တင်ပေးဖို့ကို တာဝန် ယူဖူးထားရ ပါတယ်။ အဲဒီ အဖွဲ့မှာက အဘ ဦးအုန်းမောင်ရဲ့ ငယ်သူငယ်ချင်း ဦသန်းထွတ် (ဆရာ တိုက်စိုး) လည်း အမှုထမ်း နေလေရဲ့ ဆိုတာကို အများ သိကြတော့ သမ္မတကြီး မန်းဝင်းမောင်ရဲ့ လက်ထက်မှာ လေထီးသင်တန်း တက်ဖက် ရဲဘော် ကာနယ် ချစ်ကောင်း ထောင်ချ ကြိုးပေး ပြစ်ဒဏ် ခံရပုံကို သွားပြီး သတိရ ကြပါတယ်။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဦးအုန်းမောင် စာအုပ်ကို ဦးသန်းထွတ်တို့က ဖတ်ရှု တည်းဖြတ် ကြရမှာပါ။ ဒါပေမဲ့ ဦးသန်းထွတ်မှာ ထုတ်ဝေခွင့် ပေးနိုင်တဲ့ အာဏာ လုံးဝ မရှိရှာတော့တာကို သူငယ်ချင်း ဦးအုန်းမောင် နားလည်း ထားပြီးသားပါ။ ခုလို ဒေါ်နီနီမြင့်တို့ လက်ထဲ သူ့စာမူ အပ်ရတာကိုလည်း မနှစ်မြို့ ရှာပါဘူး။ သူ မသေဆုံးခင် ထုတ်ဝေခွင့် ရမယ်လို့လည်း မမျှော်လင့် ခဲ့ပါဘူး။ ဒေါ်နီနီမြင့် ကတော့ ထုတ်ဝေခွင့် (ချပေးခဲ့) ထောက်ခံ ပေးခဲ့သတဲ့၊ စာပေ စိစစ်ရေး စစ်ထောက်လှမ်းသမား တွေက ထုတ်ခွင့် မပေးခဲ့ပါဘူး။ (ဒီ ကိစ္စက ဦးအုန်းမောင် မကွယ်လွန်မီ ကတည်းက ကြုံခဲ့တာပါ)ထူးဆန်းတဲ့ ကံကြမ္မာကို သတိရလို့ ဆက်ပြောလိုက်ချင် ပါတယ်။ </span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">ဆရာ တိုက်စိုးနဲ့ အဘ လေထီး ဦးအုန်းမောင်တို့ဟာ မူလတန်းမှာ ကတည်းက သက်တူရွယ်တူ ရုပ်ချင်းတူ သူငယ်ချင်းတွေ ဖြစ်ကြောင်း၊ ကြီးတော့လည်း “သန်းထွတ်” “အုန်းမောင်” လို့ ငယ်ငယ်ကလိုပဲ ခေါ်ကြပြီး အမြဲမပြတ် တွေ့ဆုံလေ့ ရှိခဲ့ကြကြောင်း အသိုင်းအဝန်းကြီး တခုလုံးက သိထားကြပါတယ်။ စစ်စုံထောက်တွေလည်း သိထားကြတာ ပါပဲ။ဆန်းတာက သူတို့ နှစ်ဦးစလုံးဟာ အသက် ၈၂ နှစ် အရွယ်မှာ ကင်ဆာ ရောဂါနဲ့ ရှေ့ဆင့် နောက်ဆင့် ကွယ်လွန် သွားကြတဲ့ အချက်ပါပဲ။ နှစ်ဦး စလုံးဟာ လည်ပင်း ညာဘက် အခြေမှာ ကင်ဆာ အကြိတ်နှစ်လုံး ပေါ်လာပြီး ဒီအနာနဲ့ပဲ ကွယ်လွန် သွားကြ ရှာပါတယ်။ ငယ်သူငယ်ချင်း နှစ်ယောက် နောင်ဘဝမှာ လွတ်လွတ်လပ်လပ် ရာသက်ပန် ချစ်ခင် လက်တွဲသွားခွင့် ကြုံရပါစေသော်ဝ်လို့ ကျနော်တို့ ဆုတောင်း လိုက်ကြပါစို့။</span></div></div><div class="x11i5rnm xat24cr x1mh8g0r x1vvkbs xtlvy1s x126k92a" style="background-color: white; color: #050505; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-variant-ligatures: normal; margin: 0.5em 0px 0px; orphans: 2; overflow-wrap: break-word; white-space: pre-wrap; widows: 2;"><div dir="auto" style="font-family: inherit;"><span style="font-size: medium;">"လေးစား စံထားတဲ့ လေထီး ဦးအုန်းမောင်" ရုပ်ပုံလွှာ အဖွဲ့- ဆရာ မောင်စွမ်းရည် / မိုးမခ ကွန်ရက်</span></div></div>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-76288943613973852462023-03-03T01:12:00.004-08:002023-03-03T01:12:55.274-08:00ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၆<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၆)</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကားက ဂိတ်တိုင်းရပ်သလို ဖြည်းဖြည်းလည်းမောင်းသည်။ မှော်ဘီဘက်သို့ ပိုနီးလာပြီ။ ထောက်ပို့တပ်ရှေ့ ကားဂိတ်ရောက်တော့ ကျွန်တော်တို့ဆင်းကြပါသည်။ ရင်ထဲလည်း အလုံးကြီးတလုံးကျသွာသလို ခံစားရသည်။ ထောက်ပို့တပ်နှင့် ကားလမ်းဟိုဘက် ရှေ့တည့်တည့်တွင် ရွာလေးတရွာရှိပါသည်။ ရွာဆိုသော်လည်း အိမ်ဆယ့်လေးငါးဆယ်လုံးခန့် တန်းစီဆောက်ထားသည့် ရွာတန်းရှည်။ ရွာ့နောက်ဘက်နှင့် ဘေးဘက်တို့တွင် လယ်ကွင်းများဖြစ်ကြပြီး တပ်ပိုင် တပ်ပိုင်ဟု ဆိုင်းဘုတ်တွေထောင်ထားပါသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထိုရွာကလေးထဲမှဖြတ်ပြီး လယ်ကွင်းတွေကြားထဲဖောက်ထားသည့် တာလမ်းလေးအတိုင်း ကျွန်တော်တို့ လျှောက်လာကြသည်။ စပါးတွေမှည့်နေတာကို သတိထားမိပါသည်။ ခုချိန်ဆို အမေခတို့ဆီက စပါးတွေလည်း မှည့်လောက်ပြီ။ ကျွန်တော် သွားကြည့်ခဲ့သည် မျက်စေ့တဆုံးလယ်ကွင်းတွေကို သတိရမိပါသည်။ ကြွက်က လယ်သိမ်းချိန်ကျမှ ပိုပေါတာကွ၊ အဲ့အချိန်ကျ ဘိပါထောင်ရတယ်ဟု အဖေဦးဖိုးထောင်ပြောတာကို နားထဲကြားမိပါသည်။ ဘိဘယ်လိုထောင်ရသည်ကို သူပြထားသဖြင့်သိနေသည်။ ကြွက်ကို လည်ညှပ်နှင့်ပဲထောင်ထောင်၊ ဘိနှင့်ပဲထောင်ထောင်၊ မှိန်းနဲ့ပဲထိုးထိုး ကြွက်ကတော့ သေချည်သည်းပင်။ သို့သော် ကျွန်တော်က ဘိ ပိပြီး သေသည့်ကြွက်က ဝေဒနာပိုခံစားရမည်ထင်ပြီး စိတ်ထဲမကောင်း။ ခုချိန်ဆို အမေခ ဘာလုပ်နေမှာပါလိမ့်။ ကညွှတ်ကွင်းထဲမှာ ဈေးလည်ရောင်းနေမည်လား။ တဲပြန်ရောက်ပြီး မီးဖိုချောင်ထဲရောက်နေမလား။ အဖေတော့ ကွန်ပဲ မဲထိုးနေမည်ထင်သည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တာလမ်းလေးပေါ် ဆယ့်ငါးမိနစ်ခန့်လျှောက်မိတော့ နောက်ထပ်ရွာလေးတရွာ ရောက်ပါသည်။ ရွာဆိုသော်လည်း တဲလေးဆယ်လုံးခန့် စုစုလေးတည်ထားတာဖြစ်သည်။ အားလုံး တဲသေးသေးတွေဖြစ်သည်။ ထိုတဲစုလေးလွန်တော့ လယ်ကွင်းစပ်ရောက်လာသည်။ လယ်ကွင်းစပ်က မြေမို့မို့လေးပေါ်တွင် တဲလေးတတဲတည်း ထီးတည်း။ တဲလေးက ဓနိမိုးထရံကာ။ ကြမ်းက လူကြီးရင်စို့ခန့်မြင့်သည်။ ဝါးလှေကားလေးတပ်ထားသည်။ မျက်နှာစာကို ဝါးကပ်အကျဲ ကာထားသဖြင့် အတွင်းကို မြင်နေရသည်။ အတွင်းတွင် ဝါးထရံတချပ်ခြားပြီး ကာထားသည်။ အခန်းဖွဲ့ထားတာ ဖြစ်မည်။ ထရံတွင် ပုဆိုးတထည် လှန်းထားသည်။ ရုပ်ရှင်မင်းသား မင်းသမီးပုံတွေနှင့် ဆေးကြော်ငြာတွေ ကပ်ထားသည်။ ကွာကျသည့်ဟာက ကွာကျနေသည်။ ခေါင်းရင်းတွင် ဘုရားစင်ရှိပြီး ဘုရားစင်ပေါ်တွင် ဗုဒ္ဓပုံတော် ပန်းချီကားသေးသေးလေးတခုမှလွဲ၍ ဘာမှမမရှိ။ အိမ်ရှေ့ခန်းဟုဆိုရမည့်နေရာတွင် ဖျာကြမ်းခင်းကာ လုံးထွေးထားသည့် စောင်တထည်၊ ချေးညှော်အထပ်ထပ်နှင့် အစွပ်မပါသည့်ခေါင်းအုံးတလုံး၊ လိပ်တင်ထားသည့် ခြင်ထောင်တခုကို တွေ့ရသည်။ ထုတ်တန်းမှ ကလေးပုခက်တလုံးလည်း တန်းလန်းကျနေသည်။ အားလုံးက ဖရိုဖရဲ။ တဲလေးက တကယ့်ကို သေးသေးလေး။ အထဲတွင် ဘယ်သူမှမရှိ။ ကျွန်တော့်ကို ဆရာဝဏ္ဏက အဲ့ဒါ ငါ့အိမ်ပဲဟု ပြောတော့ ကျွန်တော်မယုံနိုင်။ ရှူးဖိနပ်နှင့် ဘောင်းဘီရှည်နှင့် အပေါ်အောက်ဝတ်စုံအဖြူနှင့် သားသားနားနား ဝတ်ထားသူသည် ဘယ်လိုမှ သည်တဲလေးနှင့် မလိုက်။ ဆရာက ငတင့်ရေ ရွာထဲသွားပြီး မင်းအမကိုရှာစမ်းဟု ပြောတော့ ငတင့်က ဘင်ကြီးချကာ ရွာထဲဘက်ပြန်ပြေးသွားသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော်က တဲဝန်းကျင်ကိုလိုက်ကြည့်မိပါသည်။ ခြံစည်းရိုးမရှိ။ တနေရာတွင် စဉ့်အိုးတလုံးချထားပြီး စဉ့်အင်တုံ ၂ လုံးချထားသည်။ စဉ့်အိုးထဲတွင် ရေခပ်ချိုးရန် ဖလားတလုံးကပေါလော။ အင်တုံတခုထဲတွင် ထမိန်နှင့်ဘော်လီ ဘယာစီယာတွေ ရေစိမ်ထားပြီး၊ အခြားတလုံးတွင် ပုဆိုးနှင့် အတွင်းခံဘောင်းဘီတွေ ရေစိုစိုနှင့်ထည့်ထားတာ တွေ့ရသည်။ မြေကြီးပေါတွင် ကျောက်ပြားချပ်ခင်းထားသည်။ အဖုံးမရှိသည့်ဆပ်ပြာခွက်ထဲက ဆပ်ပြာတုံးကို မြင်ရသည်။ နောက်တနေရာတွင် သုံးတောင်ခန့်မြင့်သည့် ၄ ပေ၊ ၆ ပေခန့် အုတ်ကန်တခုတွေ့သည်။ အုတ်ကန်ပေါ်တွင် ဝါးကပ်များခင်းထားပြီး ကျောက်တုံးတွေဖိထားသည်။ အထဲကိုချောင်းကြည့်တော့ အုတ်ကန်ထဲတွင် ဘာမှမရှိ။ တန်တော့ ဒါ ငတင့်ပြောသည် မြွေကြီးထည့်သည့်အုတ်ကန်ဖြစ်မည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ခဏနေတော့ ငတင့်နှင့်အတူ ကလေးခါးထစ်ခွင်ချီထားသည့် အသက်အစိတ်ခန့်အမျိုးသမီးတယောက်နှင့် ပြန်ရောက်လာသည်။ ဟော..အကိုဟုပြောကာ တဲပေါ်တက်သွားသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက မိန်းမရေ တို့ဆာလာတယ်ကွ ဘာမှ မစားကြရသေးဘူးဟုပြောကာ ပိုက်ဆံထုတ်ပေးသည်။ ခဏနော်အကို ဟင်းစားသွားဝယ်လိုက်ဦးမယ်၊ အိမ်မှာ ငပိတို့စရာပဲရှိတယ်ဟုပြောကာ အတွင်းထရံကာထားသည့်အထဲ ဝင်သွားသည်။ ပြန်ထွက်လာတော့ ကျွန်တော့်ကို ကြည့်သည်။ ဆရာက မျိုးမြင့်လို့ခေါ်တယ်၊ ငါနဲ့လမ်းမှာတွေ့တာနဲ့ ခေါ်လာတာဟုပြောတော့ ဪတလုံးသာ ပြောသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော်လည်း အနီးကပ်မို့ သူ့ကိုကြည့်ဖြစ်ပါသည်။ ရုပ်မှာ ရွက်ကြမ်းရေကျို၊ အသားညိုညို၊ နားပေါက်တွင် ကြိုးမဲမဲလေးတွေ ဖောက်ချည်ထားပြီး လည်ပင်းတွင်လည်း လက်ဖွဲ့ဟုထင်ရသည့် အဝတ်အိတ်သေးသေးလေး ဆွဲထားသည်။ ဘယ်ဘက်လက်ကောက်ဝတ်တွင်လည်း ပရိတ်ကြိုးလိုကြိုးလေးတွေ ဝတ်ထားသည်။ ထမိန်မှာ အကွက်မပေါ်ချင်တော့၊ အင်္ကျီကလည်း ဖို့ရို့ဖားယား ယောက်ျားဝတ်ရှပ်အင်္ကျီ ညစ်ထေးထေး။ ဖိနပ်ကလည်း ယောက်ျားစီး ရာဘာဖိနပ်။ ကျွန်တော် သူ့ကြည့်ပြီး ဒါဆရာဝဏ္ဏမိန်းမဟုပြောတာ မယုံသလိုဖြစ်နေပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သူထွက်သွားတော့ ငတင့်က ဘင်ကြီးကို တဲအောက်သွင်းသည်။ မြွေသေတ္တာကို ခုနပြောသည့် အုတ်ကန်ဆီ ယူသွားသည်။ ဆရာက ရှူးဖိနပ်တွေ ခြေအိတ်တွေချွတ်ကာ တဲထောင့်တွင် ကျကျနနထောင်သည်။ ပြီးတော့ ထရံတွင်လွှားထားသည့်ပုဆိုးနှင့် ဘောင်းဘီလဲသည်။ ထို့နောက်အတွင်းထဲဝင်ကာ အင်္ကျီလဲသည်။ ဆရာ့ပုံ ချက်ခြင်း ပြောင်းသွားသည်။ ကျွန်တော့်အား မင်းမှာ အဝတ်ပိုမပါတော့ ဒါနဲ့ပဲ ခဏနေဦး။ လောလောဆယ်တော့ ငတင့်ဟာတွေ ယူဝတ်၊ နောက်တော့ မင်းအမလိုတာဝယ်ပေးလိမ့်မယ်ဟုပြောပြီး ကြမ်းပေါ်လှဲချကာ ကျောဆန့်ပါသည်။ ငတင့်လည်း တဲပေါ်တက်လာပါသည်။ တဲထဲတွင် အနံ့တမျိုးရှိသည်ဟုကျွန်တော်ထင်သည်။ ကြမ်းတွေက ပြောင်ချောနေသော်လည်း ကြမ်းကြားမှလေတိုးကာ အောက်ကိုမြင်နေရသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">(ဆက်ပါဦးမည်)</span></span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-31001270418879573562023-03-03T01:08:00.003-08:002023-03-03T01:08:27.230-08:00ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၅<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၅)</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထိုညက ကျွန်တော် တော်တော်နှင့်မအိပ်ပါ။ ငတင့်ကတော့ ဘာ အပူအပန်မှမရှိ တရှူးရှူးနှင့် အိပ်မောကျနေသည်။ ကျွန်တော်မအိပ်မှန်းသိသဖြင့် ဆရာဝဏ္ဏ မင်းဘာမှ ဒီလောက်ကြီးစိတ်ပူမနေနဲ့ မင်း ငါနဲ့လိုက်မယ်ဆိုလည်း ငါခေါ်သွားမယ်။ ငတင့်လည်းရှိနေတာပဲဟု အားပေးပါသည်။ မနက်မိုးလင်းတော့ ဆီထမင်းနှင့်ငါးကြော်စားရပါသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ဘဘကြီးကို ဆရာကျွန်တော်တို့ ကျွန်းကလေးမှာ တပွဲခင်းမယ်။ ပြီးရင် အိမ်ပြန်မယ်။ နောက်တကြောက မှော်ဘီကနေ ပြည်ဘက်အထိ တက်မယ်စိတ်ကူးတာပဲဟုပြောပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မှော်ဘီဆိုမှ ကျွန်တော် စိတ်ပူသွားပြန်သည် မှော်ဘီတွင် ဆရာကြီးဦးကျော်တင့်တို့ မိသားစုရှိသည်။ သူတို့က မိသားစုလိုက်ပါရင်းနှီးကြသူတွေ။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သူ့မိသားစုတွေက ကျွန်တော့်ကို မမှတ်မိဦးတောင် ဆရာဦးကျော်တင့်က ကျွန်တော့်ကို မှတ်မိနိုင်သည်။ ဆရာဦးကျော်တင့်တိုက ချမ်းသာသည်။ ပြီးတော့ပညာတတ်မိသားစုတွေ။ လမ်းဘေးမျက်လှည့်ပွဲတော့ မကြည့်လောက်ဟုတွေးမိတော့ စိတ်နည်းနည်းသက်သာသွားပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သည်လိုနှင့် ကျွန်းကလေးသို့ရောက်လာကြပြီး ကျွန်းကလေး-လှည်းကူး ဆိုက္ကားဂိတ်နားတွင်တပွဲပြသည်။ ဆိုက္ကားဆရာတွေက မျက်လှည့်ပွဲကိုစိတ်မဝင်စားကြ။ ဂိတ်ထိုးထားသည့် သူတို့ဆိုက္ကားတွေပေါ်၌သာ ထိုင်နေကြသည်။ ကျွန်တော်က ဘင်ထုပြီး လူစုရသည်။ ငတင့်က စည်းသားတာတွေဘာတွေလုပ်သည်။ ကျွန်တော် ဘင်သာ ထုနေသော်လည်း စိတ်ကသိတ်မဖြောင့်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">အမေတခါ ပြောဖူးသည် ဘွက်ကြီးက ဒေါ်အမာဘီ့သားမက်ဆိုတာ ကျွန်းကလေးသား။ ဘွက်ကြီးသူနှင့် အိမ်ထောင် ကျသော်လည်း လယ်မလုပ်တတ်။ ကျွန်းကလေး-လှည်းကူးဆိုက္ကားနင်းသည်။ ထိုသူ့ကို ကျွန်တော်သိသည်။ မှတ်လည်းမှတ်မိပါသည်။ ခုဆိုက္ကားဂိတ်မှာ သူရှိသလားမပြောတတ်။ ကျွန်တော် ဘင်ထုနေတာက ဆိုက္ကားဂိတ်နှင့် ဘေးတစောင်း။ ထို့ကြောင့် နောက်ကျောပေးမိအောင် အနေအထားကိုပြောင်းသည်။ ငတင့်က ဟေ့ကောင် ဘေးတိုက်ကြီး ဖြစ်နေတယ်။ တည့်တည့် ထု။၊ ဆရာဝဏ္ဏတွေ့ရင် ဆူလိမ့်မယ်ဟုပြောသဖြင့် ဘင်ကိုပြန်တည့် လိုက်သည်။ သို့သော် မျက်နှာလွှဲပြီးထုသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တော်သေးသည် ပွဲပြီးသည်အထိ ဘယ်အသိနှင့်မှမတိုး။ လူလည်း ဒီလောက်မဝင်။ ဆရာဝဏ္ဏလည်း ရုပ်ပွားတော်တွေ မြန်မြန်ရောင်းကာ ခါတိုင်းလို အချိန်သိတ်မဆွဲမှ ပွဲမြန်မြန်သိမ်းလိုက်သည်။ တွက်ချေလည်းသိတ်ကိုက်ပုံမရ။ ပွဲပြီးတော့ ကျွန်းကလေးမှ ထောက်ကြန့်သို့ ကားစီးပြီးလာခဲ့ကြသည်။ ကားပေါ်တွင် အသိတယောက်မှမပါ။ ချောင်းသစ်ရောက်တော့ ကားရပ်သည်။ ချောင်းသစ်သည် ကျွန်းကလေးနှင့် ထောက်ကြန့် အလည်တည့်တည့် လောက်တွင်ရှိသည်ဟု ထင်ပါသည်။ ချောင်းသစ်ကနေ ငါးမျှားတံတွေနှင့် ကိုကြည်တက်လာသည်။ ကိုကြည့်တော့ ကျွန်တော် ဂရုမစိုက်။ သူက အိမ်ကလူတွေနှင့်မသိ။ သိစရာအကြောင်းလည်းမရှိ။ သူ နေတာက ဂျိုးဖြူပိုက်လုံးဘေး။ လူက ဂလေ။ မိသားစုရှိသော်လည်း ထင်သလိုနေတတ်သူ။ လုပ်တာက ကြုံရာကျပန်း။ တခါတလေ ဘုရားပွဲတွေ လိုက်ပြီး ဂလုံးဂလွမ်းဟုခေါ်သည် ခြောက်ကောင်ဂျင် သမား။ တခါတလေ ရဟတ်လှည့်သူ။ တခါတလေ မှောဘီကားဂိတ်မှာ ဆေးလိပ်ကွမ်းယာဗန်းနှင့် ဈေးရောင်းသူ။ ခင်စရာတော့ အတော်ကောင်းသည်။ ပျော်ပျော်နေတတ်သည်။ ကျွန်တော့်အကိုကြီးနှင့် ရွယ်တူလောက်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ငါးမျှားရာသီရောက်လျှင်တော့ အလုပ်တွေအားလုံးပစ်ထားပြီး ချောင်းသစ်တို့ ဘာလားချောင်းတို့တွင် တနေကုန် တနေခမ်း ငါးမျှားတတ်သူ။ သူက ငါဆွဲသည့်နေရာတွေသိသလို ဘယ်အချိန်ဆို ဘာငါးအဟပ်များသည် ဘာအစာနှင့်ပိုဆွဲသည်တို့ကိုလည်းသိသည့် ငကျွမ်းကြီး။ ကျွန်တော့်ကိုတော့ ဘုမသိဘမသိနှင့် ချစ်သည်။ ကျွန်တော်လည်း ငါးမျှားဝါသနာပါသူမဟုတ်လား။ လှော်ကားကန်ထဲကိုထွေးမောင်နှင့်ငါးမျှားလိုက်သလို ချောင်းသစ်တို့ ဘားလားတို့တွင်လည်း ကိုကြည်နှင့် ငါးအကြိမ်ကြိမ်မျှားဖူးသည်။ ကျွန်တော်အတွင်းထဲမှာ ထိုင်နေတာတွေ့တော့ ဟာ..ဟေ့ကောင် ဘယ်ဘပြန်လာတာလဲဟုမေးပါသည်။ လှည်းကူးကပြောပြီး စကားဖြတ်လိုက်သည်။ သူက မရ ငါးပြေမတွေအဆွဲကြမ်းတယ်ကွ၊ ကိုသိုက်တို့အင်းနားမှာဟုပြောသည်။ ဟုတ်ကဲ့ ကိုကြည် နောက်နေ့မှလိုက်မည်ဟု ခတ်တည်တည်နှင့်ပြောတော့ ရှေ့တည့်တည့်မှထိုင်နေသည့် ဆရာဝဏ္ဏက ကျွန်တော့်ကို မျက်လုံးလှန်ကြည့်သည်။ စကားမပြောနဲ့ဆိုသည့်သဘော။ ကျွန်တော်လည်း မျက်နှာလွှဲလိုက်ပြီး ကားအပြင်သို့ကြည့်ကာ လိုက်လာပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သည်လိုနှင့် ကားကလေးက ထောက်ကြန့်နား နီးနီးလာသည်။ ကျွန်တော့စိုးရိမ်စိတ်တွေ ကြီးကြီးလာသည်။ ရင်တွေပန်းတွေ တုန်တုန်လာသည်။ ကားဂိတ်တွင် အသိတွေနှင့်တိုးနိုင်သည်။ ကျွန်တော်နှင့် အာရဗီကျောင်းတက်ဖက်သူငယ်ချင်းတချို့က ကားဂိတ်တွင် ခပေါင်းဒူးယားစီးကရက်နှင့် စမူဆာဘယာကြော်ရောင်းတာရှိသည်။ သူတို့တွေ့သွားလျှင် အနည်းဆုံး သူတို့မိဘတွေတော့ပြန်ပြောလိမ့်မည်။ ပြောချင်မှလည်း ပြောလိမ့်မည်။ ကျွန်တော့်ကိုလည်း တွေ့ချင်မှတွေ့လိမ့်မည်။ သို့သော်ပြောလို့မရ။ ကျွန်တော် အိန္ဒြေပျက်နေတာကို ဆရာဝဏ္ဏရိပ်မိပါသည်။ မောင်မျိုး အေးဆေးနေဟု ပြောသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ငတင့်ကတော့ ပီကေအဝါးမပျက်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">သို့နှင့် ထောက်ကြန့်ကားဂိတ်ရောက်ပြီး ကားရပ်သည်။ ခရီးသည်အကုန်ဆင်းကြသည်။ ကျွန်တော်က နောက်ဆုံးမှဆင်းသည်။ မဆင်းခင် ကားအပြင်ဘက်ကို လိုက်ကြည့်သည်။ ဘယ်အသိတယောက်မှမတွေ့။ ဈေးရောင်းသူတွေလည်း ကျွန်တော်တို့ကိုစိတ်မဝင်စား။ ခေါင်းကိုငုံ့ကာဆရာဝဏ္ဏနောက် သွက်သွက်လိုက်လာသည်။ လမ်းမှာထဲက ငတင့်ကို ဘင်ကြီး မင်းဆွဲနော်ဟုပြောထားသဖြင့် ကျွန်တော်က မြွေသေတ္တာကြီးကို မနိုင်မနင်းမရသည်။ ဘင်ကြီးနဲ့ဆိုလျှင် လူပိုသတိထားမိမှာကို စိုးရပါသည်။ ထို့နောက် လမ်းဆုံကိုကျော်က ထောက်ကြန့်-မှော်ဘီကားဂိတ်သို့ရောက်လာသည်။ ကားဂိတ်တွေအသိတွေနှင့်တိုးနိုင်သည်။ အိမ်နှင့်ကလည်း နီးနီးလေး။ မတော်အိမ်ကလူတွေနှင့်တိုးမိလျှင်၊ မတော် အိမ်ကအသိတွေနှင့်တိုးမိလျှင်ဆိုပြီး စိတ်တွေတော်တော်ကြီးပူနေသည်။ ကားဂိတ်ရောက်တော့ ကားက ထွက်တော့မည့်ဆဲဆဲမို့ ကားပေါ်တန်းတက်ရသည်။ ကားပေါ်တွင်ရော ကားအောက်တွင်ပါ အသိတွေမတွေ့ရ။ တော်သေးသည်ဟုတွေးမိသော်လည်း ခေါင်းတော့မဖော်ရဲ။ ငတင့်ကိုကွယ်ကာ ဟိုကြည့်သည်ကြည့်တော့ ကြည့်မိသည်။</span></span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-35850232050333808752023-03-03T01:07:00.003-08:002023-03-03T01:07:26.597-08:00ကညွှတ်ကွင်း အိမ်ပြေး ၅၄<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(ကညွှတ်ကွင်း အိမ်ပြေး ၅၄)</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပွဲပြီးလို့ တည်းအိမ်သို့ပြန်ရောက်တော့ ဘဘကြီးနှင့် ဆရာဝဏ္ဏ တိုးတိုး တိုးတိုး စကားပြောကြသည်။ ကျွန်တော့်အကြောင်းပြောနေတာဟု ကျွန်တော်ထင်သည်။ ညနေထမင်းဝိုင်းတွင် ဘဘကြီးက ကလေး မင်းမိဘတွေက ဘာလုပ်ကြသလဲကွဲ့ဟု မေးပါသည်။ ဘဘကြီး၏ ကလေးဟုခေါ်သံမှာ ဘာမှသိတ်မထူးခြားပါ။ အဖေဦးဖိုးထောင်၏ လူလေးခေါ်ပုံနှင့် အတော့်ကိုကွာပါသည်။ အဖေဦးဖိုးထောင်၏ လူလေးခေါ်သံမှာ နားထောင်လို့အလွန်ကောင်းပြီး အရသာလည်းရှိပါသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော်က ဘဘကြီးအမေးကို အမေခတို့ကို ပြောထားသလို၊ ဆရာဝဏ္ဏကိုပြောထားသလိုပဲ ပြောသည်။ မင်းမိဘတွေက ရဲစခန်းမှာတိုင်မယ်လို့ မင်းထင်လားဟုမေးတော့မှ ညနေက ဘဘကြီးနှင့်ဆရာဝဏ္ဏတို့ ပြောနေသည်မှာ ကျွန်တော့်အကြောင်းဖြစ်မည်မှန်း သေချာသွား၏။ မပြောတတ်ဘူး ဘဘကြီးဟု မရေမရာပြန်ဖြေ၏။ ကျွန်တော့်စိတ်ထဲတွင်တော့ ခုလောက်ရှိ တိုင်လောက်ပြီဟုထင်သည်။ မင်းအိမ် မင်းပြန်ပါလားဟု ဘဘကြီးက ဆက်ပြောသည်။ မပြန်ချင်ဘူး ဘဘကြီး၊ ကျွန်တော် မျက်လှည့်လည်းတတ်ချင်တယ် ဆရာဝဏ္ဏနဲ့ပဲ နေချင်တယ်ဟုပြောတော့ ဘဘကြီးက မင်းနေတာကနေလို့ရပါတယ်၊ ဝဏ္ဏဆီမှမဟုတ်ဘူး ငါ့ဆီနေလည်းရတယ်၊ ဒါပေမယ့် မင်းအိမ်ကရဲစခန်းတိုင်ထားရင်တော့ နေလို့မရဘူး၊ ဘဘကြီးတို့ လက်မခံဘူးဟုပြောပါသည်။ ကျွန်တော် တော်တော် စိတ်ညစ်သွားပါသည်။ ဘာပြန်ပြောရမှန်းလည်း မသိပါ။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော်တွေးမိတာ တခုတော့ရှိသည်။ တကယ်လို့အိမ်က ရဲစခန်းတိုင်ထားသည်ဆိုလျှင် သတင်းစာထဲလည်း ကြော်ငြာထည့်လောက်သည်။ ကြော်ငြာထည့်မထည့်ကို ကျွန်တော်လည်း သေချာမသိ။ အမေခတို့အိမ်ကလည်း သတင်းစာဟောင်းတွေသာ ဆေးလိပ် လိပ်သောက်သော်လည်း သတင်းစာမဖတ်။ ခု ဘဘကြီးတို့အိမ်ကတော့ ဖတ်လောက်သည်ထင်ပြီး ဘဘကြီးတို့အိမ်မှာ သတင်းစာရှိလားဟုမေးတော့ မရှိဘူးကွ ငါတို့ကသတင်းစာမယူဘူး ဟုပြောပြီး ဘာလုပ်မလို့လဲဟုမေးရာ ကျွန်တော်က လူပျောက်ကြော်ငြာထည့်မထည့် သိချင်လို့ပါဆိုတော့ သူတို့ အားလုံးကျွန်တော့်ကို အထူးအဆန်းသတ္တဝါလိုကြည့်နေကြသည်။ အမေခတို့ဆီနေတုန်းက သတင်းစာဟောင်း တွေထဲက ကာတွန်းတွေကိုဖတ်တုန်းကလည်း အမေခတို့ သည်လိုပဲ အံ့ဩတကြီးဖြစ်ဖူးသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော်တို့အိမ်မှာက ကြေးမုံသတင်းစာရော ဗိုလ်တထောင်သတင်းစာပါ ၂ စောင်လုံးယူသည်။ မနက် ၈ နာရီလောက် သတင်းစာလာပို့လျှင် မောင်နှမတွေ အလုအယက်။ အမေက သတင်းစာကို တခါတလေလှန်လှောကြည့်သည်မှလွဲ၍၊ နာရေးကြော်ငြာတွင် ဆွေမျိုးတွေ အသိမိတ်ဆွေတွေ ပါသည့်အခါကြည့်သည်မှလွဲ၍ သိတ်စိတ်မဝင်စား။ အကိုကြီး အမကြီးတွေက သတင်းစာတွေကို စေ့စေ့စပ်စပ်ဖတ်သည်။ အကိုကြီးကသတင်းစာထဲက နိုင်ငံခြားသတင်းတွေကို ဖတ်ရုံမက နိုင်ငံတကာရေးရာဂျာနယ်ကိုပါယူသည်။ ကျွန်တော်က သတင်းစာထဲက ကာတွန်းတွေကို သဘောကျသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တကယ်လို့ အိမ်ကလူပျောက်တိုင်ထားသည်ဆိုလျှင် ကျနော် ဆရာဝဏ္ဏဆီမှာနေလို့မရတော့။ ပိုဆိုးသည်က ဦးစိန်ဝင်းသိသွားခြင်းပင်။ ဦးစိန်ဝင်းကနေမည်မဟုတ် မျက်လှည့်ဝိုင်းအမည်နှင့်ပါ အမေ့ကိုပြောနိုင်သည်။ ထိုအခါ အမေက ရဲစခန်းသွားပြောမည်။ ရဲကသိလျှင် လိုက်လာပြီးကျွန်တော့်ကို ဖမ်းကာအိမ်ပြန်အပ်မည်။ အိမ်ပြန်ရောက်လျှင် အိမ်ပြန်ရောက်လျှင်....ကျွန်တော်ဆက်မတွေးချင်တော့။ ဒါနှင့် ဘဘကြီး ကျွန်တော့်ကိုခေါ်ထားပါလား၊ ကျွန်တော် ဘဘကြီးတို့ဆီနေမယ်လေဟု အားကိုးတကြီးပြောမိသည်။ ဘယ်ဖြစ်မလဲကွ၊ မင်းမိဘတွေက ရဲတိုင်ထားရင် ခက်မယ်၊ နောက်ပြီး ငါက လူလည်းမလိုဘူးကွဟုပြောပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဤတွင် ကျွန်တော် အမေခတို့ကို ဆရာဝဏ္ဏတို့နှင့် ဘဘကြီးတို့နှင့် နှိုင်းကြည့်မိသည်။ အမေခက ကျွန်တော့်ကို ခေါ်သွားသည်မှာ သူတို့တွင် လူလိုနေလို့မဟုတ်၊ ပြီးတော့ ကျွန်တော့်ကိုလည်း ဘာမှမလုပ်ခိုင်း၊ ကျွန်တော်က မနေတတ်လို့သာ ဝင်ဝင်လုပ်ခြင်းဖြစ်သည်။ လူပျောက်ကြော်ငြာတွေ ရဲစခန်းတိုင်တာတွေလည်း သူတို့မသိ၊ သိလျှင် ဘယ်လိုနေမလဲတော့ မပြောတတ်။ သေချာတာကတော့ ကျွန်တော့်ကို ခိုင်းဖို့ခေါ်ထားတာမဟုတ်။ ကျွန်တော်တွေးရင်း ဝမ်းနည်းလာသည်။ ငိုလည်းငိုချင်လာသည်။ အမေခတို့ဆီပဲ ပြန်ရင်ကောင်းမလားတွေးမိပါသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကဲ..ကဲ.. မောင်မျိုး မငိုနဲ့ မငိုနဲ့၊ ဘာမှလည်း ဝမ်းနည်းမနေနဲ့၊ လောလောဆယ်တော့ မင်း ဝဏ္ဏတို့နဲပဲနေ၊ နောက် ငါ လူလိုတဲ့အခါ မင်းကိုခေါ်မယ် ဟုတ်ပြီလားဟုပြောပါသည်။ ကျွန်တော် ဝမ်းနည်းတာ ငိုချင်တာက ရောထွေးနေသည်။ အမေခတို့ဆီပြန်ချင်တာလည်းပါသည်။ ဦးစိန်ဝင်းတွေ့သွားတာလည်းပါသည်။ ဘဘကြီးတို့ဆီ နေမရတာလည်း ပါသည်။ အိမ်ပြန်ရမှာကို စိုးကြောက်နေတာလည်းပါသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တကယ်တော့ ကျွန်တော် အိမ်မပြန်ချင်။ ခုလိုပဲနေချင်သည်။ နောက်ဘာတွေဆက်ဖြစ်မည်ကိုလည်း မတွေးချင် မတွေးတတ်။ စိတ်ဓာတ်တော့ကျသလိုလိုဖြစ်သည်။ ဆရာဝဏ္ဏက မင်း ငါနဲ့နေမယ်ဆိုလည်းနေပါ၊ ငါလည်း စုံစမ်းကြည့်ပါဦးမယ်၊ တကယ်လို့ မင်းမိဘတွေက ရဲစခန်းတိုင်ထားတယ်ဆိုရင်တော့ မင်းဘာသာပြန်ချင်လည်းပြန် ငါ့လိုက်ပို့ပေးဆိုလည်းပို့ပေးမယ် ဟုတ်ပြီလားဟုပြောပါသည်။ ကျွန်တော် စိတ်နည်းနည်းသက်သာသွားသော်လည်း ဦးစိန်ဝင်းလို နောက်ထပ်အသိတွေနှင့် နောက်ထပ်ပွဲတွေမှာ တိုးမှာကြောက်တာတော့ အမှန်ပင်။ ဒါကို ငတင့်ပြောပြတော့ တွေ့တော့လည်း ဘယ်တတ်နိုင်မလဲကွာ ကြည့်ကြက်လုပ်တာပေါ့ဟုပြောသည်။ သူ့ ကြည့်ကြက်လုပ်တာပေါ့ကို ကျွန်တော် သေချာမသိသော်လည်း ကြည့်ကြက်လုပ်ရမည်ကတော့ အမှန်ပင်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">(ဆက်ပါဦးမည်)</span></span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-27871744908625826042023-03-02T01:38:00.001-08:002023-03-02T01:38:14.219-08:00မှတ်ပုံပြန်တင်/မတင်<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မှတ်ပုံပြန်တင်/မတင်</span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">၂၀၂၃ ခု ဇန်နဝါရီ ၂၆ ရက်နေ့မှာ ထုတ်ပြန်လာတဲ့ ရွေးကောက်ပွဲကော်မရှင်ကနေ ပါတီများမှတ်ပုံတင်ခြင်းဥပဒေ အသစ်တခု ထွက်လာပါတယ်။ ဒီဥပဒေအရ တည်ဆဲပါတီတွေက ရက်ပေါင်းခြောက်ဆယ်အတွင်းမှာ ပြန်လည် မှတ်ပုံတင်ရမယ်၊ မတင်ရင် အလိုအလျှောက်ပျက်ပြယ်တယ်ဆိုတော့ </span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">NLD </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">က မှတ်ပုံပြန်တင်မလား မတင်မလားက ခုထိ မသေချာသေးပါ။ မတင်ခဲ့ရင့်တော့ ပါတီဟာ အလိုအလျှောက်ပျက်ပြယ်ပြီးဖြစ်သွားလိမ့်မယ်။ သဘောက ပါတီကို အမိန့်နဲ့ဖျက်တဲ့သဘောမဟုတ်ဘဲ ဥပဒေအရပျက်သွားအောင် လုပ်တာပါပဲ။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပါတီတကယ်လို့ မှတ်ပုံပြန်တင်ခဲ့ရင်တော့ ပါတီဟာဆက်လက်တည်ရှိနေမှာဖြစ်ပါတယ်။ ဒါပေမဲ့ </span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">NLD </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပါတီက မင်းအောင်လှိုင်စစ်အုပ်စုလုပ်မယ့်ရွေးကောက်ပွဲကိုမဝင်ဘူးလို့ အတိအလင်းကြေညာချက် ထုတ်ထားပြီးသားပါ။ သတ္တိပြောင်တဲ့ ရဲဝံ့တဲ့ ပြတ်သားတဲ့ရပ်တည်ချက်မို့ နိုင်ငံရေးအရ အသိအမှတ်ပြုလေးစားရပေမယ့် အနာဂါတ် </span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">NLD </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရဲ့ပုံစံ ဘယ်လိုရှိလာမလဲကတွေးစရာပါ။ </span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">NLD </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပါတီဟာ မြေအောက်ပါတီဖြစ်သွားမလား ဒါမှမဟုတ် အင်အားတွေ တစစီပြန့်ကြဲပြီး အဆုံးမှာ တတိတိနဲ့ ပျောက်ကွယ်သွားမလား ဒါမှမဟုတ် တခြား ဘယ်ပုံစံ ဖြစ်ပေါ်တိုးတက်မှု အသစ်တခုခုဖြစ်လာမလဲက တွေးစရာပါ။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"> </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">တခါ ဥပဒေသစ်ကပြောသလို မှတ်ပုံပြန်တင်တဲ့ ဒါမှမဟုတ် အသစ်မှတ်ပုံတင်တဲ့ပါတီတွေကျတော့လည်း ပြည်ထောင်စုအဆင့် ရွေးကောက်ပွဲဝင်မယ့်ပါတီတွေဆိုရင် ဘဏ်မှာ သိန်းတထောင် ရန်ပုံငွေပြထားရမယ် ရက် ၉၀ အတွင်း ပါတီဝင်တသိန်းပြည့်အောင် စည်းရုံးထားနိုင်ရမယ်။ (အရင် ဥပဒေဟောင်းတုန်းက ပြည်ထောင်စုအဆင့် ဝင်ပြိုင်မယ့်ပါတီမှာ ပါတီဝင်အင်အား တထောင်ရှိရင်ရပြီလို့ဆိုထားတာပါ)။ မြို့နယ်ပေါင်း ၁၆၅ မြို့နယ်မှာ ပါတီရုံးခွဲတွေ ဖွင့်လှစ်ထားရမယ်လို့ဆိုပါတယ်။ ပြည်နယ်/တိုင်းဒေသကြီးလွှတ်တော်တွေအတွက်လောက်ပဲ ရွေးကောက်ပွဲဝင်မှာဆို ဘဏ်မှာ ငွေသိန်းတရာ။ ပါတီဝင်တသောင်း စုစည်းထားနိုင်ရမယ်လို့ ဆိုထားပြန်ပါတယ်။ သိန်းတထောင်တို့ လူတသိန်းတို့ဆိုတာတွေက </span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">NLD </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">လိုပါတီကြီးအတက် အပရိကပါ။ ဘာမှ မှုလောက်စရာမရှိပါ။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပါတီတွေမှတ်ပုံပြန်တင်ရမယ့် ရက်ပေါင်း ခြောက်ဆယ်ဖြစ်တဲ့ မတ် ၂၆ ဟာ မကြာခင်ရောက်လာတော့မှာပါ။ စစ်အုပ်စုအနေနဲ့ </span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">NLD </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ပါတီကိုမဖျက်ဖို့ အမေရိကန် တရုတ် အာဆီယံ ဂျပန်စတဲ့နိုင်ငံတွေ ဖိအားပေးနေတာပါ။ စစ်အုပ်စုရဲ့ခြေလှမ်းကိုမြင်ရတော့မှာဖြစ်သလို </span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">NLD </span><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရဲ့ ရပ်ခံချက်ကို ကြည့်ရတော့မှာပါ။ ရက် ၆၀ ဆယ်ဟာ မကြာတော့ပါဘူး။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဒီနေဖြစ်ပေါ်နေတဲ့ အကျပ်အတည်းတွေ အခြေအနေဆိုးတွေဟာ အစဉ်အဆက် စစ်အုပ်စုအဆက်ဆက်က ဖန်တီးလို့ဖြစ်ခဲ့ရတာချည်းပါပဲ။ ပြဿနာအားလုံးရဲ့အရင်းအမြစ်ဟာ စစ်အာဏာရှင်စနစ်ကြောင့်ပါပဲ။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">မျိုးမြင့်ချို။ မတ် ၂။ ၂၀၂၃။</span></span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-76608922274957424302023-03-02T01:21:00.003-08:002023-03-02T01:21:26.170-08:00ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၃<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၃)</span><span style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဦးစိန်ဝင်း။ ကျောင်းဆရာ။ ထောက်ကြန့်ဈေးထဲ၌ အထည်ဆိုင်ဖွင့်ထားသော ဒေါ်ဒေါ် ဒေါ်အုန်းကြင်၏ ယောက်ျား။ သူတို့ဆိုင်က ကျွန်တော့်အမေဆိုင်နှင့် မျက်နှာချင်းဆိုင်။ ကျွန်တော် တော်တော်လန့်သွားသည်။ သူ့မျက်လုံးများက အံ့ဩနေသည့်ပုံ။ ကျွန်တော့်ကိုမှတ်မိလို့သာ ခုလိုကြည့်နေတာဖြစ်နိုင်သည်။ ဒီတခါ ချက်ခြင်း မျက်နှာ ပြန်လွှဲလိုက်ရတာက ကျွန်တော်။ သွားပြီ။ အမေ့ကိုပြန်ပြောတော့မည်။ ကျွန်တော် မျက်လှည့်ဝိုင်းမှာ ဘင်တီးနေတာကို သူသိသွားပြီ။ ဒီလို အခြေအနေဖြစ်နေတာကို ဘယ်သူမှမသိကြ။ ကျွန်တော်နှင့်သူ နှစ်ယောက်တည်းသာသိသည်။ ကျွန်တော် ဟန်မပျက် ဘင်သာဆက်တီးပြီး လူစုနေရသော်လည်း စိတ်က မဖြောင့်တော့။ ထပြီး တနေရာရာကိုထွက်ပြေးသွားချင်စိတ်လည်း ပေါက်နေပါသည်။ အမေခဝယ်ပေးသည့် ခမောက်ကလေးသာ ဆောင်းထားရလျှင် ဘယ်သူမှ မှတ်မိမှာ မဟုတ်ဘူး၊ ခုလိုလည်း ဦးစိန်ဝင်းနှင့်တွေ့စရာမရှိဘူးဟု စိတ်ထဲဖြစ်မိပါသည်။ နောက်တခါထပ်ပြီး သူ့ကို မကြည့်မိစေရန်သတိထားနေရသော်လည်း သူပြန်သွားပြီလား ရှိနေသေးလားကို စိတ်က သိချင်နေပြန်ပါသည်။ စိတ်မလုံသလိုလည်း ခံစားနေရသည်။ မသိမသာ ခိုးကြည့်တော့ သူ ကျွန်တော့်ကိုပဲ ကြည့်နေတာတွေ့သည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သည်လိုနှင့် မျက်လှည့်ဝိုင်းက ထုံးစံအတိုင်းတွေပြပြီး၊ ရှင်သီဝလိရုပ်ပွားတော်တွေရောင်းပြီး၊ ဖားသုံးကောင် ငုတ်တုတ်နှင့် ပွဲပြီးသွားသည်။ လူကွဲသွားချိန်တွင် သူ့နေရာကို ကြည့်မိတော့ သူရှိနေသေးသည်။ ကျွန်တော့်ကို ကြည့်နေသည်။ ဒီတခါတော့ ပြုံးပြပြီး ကျွန်တော့်ဆီလျှောက်လာသည်။ ကျွန်တော် နောက်လှည့်ပြီး ထွက်ပြေးရကောင်းမလား တွေးမိသည်။ သို့ဖြင့် ထိုင်ရာမှ ထလိုက်သည်။ ထိုအချိန်တွင် သူက ကျွန်တော့်အနား ရောက်လာပြီး လက်မောင်းကိုဆွဲကာ စူးစမ်းဟန်ဖြင့် မင်း...ထောက်ကြန့်က မမစီ သားမဟုတ်လား။၊ မောင်ဝင်းမြင့်ညီလေဟုပြောပါသည်။ သူ့အသံက ကျိန်းသေ သိထားပြီးသူလိုဖြစ်နေသည်။ သူက ကျွန်တော်တို့ ညီအကိုမောင်နှမတွေကိုလည်း သိနေသူဖြစ်သည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော် ယောင်နနနှင့် ဘာပြန်ပြောရမှန်းမသိသော်လည်း ပါးစပ်က ဟုတ်ကဲ့ဟုထွက်သွားသည်။ အေး..အေး.. မင်းအိမ်ကနေ ထွက်ပြေးသွားတာ မမစီပြောလို့သိရတယ်။ သူတို့လည်း စိတ်ပူနေကြတယ်။၊ မင်း အိမ်ပြန်ပါ၊ ဒါမှမဟုတ် ငါနဲ့လိုက်ခဲ့မလား၊ ငါပြန်ပို့ပေးမယ်၊ မင်းအိမ်ကလည်း မဆူစေရဘူး၊ ငါပြောပေးမယ်ဟု တဆက်တည်း ပြောပါသည်။ သူ့အသံက ကျွန်တော့်ကို သူနှင့်တပါတည်း ခေါ်သွားချင်မည့်အသံ။ အမေ့နံမည် ဒေါ်ကြည် ဖြစ်သော်လည်း ဒေါ်ဒေါ် ဒေါ်အုန်းကြင်တို့က အမေ့ကို မမကြည်ဟု မခေါ်ယဲ မမစီဟုခေါ်သည်။ ကျွန်တော် သူနဲ့တခါတည်းလိုက်ခဲ့ရမည်တဲ့။ ကျွန်တော် ဘာလို့လိုက်ရမှာလဲ။ ကျွန်တော် ပြန်မလိုက်ချင်။ လိုက်သွားလျှင် အိမ်ကဆူမည်။ အရိုက်ခံချင်လည်း ခံရမည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထိုအချိန်တွင် ဆရာဝဏ္ဏအနားရောက်လာပါသည်။ ဘာလဲ ဘာဖြစ်တာလဲဟု လေသံမာမာနှင့်မေးသည်။ သူ့အသံက သူအလုပ်လုပ်နေတာကို လာနှောင့်ယှက်ရကောင်းလားဆိုသည့်အသံဖြစ်ပါသည်။ ဦးစိန်ဝင်းက ကျွန်တော် အလယ်တန်းပြကျောင်းဆရာပါ။ နံမည်က စိန်ဝင်းလို့ခေါ်ပါတယ်။ ထောက်ကြန့်မှာနေပါတယ်။ ဒီကလေး မိတွေနဲ့ ရင်းနှီးပါတယ်။ ဒီကလေး အိမ်ကနေထွက်ပြေးသွားလို့ သူ့မိဘတွေ စိတ်တော်တော်ပူနေကြပါတယ်၊ ဒါ့ကြောင့် ကျွန်တော်က ပြန်လိုက်မလား၊ လိုက်မယ်ဆို တခါတည်းခေါ်သွားမယ်လို့ပြောနေတာပါဟု မွန်မွန်ရည်ရည် ရှင်းပြပါသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ဦးစိန်ဝင်းကို သိတ်မလိုလားဟန် လေသံမာမာဖြင့် ကျွန်တော် သူ့ကို ခေါ်လာတာ မဟုတ်ဘူး၊ သူ့ဟာသူ ကျွန်တော်နဲ့ လိုက်ချင်တယ်ဆိုပြီး လိုက်လာတာ၊ သူ့မိဘတွေလည်း ကျွန်တော် ဘာမှ သေချာမသိဘူး၊ ခင်ဗျားခေါ်သွားချင်တယ်ဆို သူ့ကိုမေးကြည့်ပေါ့၊ သူလိုက်မယ်ဆို ခေါ်သွားရုံပဲဟု ပြောပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဦးစိန်ဝင်းမျက်နှာ လက်ကနဲတချက်ဖြစ်သွားပြီး မင်း လိုက်မလား၊ လိုက်မယ်ဆို မင်းအိမ်ကိုတန်းမပို့ဘူး၊ ငါ့အိမ်မှာထားပြီး မင်းအမေကိုခေါ်ပေးမယ်လေ၊ အဲ့ဒီတော့မှ မင်းပြန်ပေါ့ဟု ပြောပါသည်။ ကျွန်တော် စိတ်တွေ မွန်းကျပ်နေသည်။ ဖြစ်နိုင်လျှင် လူက အငွေ့တွေပျံပြီး ဤလူနှစ်ယောက်ကြားမှ ရုတ်တရက် ပျောက်သွားချင်သည်။ ဦးစိန်ဝင်းက လာပါကွာ လိုက်ခဲ့ပါ မင်းကို ဘာမှမလုပ်စေရဘူး ငါအာမခံတယ်ဟုပြောကြာ လက်မောင်းကို ခတ်ဖွဖွ ဆွဲပြန်ပါသည်။ ကျနော် မလိုက်ချင်ဘူး ဦး။ အိမ်ပြန်ရင် အဆူအရိုက်ခံရမှာပဲ၊ နောက်ပြီးတော့...ဟုဆိုပြီး ဘာဆက်ပြောရမှန်းမသိတော့။ မင်း အဆူအရိုက်မခံရစေပါဘူး၊ ငါကိုယ်တိုင် အာမခံပါတယ်ဟု သူကထပ်ပြောသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက သူမလိုက်ချင်ဘူးဆိုလည်း ဇွတ်မခေါ်နဲ့ပေါ့ဗျာ၊ သူမှမလိုက်ချင်တာဘဲ၊ ကျွန်တော်လည်း သူ့ကို ဘယ့်နှယ်မှ မတားပါဘူး၊ ဒါပေမယ့် သူကိုယ်တိုင်ကမှ မလိုက်ချင်တာဟု ပြောပါသည်။ ကျွန်တော် ဆရာဝဏ္ဏကို တော်တော်ကျေးဇူးတင်သွားသည်။ အားလည်းရှိသွားသည်။ ဟုတ်တယ်ဦးလေး ကျွန်တော် မလိုက်ချင်ဘူး၊ နောက်တော့မှ ကျွန်တော့်ဘာသာ အိမ်ပြန်မယ်ဟု ပြောချလိုက်ပါသည်။ ဦးစိန်ဝင်း အံ့ဩသွားသလိုဖြစ်ပြီး တချက်တွေသွားသည်။ ပြီးမှ ဆရာဝဏ္ဏဘက်သို့လှည့်ပြီး အေးလေ သူ မလိုက်ချင်ဘူးဆိုလည်း ကျွန်တော် အတင်းမခေါ်ပါဘူး၊ ဒါပေမယ့် သူ့အိမ်က လူပျောက်ကြောငြာတာတွေ သတင်းစာထဲထည့်တာတွေ ရဲစခန်းမှအမှုဖွင့်တာတွေဘာတွေ လုပ်ထားမလား မသိဘူးဟု မရေမရာပြောသော်လည်း သူ့အသံမှာ ဆရာဝဏ္ဏကို ခြိမ်းခြောက်သလိုဖြစ်နေသောကြောင့် ကျွန်တော် မကြိုက်ပါ။ ပြောလို့တော့မရ။ အမေက အနေအေးသော်လည်း ရဲစခန်းတို့ တရားရုံးတို့ ကြောက်မည်မဟုတ်။ ပြီးတော့ အမကြီး။ အမကြီးက ထက်သည်၊။ ပေါက်လည်း ပေါက်ရောက်သည်။ ဘာမဆို ပြောရဲဆိုရဲ ပြောဝံ့ဆိုဝံ့ရှိသည်။ ပြောလို့မရ။ ရဲစခန်းတိုင်ထားနိုင်သည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ထို့ကြောင့် ကျွန်တော် ပိုလန့်သလိုဖြစ်မိသည်။ ကျွန်တော်မလိုက်ချင်ဘူး ဦးဦးဟုသာ ၂ ခါ ၃ ခါပြောမိသည်။ သည်တော့မှ သူ ကျွန်တော့်ကို လက်လွှတ်ပေးပြီး အေးလေ မင်းမလိုက်ချင်လဲနေပေါ့ဟုပြောကာ ဘင်ကိုတချက်ကြည့်ပြီး ပြန်လှည့်ထွက်သွားသည်။ ဘင်တွင် ဆရာဝဏ္ဏအမည်ပါသည်မဟုတ်လား။ ကျွန်တော်လည်း သူ့နောက်ကျောကို ကြည့်နေရာမှ ဆရာဝဏ္ဏဘက်သို့လှည့်ကာ ဆရာ ကျွန်တော် ဆရာနဲ့ပဲနေမယ်နော်ဟု ပြောမိပါသည်။ ကျွန်တော့်လေသံတွင် အားကိုးတကြီးဖြစ်နေသလားမပြောတတ်ပါ။ ဆရာဝဏ္ဏက အေး..အေးဟုပြောကာ ပစ္စည်းတွေဆက်သိမ်းနေသည်။ ကျွန်တော်က ဘာမှန်းမသိသည့်စိတ်တွေနှင့် မတ်တပ်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">(ဆက်ပါဦးမည်)</span></span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-56363094446286266442023-03-02T01:20:00.004-08:002023-03-02T01:20:32.829-08:00ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၂<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၂)</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော်တို့ ထောက်ကြန့်အာရဗီကျောင်းက ကျောင်းသားတွေနှင့် လှည်းကူးအာရဗီကျောင်းက ကျောင်းသားတွေ အကူးအလူးရှိကြပါသည်။ တခါတလေ လှည်းကူးတွင် ဖွာသေဟာ(အလှူ)ကြီးကြီးရှိလျှင် ကျနော်တို့ကိုဖိတ်ပြီး ကုရ်အန်ဖတ်ကြပါသည်။ နောက်တခုက တခုသော တမန်တော်မြတ်ကြီး မိုဟာမက်မွေးနေ့တွင် လှည်းကူး အာရဗီကျောင်းမှကျောင်းသားများနှင့် ထောက်ကြန့်အာရဗီကျောင်းကကျောင်းသားတွေ ကုရ်အန်အဖတ်ပြိုင်ကြသည်။ ဘယ်သူအရင်ပြီးလဲဟု မြန်တာတခုတည်းကို အမှတ်ပေးတာမဟုတ်။ မှန်လည်းမှန် မြန်လည်းမြန် အသံနေသံထား အဆွဲအငင်တွေပါမှန်အောင်၊ ရွတ်ဖတ်ရာတွင် ဌာန်ကရိုင်းကျရန်သာမက ရွတ်ဖတ်သူ၏အသံကိုပါ ဒိုင်လူကြီးများက အမှတ်ပေးပါသည်။ ထိုပွဲတွင် ကျွန်တော်နှင့်အခြားကျောင်းသားတယောက်က တမန်တော်မြတ်ကြီးအကြောင်း အပြန်အလှန်အချီအချ အမေးအဖြေပုံစံဖြင့် စကားပြောခန်းတခုပါပါသည်။ ၄၅ မိနစ်ခန့်ကြာပါသည်။ လှည်းကူးမှ ကျောင်းသားနှစ်ယောက်လည်း ကျွန်တော်တို့လို စကားပြောခန်းလုပ်ကြပါသည်။ သို့ရာတွင် ကျွန်တော်တို့ နှစ်ယောက်ကို မမီပါ။ ပြိုင်ပွဲပြီးသောအခါ ကျွန်တော်တို့အနိုင်ရပါသည်။ ထိုပြိုင်ပွဲတွေအတွက် အစမ်းလေ့ကျင့်ရန် မိုက်ခရိုဖုန်းနှင့်စကားပြောတတ်ရန် ပရိတ်သတ်ကိုမရှိန်ရန် လှည်းကူးသို့ အကြိမ်ကြိမ်လာရပါသည်။ ထို့ကြောင့် လှည်းကူးတွင် ကျွန်တော့်ကို မှတ်မိနေသူများရှိနိုင်ပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နောက်တချက်က လှည်ကူးနှင့်ထောက်ကြန့်သည် အိမ်ဦးနှင့်ကြမ်းပြင်ဖြစ်ပါသည်။ ထောက်ကြန့်ကလူတွေ လှည်းကူးကို ဈေးဝယ်တာခြမ်းတာအပါအဝင် အခြားကိစ္စမျိုးစုံဖြင့် လာကြသွားကြသည်များလည်းရှိသည်။ အရေးအကြီးဆုံးအချက်က ထောက်ကြန့်-လှည်းကူးဆွဲသော ဂျစ်ကားလေးမောင်းနေသည့် ဦးဝါဟတ်။ ဦးဝါဟတ်က ကျွန်တော့်မိဘတွေနှင့် ရင်းနှီးသည်။ သာရေးနာရေး၊ ဘာသာရေးကိစ္စတွေတွင်လည်း အမြဲလိုလို ဦးဆောင်ပါနေတတ် သူ။ ထောက်ကြန့်မြို့အထွက်တွင် ထမင်းဆိုင်နှင့် စက်ဘီးအပိုပစ္စည်းအရောင်းဆိုင်လေးလည်း ဖွင့်ထားသည်။ ကျွန်တော်တို့ ညီအကိုတွေကိုလည်း စာတော်သဖြင့်ရော ဘာသာရေးစာတော်လို့ရော အမြဲချီးမွမ်းသူ။ ကျွန်တော့်ကို ကောင်းကောင်းမှတ်မိသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ကျွန်တော်တို့ ညီအကို ခေါင်းနင်းဆင်းလေးယောက်ထဲတွင် ကျွန်တော်က စာအတော်ဆုံးဖြစ်သလို၊ ကဲလည်း အကဲဆုံးဖြစ်သည်။ မပါသည့်ကစားဝိုင်းလည်းမရှိ။ မရောက်သည့်ရပ်ကွက်လည်း မရှိ။ ရန်လည်း ခဏခဏဖြစ်သည်။ အိမ်ကို လာအတိုင်ခံရဆုံးလည်း ဖြစ်သည်။ တခုခုဆို အတတ်လွယ်သည်။ လူလည်းသိတ်မကြောက်။ တခါတခါရဲလွန်းသဖြင့် မိဘတွေကပင် ဘရိတ်အုပ်အုပ်နေရသူ။ ထို့ကြောင့် ကျွန်တော့်ကို လူသိပိုများကြသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ယခု လှည်းကူး-ထောက်ကြန့်ကားဂိတ်ကပွဲသည် ကျွန်တော့်အတွင် ဘင်တီးရသဖြင့် စိတ်လှုပ်ရှားသလို ဦးဝါဟတ်အပါအဝင် အိမ်ကအသိတွေနှင့်တိုးမိလျှင်ဒုက္ခဆိုကာ တထိတ်ထိတ်တလန့်လန့်လည်း ဖြစ်ရပါသည်။ ဘင်သာတီးနေရသော်လည်း စိတ်ကသိတ်မဖြောင့်။ စိတ်က သိတ်မလုံ။ တတ်နိုင်သမျှ ခေါင်းကြီးငုံ့ကာတီးသည်။ တချက်တချက် ဆရာဝဏ္ဏနှင့် အဝင်အထွက်တွေလွဲသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ဘာမှမပြောသော်လည်း သတိပေးသလို ကြည့်ပါသည်။ စိတ်ထဲတွင် ခုနေ အမေခ ဝယ်ပေးသည့် ခမောက်ကလေးပါလာရင် ဘယ်လောက်ကောင်းမလဲဟု တွေးမိသည်။ ခမောက်ကလေးဆောင်းထားလျှင် နေလည်းကွယ်မည်။ လူတွေကိုလည်း ကျွန်တော့်မျက်နှာ ကွယ်ထားနိုင်မည်မဟုတ်လား။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သို့ဖြင့်မျက်လှည့်ဝိုင်းလည်း လူစည်လာသည်။ နေကလည်း ပူသည်။ ကျွန်တော်လည်း ဘင်တီးရင်း ချွေးပြန်လာသည်။ ခေါင်းလည်းကြာကြာငုံ့မထားနိုင်။ ချွေးသုတ်ရန် ခဏခဏခေါင်းမော့ရသည်။ ခေါင်းငုံ့တီးနေရင်း စိတ်ထဲတွင် တယောက်ယောက်က ကိုယ့်ကိုယ်စူးစူးစိုက်စိုက်ကြည့်နေသလို ခံစားရသည်။ ထိုခံစားမှုမျိုး အရင်ကလည်း ဖြစ်ဖူးပါသည်။ တယောက်ယောက်က ကိုယ့်ကိုကြည့်နေသည်ဟုခံစားရပြီး ထိုကြည့်နေသူရှိရာ မျက်နှာမူလိုက်လျှင် ထိုသူနှင့် မျက်လုံးချင်းဆုံမိပြီး ထိုသူက မျက်နှာအရင်လွှဲလိုက်တာမျိုးဖြစ်သည်။ မျက်နှာမလွှဲလျှင်လည်း မျက်လုံးလွှဲပစ်တာမျိုးဖြစ်သည်။ ခုလည်း ထိုခံစားမှုက ဝင်လာသည်။ ဒါနှင့် ရုတ်တရက်ခေါင်းမော့လိုက်သည်။ စိတ်ထဲ ဟာကနဲဖြစ်သွားသည်။ ရင်တွေ တဒုန်းဒုန်းခုန်သွားသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">(ဆက်ပါဦးမည်)</span></span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8412904020892499160.post-19475737942071662592023-03-02T01:19:00.005-08:002023-03-02T01:19:43.062-08:00ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၁<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">(ကညွှတ်ကွင်းအိမ်ပြေး ၅၁)</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ဤသို့နှင့် ကျွန်တော်တို့ လှည်းကူးကို ညနေတွင်ရောက်ပါသည်။ တည်းမည့်အိမ်သို့ဆိုက်ကားဖြင့် သွားကြပါသည်။ လမ်းကြိုလမ်းကြားလေးတွေနင်းပြီး သွပ်မိုးပျဉ်ထောင် နှစ်ထပ်အိမ်တလုံးရှေ့ရောက်ပါသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ခြံပေါက်ဝက ကြိုးကလေးကိုဆွဲလိုက်သည့်အခါ အိမ်ထဲတွင် ကလောင်ကလင်နှင့်မြည်ပါသည်။ အိမ်တံခါးဖွင်ပြီး လူကြီးတယောက်ဆင်းလာပါသည်။ ကျွန်တော်တို့ကိုမြင်တော့ ဟာ...မောင်ဝဏ္ဏတို့ပါလား၊ လာဟေ့ဟုဆိုသဖြင့် အိမ်ထဲဝင်လိုက်လာကြပါသည်။ ထိုလူကြီးအား ဆရာဝဏ္ဏက ဆရာခေါ်သလို ငတင့်ကလည်း ဘဘကြီးဟုခေါ်ပါသည်။ ကျွန်တော်တို့ ပါလာသည့်ဝန်စည်စလှယ်များကို နေရာချနေတုန်း အဒေါ်ကြီးတယောက်ပေါ်လာပြီး ဝဏ္ဏရေ ရေမိုးချိုး၊ ကလေးတွေလည်း ချိုးခိုင်း၊ ဟိုမှာ လုံချည်တို့တဘက်တို့ရှိတယ်ဟုပြောပါသည်။ တဆက်တည်း မင်းတို့ ၃ ယောက် အိမ်မှာပဲစားကြမလားဟု မေးရာ ဆရာဝဏ္ဏက ဟုတ်ကဲ့ အမကြီးဟုဖြေပါသည်။ ကျွန်တော့်မှာ တနေကုန် စမူဆာလေးလေး တခုနှင့်တပိုင်းသာစားထားရဖြင့် ဗိုက်အတော်ဆာနေပါသည်။ ငတင့်ကတော့ အေးဆေးပင်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">သည်အိမ်မှာ အတော်အတန်ချောင်လည်ပုံရပါသည်။ အိမ်အောက်ထပ်တွင်လည်း ဆောင်းဘောက်စ်ကြီးတွေ ဘင်အကြီးကြီးတွေနှင့်၊ သစ်သားသေတ္တာကြီးတွေလည်း တလုံးပေါ်တလုံးဆင့်ကာ ချထားပါသည်။ ရေချိုးတော့လည်း ကာဘော်လစ်ဆပ်ပြာနှင့်ဘာနှင့်ဖြစ်ပါသည်။ ထိုအချိန်တွင် ကျွန်တော် သွားအလွန်တိုက်ချင်နေပါသည်။ ရေမိုးချိုးပြီး ပက်ဆိုးဒင့်သွားတိုက်ဆေးနှင့် သွားတိုက်လိုက်ရလျှင် ပါးစပ်ထဲသန့်ရှင်းကာ အလွန်နေလို့ကောင်းပါသည်။ သွားတိုက်ဆေး၏ပူရှိန်းရှိန်းအရသာနှင့် မွှေးမွှေးမြမြ လတ်လတ်ဆတ်ဆတ်အရသာကို ကျွန်တော် မခံရသည်မှာ ကြာနေပါပြီ။ ပြောရလျှင် အိမ်ကစပြေးကတည်းကဖြစ်ပါသည်။ အမေခတို့ဆီနေတုန်းကလည်း ဆားဖြင့်သွားတိုက် ခဲ့ရပါသည်။ ယခု ရေချိုးသည့်နေရာတွင် လူကြီးသွားပွတ်တံနှင့် သွားတိုက်ဆေးဗူးတွေ့ပါသည်။ ဘာမပြော ညာမပြောနှင့် သွားပွတ်တံကိုယူ၊ ရေနည်းနည်းဆေးကာ သွားတိုက်ဆေးညှစ်ထည့်ပြီး ပါးစပ်တခုလုံး အမြှုပ်တွေ ပေကျံကုန်အောင် တိုက်ချလိုက်ပါသည်။ အရသာရှိလိုက်သည့်ဖြစ်ခြင်း။ ကျွန်တော် သွားတိုက်နေတာကိုကြည့်ရင်း ငတင့်က ရွံစရာကြီးဟု ပြောပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">ရေမိုးချိုးပြီး ခဏနေတော့ ကျွန်တော်တို့ ထမင်းစားကြပါသည်။ ထမင်းစားပြီး ဧည့်ခန်းထဲ ခဏထိုင်တော့ ဆရာဝဏ္ဏနှင့် ဘဘကြီးတို့ စကားတွေပြောကြပါသည်။ ဆရာဝဏ္ဏက ပိုက်ဆံတွေထုတ်ပေးရင်း သူ့ အတက်ချီကေ့စ်လေးထဲ ပစ္စည်းတွေထည့်ပါသည်။ ကျွန်တော်ကသာ စပ်စပ်စုစုကြည့်သော်လည်း ဘာတွေမှန်းတော့ မသိပါ။ ငတင့်က တဝါးဝါး သန်းနေပါသည်။ ကဲကဲ..ကလေးတွေလည်း အိပ်ချင်ပြီဟုဆိုကာ ကျွန်တော်တို့ နှစ်ယောက်အတွက် သင်ဖြူးဖျာကြီးခင်း ခေါင်းအုံးတွေ စောင်တွေချကာ ခြင်ထောင်ပါ ထောင်ပေးပါသည်။ ကွန်တော် အိမ်စပြေး ကတည်းက သည်တကြိမ်ပဲ ခြင်ထောင်နှင့်အိပ်ရခြင်းဖြစ်ပါသည်။ အမေခတို့တဲကြီးကို သတိရမိပါသည်။ ခုချိန်ဆို အဖေ အရက်ကလေး မူးစပ်စပ်ဖြင့် ကွန်ထိုးနေမည်။ အမေခကတော့ လှဲရင်လှဲနေ၊ မနေလျှင် တခုခုလုပ်နေလိမ့်မည်။ ကျွန်တော့်ကို သူတို့ သတိရချင်ရနေမှာဟုလည်း တွေးမိပါသည်။ ခဏဖြုတ်တွေးမိရင်း ကျွန်တော် ခေါင်းချလိုက်သည်နှင့် တချိုးတည်း အိပ်ပျော်သွားပါသည်။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မနက်လင်းတော့ ပဲပြုတ်ထမင်းကြော်နှင့် ရေနွေးကြမ်းတိုက်ပါသည်။ ထမင်းဝိုင်းတွင် ဘဘကြီးက မင်းလည်း စင်ပွဲလေးဘာလေးအတွေ့အကြုံရအောင် ငါနဲ့တခေါက်နှစ်ခေါက်လိုက်ခဲ့ကွာ၊ ဝိုင်းပွဲတွေကတော့ လူသက်သာပေမယ့် အကုန်အကျနည်းပေမယ့် အရလည်းနည်းသလို နံမည်လည်း ဒီလောက် မထွက်ဘူးကွ၊ အောင်ကျော်မိုးတို့ ပဏ္ဏဝတို့ နံမည်ထွက်တယ်ဆိုတာက ပစ္စည်းလဲစုံ ပြကွက်လည်းများ လူလည်းပြည့်တာ မဟုတ်လားဟု ပြောပါသည်။ ဆရာက ဟုတ်ကဲ့ ကျွန်တော်လည်း ပြကွက်ပြောင်းမလားတွေးနေတာဟုဆိုတော့ ဘဘကြီးက ခုပြကွက်လည်း ကောင်းပါတယ်ကွ၊ ဒါပေမဲ့ မြွေဆိုပိုကောင်းတာပေါ့ဟု ပြောပါသည်။ သူတို့စကားတွေ အများကြီးပြောကြသည်။ ကျွန်တော် နားမလည်သည့်စကားတွေဖြစ်ပါသည်။ ငတင့်ကတော့ ထမင်းကြော်ကိုသာ မဲပြီးစားနေသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">မနက် ၈ နာရီလောက်ရှိတော့ လှည်းကူး-ပဲခူး ကားဂိတ်မှာတပွဲပြသည်။ ဘာမှသိတ်ထူးထူးခြားမရှိ။ ရှင်သီဝလိ ရုပ်ပွားတော်တွေ ဆရာ့ဆီမှာ ၅ ဆယ်ပဲပါသည်ဟု ပဲခူးတွင် မနက်ပွဲပြတုန်းကရော၊ နေ့လည်ပွဲမှာရော၊ ယခု လှည်းကူးပွဲတွင်ပါ သည်အတိုင်းပြောသည်။ ဧကန္တဆရာ့ဆီမှာ ရှင်သီဝလိရုပ်ပွားတော်တွေ အများကြီးရှိနေတာ ဖြစ်မည်။ ဒါဆို ဆရာက ဘာလို့ငါးဆယ်ပဲရှိတေ့ဟုပြောရသလဲကို ငတင့်အားမေးတော့ မင်းကလည်းကွာ ဒီလိုပဲပေါ့ဟု ပြန်ဖြေပါသည်။ သူ့ ဒီလိုပဲပေါ့ ကျွန်တော်နားမလည်ပါ။</span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span style="font-size: medium;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;">နေ့လည်အိမ်ပြန်လာကြပြီး ထမင်းစားကာ ခဏနားကြသည်။ ဆရာဝဏ္ဏ မင်းဒီပွဲမှာ ဘင်စမ်းတီးကြည့်စမ်း၊ ငတင့်တီးတာတွေ့တယ်မဟုတ်လားဟု ပြောပါသည်။ ကျွန်တော် ပျော်သွားပါသည်။ စိတ်လည်းလှုပ်ရှားသွားပါသည်။ ဆရာက ငတင့် အိမ်နောက်ဖက်သွားပြီး မောင်မျိုးကို နည်းနည်းပြပေးလိုက်ဟုဆိုသဖြင့် ကျွန်တော်တို့ အိမ်နောက်ဘက်သို့ လာခဲ့ကြသည်။ အိမ်နောက်ဖက်တွင် လူ တယောက်တွေ့ရပြီး ခုံလေးပေါ်ထိုင်ကာ စားပွဲတွင် တကုပ်ကုပ်အလုပ်ရှုပ်နေသည်။ ကျွန်တော်တို့ကို လှည့်ပင်မကြည့်။ ငတင့်က ကျွန်တော့်ကို လက်ကိုင် ကိုင်နည်း တီးနည်းတွေ သင်ပေးသည်။ ဘာမှ သိတ်မခက်။ စာသင်ခန်းထဲ ခုံခေါက်ပြီးသီချင်းဆိုတာလောက်မခက်။ ကျွန်တော် ခနဏနှင့်တတ်သွားသည်။ ငတင့်က ဆရာကြီးလေသံဖြင့် မင်းက ဘယ်ဆိုလို့တုန်းဟု ပြောပါသည်။ </span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; margin: 0in;"><span lang="MY" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><span style="font-size: medium;">ဤသို့ဖြင့် နေ့လည်ဘက်ရောက်လာသည်။ လှည်းကူး -ထောက်ကြန့် ကားဂိတ်မှာတပွဲပြမည်။ ကျွန်တော် ဘင်တီးရမည်ဖြစ်ပြီး ငတင့်က ဆရာခိုင်းတာတွေ လိုက်လုပ်ရမည်။ တကယ်တော့ လှည်းကူးသည် ကျွန်တော်နှင့်မစိမ်း။</span></span><span lang="X-NONE" style="font-family: "Myanmar Text", sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>myohttp://www.blogger.com/profile/01647090301753735144noreply@blogger.com0